Friskare hundar, Stora Hund 2011 och valpplaner

Till att börja med så kan jag gladeligen berätta att båda hundarna har avslutat sina kurer och mår bra! Det var ett par tuffa veckor vi hade, men som vi tacklade med gott mod och som vi hoppas slippa uppleva igen. Det positiva var att båda hundarnas "skador" var små, ofarliga och behandlingsbara. Och att de annars faktiskt är i mycket gott "skick" :)
Taurus hade en benhinneinflammation i vänster baklår och Bailey hade förhudskatarr samt måttlig bakteriell tillväxt i urinen. Taurus rygg och leder röntgades och allt såg fint ut, vilket är skönt att höra nu när han är vuxen- 3,5 år. Baileys prostata ultraljudades och den är tydligen mycket finare än vad de brukar vara på femåriga hanar, snarare som en 1,5 årings! Hoppsan! :) Kändes som en lättnad då jag verkligen inte vill kastrera honom annat än i absolut nödfall.

Ok.. Liiiite ångest har jag väl över att jag inte ställde Taurus på Stora Hund iår. Nu är det ju visserligen karens för Metacam så jag hade ändå inte kunnat ställa. Men jag hade ju inte ens anmält, men motiveringen att konkurrensen garanterat skulle vara för stor ändå- plus att han behöver ju bara ett SBK cert för att bli champion så jag bryr mig inte om SKK just nu. Men det var ju trots allt Nordisk Vinnarutställning!
Har för mig att jag ställt för Stefan Sinko förut och fick då CK på Taurus. Hade nog t.o.m kunnat ställa Bailey nu när jag tänker efter för han verkade inte ha något emot färg! Kan ju vara roligt att ställa Bailey för honom nån gång i framtiden. Han verkade gilla Taurus typ, då halvsyrran Barvestad's Billie Jean ("Jeanie") som inte ens två år gammal tog hem BIR, CERT och CACIB och har ännu en titel att lägga till! :D Hon går i sin vackra mammas fotspår och har nu titlarna NORD JV-10, NV-11 och nu NORD V-11! För att inte tala om att hon även tävlas framgångsrikt i lydnad! Stort grattis Karina och Jappen på kennel Konglegrend i Norge till er fina tjej!! Inte nog med det, Barvestad's tog även hem båda juniortitlarna samt bästa uppfödargrupp! Härligt Annicka!!!!

Jag och Taurus representerade rasen i rasparaden på lördagen, vi hann precis i sista minuten! Det kändes spännande att gå där i den enorma ringen inför en jättestor publik! Taurus var en glad liten buse :) Nu hann jag då inte se något av herdarna i ringen alls, men fick höra nyheterna när vi kom dit! Grattis till alla!
På söndagen så skulle vi sitta i montern 09-11 med Camilla och Gus. Hade fruktansvärt ont i ryggen när jag vaknade och hade nog egentligen behövt spendera dagen liggandes. Men det vore inte likt mig, har jag planerat nåt så är det inte mycket som kan hålla mig därifrån. Vila kunde jag göra när jag kom hem! Tyckte jag åkte i god tid hemifrån, men när vi kom fram så var det bara Camilla som hittade en parkeringsplats, jag letade och letade. Blev till slut tvungen att skicka in Camilla och Gus till montern utan mig, bara så att någon skulle vara där kl nio! Till slut hittade jag en plats en bit bort, vilket kändes sådär med ryggen.. Slängde på mig ryggsäcken och när den dunkade till mot ländryggen så var det nära att benen vek sig. Men jag brukar säga att det är ju bara smärta, det är vad det är och det gäller att tackla det så gott man kan beroende på situation.

Men de närmsta timmarna så fick jag ju annat att tänka på i montern, vilket var bra! Vi hade hela tiden folk vid montern, vissa mer seriöst intresserade än andra. Sen kommer det förstås alltid förbi hundägare och uppfödare som redan har vit herdehund och vill snacka och titta på monterhundarna! Det alla har gemensamt är deras trevliga attityd, det är verkligen en av årets höjdpunkter att stå i montern på Stora Hund :) Tror det var fjärde året iår!

Får se hur det blir nästa år, förr har jag inte haft något emot att vara där hela dagarna och bara vara. Men det är skillnad nu när vi har Oliver, längtar ju självklart hem hela tiden. Fast o andra sidan så lär ju han bli medsläpad på diverse hundaktiviteter när han växer upp :)

Oliver har nu hunnit bli sju månader, han föddes ju fem veckor tidigt och jag minns förra julen när jag tänkte "Nästa Jul kommer han redan vara sex månader!", men nu är han lite äldre! Två tänder i mitten i underkäken har han hunnit få, han skrattar åt det mesta och det finns inget härligare ljud :) Han har ätit mer och mer vanlig mat i snart två månader. Springer runt som en galning i sin gåstol och det har både hundarna och katterna fått känna på! De är fantastiska med honom, även om han råkat få tag i pälsen så gör de ingenting, det klart dagen kommer när han blir riven, men så är det ju att växa upp med djur, lite små blesyrer får man vara beredd på. Bara att hålla djur och barn under så bra uppsikt som det bara går! Fast en skråma har det redan blivit. Det var väl kanske en månad sen, vi busade med hundarna i sängen och Taurus är ju en riktig liten naggis, han gör det ju i all välmening, men jävlar vad ont det gör om han får in för mycket hud mellan tänderna! Han naggade Oliver först på fötterna och sen på sidan under armen, där är han jättekittlig och han skrattade så han kiknade! Det verkade gå bra.. Men så fick han in lite skinn och nöp Oliver som naturligtvis fick ont och blev ledsen. Så det blev att trösta och sen inspektera "skadan", det syntes väl och blev lite blått och det hade inte gått hål. Blev inte arg på Taurus, vore helt onödigt. Ett misstag är ett misstag och han får inte nagga på honom längre helt enkelt!

Vi har haft en hemlighet. En hemlighet som nu har blivit offentlig :) En hemlighet som har varit planerad ett tag men som vi väntat med att avslöja!
Bailey, min fantastiska Bailey- ska bli PAPPA till sommaren! Äntligen någon som vill använda honom, som har en bra tik och som inte blir avskräckt av hans färg! För lets face it- en bra hund kan aldrig ha en dålig färg. Det står i rasstandarden att de ska vara vita, och Bailey är ju crémefärgad till stor del. Vackert tycker jag, men inte många andra. Är man utställningsfreak så kan jag kanske förstå om man vill ha en kritvit hund. Men jag hoppas ju att logiken säger att man hellre använder en färgad hane som ger friska, trevliga och arbetsföra avkommor. Än en vit utställningsstjärna som ger ev. trasiga avkommor?
Jag kommer definitivt behålla en hane, jag MÅSTE!! Bailey är alldeles för bra för att inte behålla en son efter <3
Om vi inte hunnit flytta till större när valparna är leveransklara, så kommer han att få bo hos fodervärd.
Det kommer bli en aktiv hund till ett aktivt hem som gärna får tävla honom i det han lämpar sig för. Hör av er vid intresse, det kommer ju finnas fler valpar i kullen som behöver hem ;)
Stamtavlan är nog unik i världen, tiken är importerad från Australien och Bailey har bl a svenska linjer på mammans sida. För tiken återstår ett MH till våren och Bailey ska MDR1 testas, sen är det grönt ljus! Önska oss lycka till :)

Här har vi fått snö som ligger kvar för första gången i vinter, hundarna är lyriska och jag med!

Vi åker till vackra Ånge över julen några dagar och där väntar mer snö :)

GOD JUL alla bloggläsare!

Bagarmossen fyra ggr på fem dagar

Ja vilken jäkla vecka vi hade förra veckan. Har väl aldrig åkt sån skytteltrafik till Bagis..

Allt började förra söndagen. Jag, Oliver och Lillan var ute på långpromenad.
Efter två km märker vi att Taurus börjar gå orent, haltar med vänster bak.
De hade ännu inte rusat eller lekt utan bara lugnt travat framför oss på plant underlag och nosat i gräset. Verkade väldigt konstigt..?
Tänkte inte så mycket mer på det, det händer ju att de kan få tillfälligt ont en stund och sen försvinner hältan igen.
Men det blev snabbt värre. Plötsligt hoppade han på tre ben och ville inte stödja alls på vänster bak!
Oron ökade..
Vi hade runt fyra km kvar hem och ville absolut inte att han skulle behöva gå hela vägen. Stefan var inte hemma, så jag ringde till våra grannar Camilla och Peter (de äger Baileys halvbror Gus) och frågade om de kunde komma med bilen och köra hem Taurus.
De ställde upp som riktiga räddare i nöden och kom med Volvon. Men innan de hann komma så förvärrades Taurus smärta ytterligare. Han började vackla med hela bakdelen och det såg ut som att han skulle rasa ihop!! Fick en obehaglig tanke att det kanske var nåt i ryggen som spökade.. Jag bad honom lägga sig i vägkanten tills de kom med bilen, kände igenom honom snabbt men hittade inget speciellt.
Vi lyfte in Taurus i bilen och hemma fick Camilla bära upp honom för trappen, den är bara fem steg men han hade inte velat gå själv. Hon skulle stanna hos honom medan vi gick resten av vägen hem. Bailey visste så väl att Taurus var illa däran och försökte jaga på oss hela tiden att öka takten!

Väl hemma så kände jag igenom honom igen och ringde till veterinär för rådgivning. De tyckte att jag skulle avvakta till nästa dag, och deras gissning var korsbandet.. Korsbandet, snälla snälla inte det. Det skrämde skiten ur mig, såg framför mig hela proceduren med brutala operationer, väldigt lång konvalescens och intensiv rehab för att KANSKE bli bra :/
Syrran hade Metacam hemma som jag fick, så jag kunde ge så han iaf fick sova på natten. Fast det hjälpte knappt, han vankade av och an och kunde inte slappna av. Pep och var uppenbart smärtpåverkad.. Mattes lilla älskling. Hjärtat brister när man inte kan göra nåt.
Dagen därpå så åkte vi till Bagarmossen. Lillan följde med, kan hon så ställer hon alltid upp och följer med. Vilket är fantastiskt skönt när jag har Oliver med mig också, då kan jag koncentrera mig mer på hundarna och vad veterinären säger/gör. Och det mentala stödet jag får ska vi inte tala om! Skulle aldrig ta henne för given, hon vet hur mycket det betyder att hon följer med <3

Vi fick komma in på en akuttid. Det hela blev lite av ett mysterium, då ingen av de två veterinärerna kunde hitta ett enda fel på hela hunden, varken i vaket eller lugnat tillstånd. Han pep inte heller till en enda gång. Men de såg ju tydligt att han stod och höll upp vänster bakben.. Kan såhär i efterhand tycka att det är lite konstigt att de inte röntgade honom då.
De skrev ut Metacam att ge i en vecka, och det starkare morfinpreparatet Tradolan att ge vid behov. Samt enbart koppelpromenader och mycket vila.

Åkte hem både lättad och oroad.. Ok det är inte korsbandet, men vad är det då??
Dagen därpå, på tisdagen, så verkade han gå bättre. Vi gick på promenad och han fick gå i koppel. Jag var glad att han kunde gå med benet! Vid lunchtid så skrek han till när han reste sig från liggande, så jag beslutade att ge honom Tradolan. En timma senare bröt hela heletet lös.
Satt i vardagsrummet med Oliver framför mig i sin gåstol. Taurus kommer och sätter sig mellan mig och Oliver, sätter sig och ska tvätta sig i baken. Men när han rätar ut kroppen igen och ska ställa sig så börjar han gallskrika.. Skriker och skriker. Det var så öronbedövande höga skrik. Har aldrig hört en hund låta så. Det kanske inte var mer än 20 sekunder han skrek, men i chocken kändes det som en evighet. Oliver blev rädd och började gråta, Bailey stackaren satte sig i ett hörn och bara skakade. Jag försökte tänka klart.. Enda jag kom på var att öppna grinden ut ur rummet, Taurus stapplade ut och sjönk ihop i en darrande hög på hallgolvet. Jag började gråta och skaka i panik, tog upp Oliver ur gåstolen. Det var som att han förstod att det var allvar, för medan jag fipplade med mobilen för att hitta vem jag skulle ringa, så hängde han helt lugnt på min axel medan jag närapå hyperventilerade -eftersom jag mer eller mindre trodde att min hund var påväg att DÖ!! Ringde Bagis och de sa bara "Kom in!".
Lämnade Oliver och Bailey hos mina föräldrar, min snälla mamma åkte hem tidigare från jobbet för vår skull <3 Min kompis Cissi följde med mig, jag var chockad och mådde lite illa. Hade ingen lust att köra själv i bilen :/ Var oändligt tacksam att ha Cissi med mig.

Föga anade vi väl hur många timmar vi skulle få vänta..
Vi kom in, först fick vi vänta i 30-40 min i själva väntrummet. Sen fick vi ett eget rum. Timmarna gick och det enda vi fick veta var samma sak varje gång: "Veterinären har bara en patient innan det är ni, om det inte kommer in fler akutfall." Vi var själva där på en akuttid. Visst, Taurus såg absolut inte ut som något akutfall där när han tidvis låg och sov så gott. Men jag var så orolig, hade ju ingen aning om vad som var fel och om han hann bli sämre under tiden vi väntade! Vi väntade i hela fyra timmar.. Och när veterinären väl kom så spenderade hon nog hela typ åtta minuter i rummet innan det beslutades att Taurus skulle läggas in för vidare utredning och röntgen. Kunde inte vi ha klämts in någonstans? Och är det inte läge att kanske ha mer än EN veterinär på akutmottagningen?
Han följde snällt med djurvårdaren och det kändes bättre att han lämnade oss, än tvärtom.
Vid det laget så var jag och Cissi gruvligt jävla less på det där rummet, hungriga och trötta. Så därifrån bar det av till donken innan vi for hemåt igen. Tankarna malde i huvudet.. Tänk om mysteriet inte skulle få någon lösning? Tänk om de inte skulle hitta något ALLS på röntgen..?

Såhär i efterhand hade det kanske varit bättre att åka till Strömsholm den dagen. Men nu fick jag stå för mitt beslut!
Dagen därpå så vankade jag nervöst omkring hemma medan jag pysslade med Oliver och hemmet.. Kan de inte ringa snart?? Bestämde mig för att om de inte ringt senast kl 12 så skulle jag ringa dit själv! Sagt och gjort- klockan blev 12 så jag ringde. Tjejen jag pratades om läste innantill ur hans journal och det verkade inte vara några konstigheter och han var inte röntgad ännu. De skulle ringa mig efter stora ronden på e.m.
Men det hann bara gå någon timma till så ringde veterinären, han höll på att vakna ur narkosen efter röntgen! Hon sa att de kollat alla leder och ryggen och allt såg fint ut, det ENDA hon hade kunnat se som kunde förklara smärtan, var att det såg flammigt ut på lårbenet vänster bak. En trolig benhinneinflammation! Och sånt gör ONT! Tror mitt hjärta hoppade till av lättnad när jag fick höra det. Inget allvarligt trots allt.. Phu!!! Det är ungefär samma sak som när unga hundar får panosteit, ovanligt på vuxna hundar men har observerats hos äldre schäfrar. Eftersom raserna är besläktade så är det alltså med största sannolikhet rasbundet!
Hon sa att jag kunde komma och hämta hem honom! Äntligen! Mattes älskade lilla råtta!
Det var en lättad, trött men glad hund som mötte mig i väntrummet <3 Behandlingen blev två veckor med Metacam och lugn motion, fick även det starkare Tradolan utskrivet som jag kunde ge vid behov, om han fick riktigt ont. Kändes skönt att få hem honom igen, blir så tomt i huset utan lillprinsen. Kom dock på mig själv på kvällen att jag hade svårt att slappna av, jag var rädd för att han skulle skrika sådär igen! Minsta ljud han gjorde så ryckte jag till. Försökte tänka positivt och kunde till slut somna. Troligen så var det inte själva skriket jag var rädd för att uppleva, utan den där känslan jag hade av hjälplöshet och skräck.

Två dagar senare, på fredagen 25/1, så var det dags för nästa hund! Men då var det en, sedan långt tillbaka, bokad tid för Bailey-bus. Han har vid några tillfällen droppat blod från urinröret och stånkat lite när han bajsat. Det har dock gått långa perioder imellan, men jag uttryckte min oro vid senaste blodtappningen. Har varit fullkomligt livrädd för att det ska vara prostatan det är fel på.. Vilket i många fall leder till kastrering. Bailey är en sån hane som man bara skulle kastrera av rent medicinska skäl. Det skulle vara så tragiskt med en kastrering annan än i nödfall, dels för att han är ett otroligt bra avelsmaterial- men även för att han är en väldigt stabil hane och är en stor tillgång för flocken på jobbet.
Hur som helst så hade vi veterinärundersökning och ultraljud av prostata och urinvägar inbokat. Lillan var med mig och hjälpte mig ta hand om Oliver, förstår ni vilken bästis jag har? <3 Sen är hon Baileys extramatte och det är alltid skönt för oss att ha henne med som stöd.
Veterinären gjorde en noggrann undersökning, hon hittade lite förhudskatarr, och sen bar det av till ultraljudet.. Nervöööst. Nervositeten visade sig dock vara obefogad, riktigt obefogad! Vet. pekade ut prostatan på skärmen och sa att "Se så jämn och fin den är, det är sällan man ser att de är såhär fina på äldre hundar. Kanske på en 1,5 åring- men inte en som snart blir sex år!" What!?
Smälte väl mer eller mindre ihop till en pöl av lättnad efter det konstaterandet!!
Det var lite obehagligt när de tog en urinprov direkt ur blåsan med en nål när han låg där på rygg :/ Men han kände ingenting. Han var fruktansvärt spänd när han låg där uppochnervänd på britsen. Men han är så godhjärtad och skulle aldrig få för sig att göra något. Jag stod hela tiden vid hans huvud och pratade lugnande med honom, och han tog godis av veterinären direkt när han hoppat ner. Alltså inget större stress-påslag ändå, det har nog mest med hans stora kroppszon att göra. Han hade inte fått rasta sig sen kvällen innan (han skulle vara kissnödig för att ultraljudet skulle bli så tydligt som möjligt) så vi kilade ut och det tog inte många sekunder förrän han gjort det han skulle, stackarn! Ett sista snack med veterinären som rekommenderade förhudsrens i några dagar och hon skulle ta odlingar på urinen för att de om det fanns någon bakterietillväxt som kunde vara urinvägsinfektion.
Hon skulle återkomma på telefon.

Så det var fem dagar med känslomässig berg- och dalbana! Båda hundarna var friskare än jag trodde, vilket känns underbart!

Taurus har nu fem dagar kvar med Metacam och Baileys veterinär ringde faktiskt idag! Han har en måttlig bakterietillväxt i urinen och hon skrev därför ut en antibiotika-kur på 10 dagar. Ska hämta ut receptet imorgon. Har aldrig behövt ha någon av hundarna på medicin, så vips har jag båda hundarna medicinerade!? Så kan det gå, men så länge de blir bra så!

Har tagit det lugnt med hundarna, kortare och lugnare promenader än normalt och mycket godissök ute. Inte lätt alltid att hålla sig i skinnet när man är ett explosivt litet energiknippe som heter Taurus ;)

Hoppas verkligen jag slipper ha en sådan vecka igen!

Videor från Läsa Hund 11/9

I September så var vi och "gästade" på mina vänner Emmas och Camillas(www.hundreda.se) kurs i Läsa Hund i Gillinge!

Här kommer en video på Bailey och en på Taurus.

Bailey mötte en väldigt arg och osäker liten dvärgpinschertik som inte ville ha något alls med honom att göra, mötet blev nyttigt för hennes del då Bailey respekterade henne totalt. Bailey hade agerat exakt likadant om det hade varit en hane. Man kan se på videon att han börjar jobba redan utanför hagen, smäller på med hela registret av signaler. Han är otroligt språksäker och blir han påhoppad så försöker han ändå vända bort sina hot. Han har så pass mycket pondus att han inte behöver ta till så mycket mer.



Taurus träffade Camillas Jack, en ung flat hane. Tjejerna har ju sett mina hundar förr så de visste vad de kunde vänta sig. Taurus är också mycket språksäker med gott självförtroende, han har ju blivit uppfostrad av Bailey och vill gärna uppfostra alla rung omkring sig på samma sätt. Speciellt unga hanar, de ska veta hut och ta det lugnt. Taurus kan reagera starkt på fart, så det var roligt att se de där två tillsammans. Jag var noga med att inte spänna kopplet när han fortfarande hade det på sig. Jack skötte sig helt superbt, så otroligt duktig!



Hundspråk är något av det mest fascinerande som finns och man blir aldrig fullärd, det har tagit flera år av träning för att kunna se alla detaljer som jag ser idag. Men sen finns det så många nyanser i språket som vi kanske aldrig kommer kunna se alls. Jag får ju träna ögat mycket på jobbet med flocken och det är både roligt och spännande!

Långpromenader och smakisar

Är så glad!! Har hittat en blogger- app till iPhonen så jag kan blogga via den! Perfekt eftersom jag redan gör allt via mobilen :)

Senaste veckan har kretsat mest kring långpromenader på 5-7 km såväl själv som med vänner/familj. Hundarna är alltid med och såklart Oliver om han inte har pappa-tid hemma! Tar med mig reflexer, vatten, frukt, hundgodis och försvarsspray utifall att..
Hundarna har en liten träningspaus nu efter att Taurus blev uppflyttad till lägreklass spår den 23/10, men snart drar vi igång igen! Vintern ska fyllas med lydnad, lek, snöspår, mörkerspår och underbara långpromenader!
Sen ska väl jag som vanligt försöka hitta små guldkorn, föreläsningar, att gå på! Närmaste nu är Anders Hallgren den 9/11 och sen ev ADVENTure Dog Conference i December.

Dagarna med Oliver är underbara. Jag kommer för alltid sakna bebistiden när den är över <3 Han har börjat äta riktig mat nu i puré/gröt form. Listan kan redan göras lång! Potatis, morot, palsternacka, broccoli, gurka, ärtor, örter, banan, äpple, päron, aprikos, havregröt, laxgryta och majskrokar. Sen dricker han välling innan läggdags!

Nu har han blivit förkyld hastigt och hostar och snorar, ingen feber dock. Vi kämpar på med snorsug och näsdroppar och har höjt upp huvudändan på hans säng. Vårt älskade lilla busfrö har alltid humöret uppe, han ler precis lika mycket som vanligt och skiner som en sol :)

Det är så härligt att se honom med sin pappa, deras band är så otroligt starkt. Inte så konstigt med tanke på lilla O's start i livet.. Stefan är vår klippa i livet.

Har haft en gammal vän och hennes lilla dotter på två månader på besök här hos oss för första gången, vi var bästisar i grundskolan så det känns otroligt kul att ha börjat umgås igen. Vi delar så många minnen! Och nu framtiden!

Övrigt är att jag och Stefan är i full färd med att planera varsin tatuering med Olivers namn!

Min lillsyrra Marre har fått hyra ett helt fantastiskt ställe av samma familj som hon hyr stallplatsen av. Ett gammalt hus med tillhörande ytebyggnader, med utsikt över ängar och vatten! Ligger avskiljt och idylliskt. En hel del jobb med huset, men det har en enorm potential att bli riktigt, riktigt bra, är det någon som kan fixa det så är det syrran. Vi familj och vänner står bakom henne i allt hon gör och finns till hands!