tisdag 24 augusti 2010

Flockliv och fina resultat

Allt hände så fort och på en gång efter semestern att jag helt enkelt inte haft tid eller ork att uppdatera. Har märkt att det är typiskt mig, oavsett vad det gäller, att jag vill koncentrera mig på att lägga ner hjärta och själ i en- eller ett par saker. Istället för att ha tusen bollar i luften samtidigt som blir halvdana.

Till att börja med så hade vi väldigt trevligt i Älvkarleby, förra helgen 14-15/8.
Jag åkte runt halv åtta tiden från Åre (13:e) för att vara säker på att hinna till Gävle Turistbyrå innan de stängde kl 17. Jag visste att det låg centralt.. men inte SÅ centralt som mitt på Gävles stora gågata! Åkte runt, lugnt och försiktigt för att hitta en parkeringsplats, och till slut så hittade jag en P-plats. Skyndade mig att hämta nyckeln och sen skyndade jag mig ut mot Långsand. Gillar inte städers hektiska livsstil..
Det gick bra att hitta ut till stugan, en stor fin timmerstuga mötte oss längst in i ett hörn av ett fritidsområde. Packade in alla väskor och mat i kylen, sen somnade jag på soffan i 1½ timma. Sen, ÄNTLIGEN, så dök Stefan och Lillan upp!! Vad kan få en på bättre humör än att ens fästman OCH bästa vän kom ut dit samtidigt? :) GOSH vad jag hade saknat dem under veckan i Åre!! De beundrade stugan och närheten till skogen, den började typ på altanen!
Kvällen spenderade vi på en restaurang som bevisade att det yttre kvittar, för maten och servicen var något utav det bästa vi upplevt. Så om ni är i Skutskär nån gång- ät på restaurang Skutan! Vi hann knappt innanför dörren förrän vi fick frågan "Vill ni ha en vattenskål till hundarna i bilen?" Vi blev helt paff och glatt överraskade! Sen njöt vi av en billig, otroligt god middag med stora portioner av thaimat :) Anka går alltid ner!

På lördagen så var det då rasspecial, Vit Herdehundklubb firar 10 år som rasklubb iår! Platsen var Älvkarleby Fiskecamp, hoppas verkligen vi kan ha fler rasspecialer där i framtiden. Vacker plats nära vattnet. Dock mycket getingar, men sånt vet man ju aldrig. Utställningen för Taurus del gick sådär, det blev en 1:a iaf! Många tycker att han inte är tillräckligt maskulin, eller att han har för brett mellan öronen. Verkar som om intrycket blir annorlunda när öronen är små är när de är stora, för det finns gott om championhanar med bredare mellan öronen. Fast de har nog iofs bredare skallar än Taurus också. Man tänker nog inte så mycket längre när det går bra, kanske är bra att det går dåligt för det sätter igång många tankar om utställningsvärlden. Alla domare har egen smak, trots att det bara finns en rasstandard. De kan ju inte vara omedvetna om vad det leder till när de endast premierar dessa stora maskulina hanar, som i vissa fall är fullpumpade med testosteron. Jag vet att fenomenet troligen är vanligare inom andra raser, och det är fortfarande en majoritet som inte bryr sig om att testa sina hundar mentalt utan baserar det mesta på det yttre. Det rimmar farligt i mina öron.. fler och fler blir hundägare och många har inte kunskapen som krävs. Då hjälper det inte att aveln baseras på helt fel saker.

Och skulle vi, inom våran ras, säga att vi avlar mer på mentalitet än utseende, så skulle vi ljuga. Vi skulle definitivt ljuga.. Guldkorn finns det alltid, men utseendet styr mer. So come on.. please prove me wrong. Please.

Under lördagen så fick Bailey göra sin exteriörbeskrivning och kan nu titulera sig KORAD.. jag älskar korningen. Ännu en debatt. Vissa anser att det inte är en merit, för mig är det en absolut en merit. Hunden ska vara friröntgad, måste ha genomgått MH, ska ha gjort ett godkänt MT och ha ett godkänt exteriör. Jag tror på att vi har ett ledande system i Sverige för att utvärdera våra raser, men varför har vi inget liknande system för att utvärdera hundÄGARNA? Visst skulle det krävas enorma resurser från såväl stat som samhälle att införa t ex hundkörkort, och att man måste följa upp och förnya det kanske vart 3:e år.. Men det är värt att prova, för alla skulle vinna på det. Speciellt hundarna. Rasförbud anser jag leder ingen vart, då kan vi lika gärna förbjuda hundar helt och hållet. Jag tycker vi har den bästa hundhållningen i världen och vi värderar våra hundar högt, men vill vi våra hundars bästa så är det vår skyldighet att skaffa oss kompetensen också. Trots detta så är många "Svensson-hundägare" idag, och även om hunden är en kär familjemedlem och lever ett långt, lyckligt liv utan problem.. så är det inom dessa flockar som många problem uppstår. Det är skillnad på att vilja sin hunds bästa, tro sig ge hunden det bästa, och att faktiskt göra det. Kunskap till folket!

Så fort jag var färdig med Taurus i ringen så stoppade vi in honom i bilen och Stefan åkte för att köpa lunch. Jag och Lillan skulle gå och köpa något svalkande vid campingreceptionen, men hinner knappt iväg förrän jag känner en skarp svidande smärta i högra handen och nog sitter det en JÄVLA GETING där som jag inte hade känt.
Får tag i en sockerbit som jag lägger på och brännandet lindras litegrann, sen började pekfingret, där sticket satt, att svullna. AAJ. Det gjorde inte inte direkt lättare att visa Bailey under exteriörbedömningen, men äh det var bara att bita ihop.
Förutom Bailey så var det tre andra hundar som också gjorde sin exteriörbedömning, härligt!

Jag är inte allergisk mot getingar, svullnaden höll i sig resten av dagen och nästa dag så gjorde det fortfarande ont men helt ok ändå. Under rinnande vatten däremot så gjorde det ont flera dagar efteråt!?
På lördagkvällen hur som helst så hade vi riktigt mysig kräftkväll med massa gott tilltugg och gott att dricka. Hann faktiskt träna med Bailey en sväng också inför klubbmästerskapet nästkommande dag! La oss ändå i god tid.

Skillnaden inför KM:et med Bailey var att jag behövde lägga lite mer krav på honom än normalt, för det är trots allt extra störning när det bara är rasfränder överallt. Kommandona gäller på en gång, oavsett störning. När koncentrationen brister så kommer det även pip och det vill vi inte ha, på plan så koncentrerar vi oss. Vi kollade på fantastiskt duktiga Johanna och Grimm som var ensamma i elitklass.. känns faktiskt lite löjligt att tävla alla mot alla på samma villkor, för ekipage i eliten är på en helt annan nivå än en själv! Bättre vore isf att ha ett KM för 1:an och 2:an och ett för 3:an och eliten.. eller alt att det blir en klubbmästare i varje klass. Jag tycker absolut Johanna och Grimm skulle ha vunnit alltihop.
Bailey låg bra under platsliggningen, trots att tiken bredvid fick för sig att springa till husse efter två minuter. Duktiga mattes pälskling :) Det kändes bra under programmet, inte den bästa tävlingen vi gjort direkt men det gick bra iaf.
Och ja, jag blev lika förvånad som vanligt under prisutdelningen, eftersom jag trodde och tyckte att Johanna och Grimm skulle bli Klubbmästare. Men hör på tusan jag och Bailey fick 77% och vann!(?) Hoppsan! Klubbmästare i lydnad 2010 ringer ganska bra i örat hihi. Fick ett vandringspris och en riktigt snygg buckla!
Så nöjda i hågen åkte vi mot Gävle för att lämna nyckeln och sen köra hemåt.
Vi stannade i Uppsala för att äta lunch, jag sov som en stock ända från Gävle..
TACK till Stefan och Lillan, vad skulle jag göra utan er? Bättre stöd kan man inte ha. Och Tack till rasklubben för det fina arrangemanget, en härlig helg!

Om vi går tillbaka i tiden lite, till under veckan i Åre.. Min kompis Cissi ringde en dag och berättade om en tjänst som behövde tillsättas hos hennes bekant som driver hunddagis med hämtning och lämning. Så hon vidarebefodrade mailet till mig och jag svarade med ett litet mail med mina hundmeriter m m
Fick svar snabbt och vi bestämde att jag och hundarna skulle dit dagen efter vi kom hem, dvs Måndag 16/8, för att träffa henne och flocken.
Allt verkade lite för bra för att vara sant.. jag menar: umgås med en hundflock på vardagarna och få betalt för det? Hmm. Men tänk att det visade sig vara sant, och alldeles underbart dessutom. Jag var lite spänd på hur mina killar skulle hantera en hel flock med nya hundar, hundmöten har vi haft med aldrig med mer än två nya hundar åt gången. Först träffade de min nya chefs egna hund Rover, Ridgeback på sju månader. Sen slussade vi in hundarna en och en, först ledartiken-schäfern Arga. Klockren tik. Vi har även en liten terrorist i gänget, testosteronmonster som gärna utmanar, men som aldrig hade kunnat bli ledare i det vilda.. där hade han blivit antingen dödad eller ivägkörd. Fast beteendet har en förklaring, hans chipkastrering håller på att gå ur kroppen.. men snart väntar en ny spruta eller helt avklippta bollar.
Jag är så stolt över mina grabbar för de fixade alla i nya flocken gallant, det blev fem nya hundar på en gång, men T och B antog anonyma roller och anpassade sig efter individerna. Taurus som har varit en påflugen individ, förändrades till en mycket lugn och språksäker individ när han kastades in med likasinnade. Undviker konflikter men tar inte heller skit. Bailey kör hela registret och fortsätter vara den kloka, lugna, vuxna individen han alltid varit.

Chefen ville att jag skulle börja dagen efter och jag var inte sen att haka på!!
Så veckan som var så jobbade jag min första vecka på Hundkompaniet, har lärt mig massor av flocken. Vi hämtar hundarna på morgonen hemma i deras egna hem, de får umgås som en flock under dagen i en 1800 kvm stor inhägnad, samt att vi går på långpromenad i skogen med dem, sen blir det lite vila och sen skjutsar vi hem allihop igen. Ett drömjobb, vilken chans att få umgås med en större flock hundar och kunna läsa av språk och flockdynamik.. kan inte fatta vilken tur jag har haft. Sen var det en ganska skön känsla att ringa till Arbetsförmedlingen och säga att jag har fått JOBB, sayonara!! Jag jobbar tis-fre kl 09-16. Perfekta tider. Sen är det ju en STOR bonus att kunna ha med sig sina egna hundar under dagarna <3 Hoppas få ha kvar det här jobbet länge länge..
Har lärt mig att det är skillnad på dispyter, konflikter och regelrätta slagsmål. Inom flocken finns det dispyter, vilket jag först innan jag verkligen koncentrerade mig- tyckte verkade som slagsmål. Men det blir inte ett märke på hundarna, för att de ska kunna umgås som en flock så behöver de ha sina diskussioner. Jag har blivit tvingad att acceptera deras språk och flockmentalitet på ett helt annat plan nu än förut. Och även om det känts tufft vissa dagar, så VET jag att jag har fått en unik chans som inte många andra får, och att jag kommer bli en bättre människa men framförallt: en bättre hundmänniska! Flocken är ju i en process att även acceptera mig som är ny, för vi låter inte vad som helst hända.. onödiga gräl bryter vi innan det hinner hända något. Så jag ska också ta min plats och kräva vissa saker av flocken.. jag har mitt lugn till min fördel och att jag kan Läsa hund. Vilket är A och O. Jag kommer i huvudsak ha ansvar över dagisverksamheten, med hjälp av Ewe. En 21-årig tjej med inte så mycket erfarenhet, men desto mer känsla- för hund. Även hon är lugnet själv. Vi kommer riktigt bra överens :) Min nya chef Cathy är en riktigt skön och human kvinna som vet vad hon vill och hur hon vill ha det, beundrar hennes målmedvetenhet och evigt positiva attityd! TACK för allt boss!!
Nu ÄR det ju ändå så att det ÄR ett JOBB, och precis som med vanliga jobb så måste man tänka på att lämna jobbet på jobbet när man slutat för dagen.

Nu gick jag tyvärr och blev sjuk i lördags så idag, tisdag, så har jag varit hemma.
Men jag vill även berätta om helgen!! Planen var ju att Taurus skulle göra sitt MT under nästa år, när han mognat lite till. Men så blev vi övertalade att göra det på Södertälje BK den 21/8!! Det är bara att göra om det senare om det inte skulle gå bra (visste iofs inte då att gång nr 2 blir inofficiell om det är så att hunden fixade det första gången..). Så jag tyckte väl att vi inte hade något att förlora, jag vet att han är ung, fyllde två den 29/7. Under testet kändes det bra, på vissa saker märktes den unga åldern visserligen men det var ungefär vad jag väntade mig. Så även om Baileys MT kändes bättre, så gjorde Taurus RIKTIGT bra ifrån sig för åldern (JA, jag tycker faktiskt att jag kan få suga på den karamellen!!)och jag tror han är yngst i rasen att göra MT hittills. Det är ingen tävling men det klart det känns kul.. för han slog Baileys MT med två poäng! 414 poäng skrapade han ihop, och hade han varit 1-2 år äldre så hade han antagligen hamnat närmare 500 strecket än 400. Min gissning ;) Viktiga är ju inte hur många poäng, utan vart kryssen sitter på protokollet. Det enda konstiga egentligen är att de upplevde honom som socialt osäker för att han kampade bättre när testledaren var passiv, än när han var aktiv? Och sen att han fick en 4:a på skottet för att han såg sig omkring under passiviteten? Borde fått en 5:a tycker jag, men men. KAN iofs ha och göra med att han såg en hund kvällen innan bli rädd för fyrverkerier, who knows.
Han är inte berörd och fick en 1:a på MH:t i höstas.

Bailey gjorde illa sig på jobbet i onsdags när han fastnade i en grind med frambenet, jag hade varit och lämnat dagishundarna och hundarna studsade och skrek av glädje när jag kom tillbaka. Gick fram och lugnade dem och när Bailey skulle ner från grinden så hör jag hur hans glädjerop snabbt förvandlas till ren panik.. den sekunden det tar för ögonen att skicka informationen till hjärnan, när jag ser att han sitter fast, har aldrig känts längre. Adrenalinet sparkade igång och jag pratade lugnande med Bailey när jag tog tag i benet med båda händerna, jag kände det knaka i benet och kände att jag var tvungen att få loss honom NU. Jag tog tag och gjorde ett ryck och då kom han loss, sprang ut genom grinden och flög in i bilen. jag tog ut honom och kollade att han kunde gå på benet. Det kunde han, men jag vet att när hans eget adrenalin går ur kroppen så kan ev smärta kännas i efterhand. Så jag höll ett noga öga på honom, benet svullnade förstås men inget mer. Jag la på is några gånger om dagen och han fick vara hemma från jobbet torsdag och fredag, med hundvakt.
Nu mår han bra och verkar inte känna av det längre. Men fy sjutton vad han skrämde mig.. vill aldrig någonsin höra den där paniken igen.

Jag har tagit beslutet att lägga Taurus utställningskarriär på hyllan t.o.m vår/sommar 2011. Det har gått åt pipan med utställningarna iår, samt att det är onödigt att konkurrera med min systers hane Devil. En titel är väl roligt, det innebär inte att man ska använda den där titeln till att göra fel saker. Jag kommer koncentrera mig på lydnaden och viltspåret med Taurus under hösten och vintern, precis som planerat. Ser fram emot tävlingarna med lillråttan! Sen ska vi försöka få in en exteriörbedömning i september också, så är även han korad sen.

För övrigt så händer det mycket med familj och vänner.. det kommer födas ungar under vintern och hästar ska köpas.. det ska flyttas och ändras på saker och ting. Spännande :)

Vet inte om jag blev så nöjd med det här inlägget.. har alltid så mycket att berätta att jag bara häller ut det, plus alla tankar runt omkring.















Bilder från jobbet <3





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar