Slutet på en era

Jag har nu tagit det tunga beslutet att lägga ner bloggen.

Önskar verkligen att jag hade tiden, orken och engagemanget som en aktiv blogg kräver. Tyvärr finns inte det just nu, och jag vill inte känna mig stressad över det jag inte hinner med på det sättet jag vill. Så nu prioriterar jag!

Jag började blogga samma dag jag fick hem Taurus hösten 2008. De gamla bloggarna finns fortfarande kvar för de som är nyfikna. Tack till alla trogna läsare som följt oss genom åren!

Första bloggen

Andra bloggen


Vi kommer försöka hålla hemsidan uppdaterad och fräsch, välkomna in på vitherdehund.nu!

Mest blod men lite rally!

I tisdags så var det dags för blodtappning på Bagarmossen igen för hundarna. Jag hade oroat mig för hur jag skulle lösa det med Oliver. Alla jobbar på dagarna och min bästis Lillan är nyopererad och ska inte lyfta.
Hundarna behöver mig under tappningen, jag sitter alltid vid deras huvuden och klappar lugnt och pratar med dem. Då är det svårt att vara både matte och mamma samtidigt!

Tyvärr har de bara blodcentralen öppen på tisdagar, och jag ville inte ställa in det heller. Det är en så pass viktig gärning. Alla blodgivar-hundar räddar liv. I slutet av varje år får vi hem brev från hundägare vars hundar inte hade överlevt utan blodgivarna, det är väldigt rörande att läsa deras berättelser och man blir än mer stolt över att kunna bidra med blod från ens egna, friska, hundar. Det betyder mycket för många. Sånt ställer man inte in, man löser det!

Och Lillan, den tokan, ställde naturligtvis upp ändå. Människan har precis donerat en njure och räddat sin svågers liv. Nyopererad och öm, så ställer hon ändå upp som barnvakt. Så var hon vips med att indirekt ha räddat även flera hundars liv. Hoppas du inser vilken stor tjänst du gjorde gumman, inte bara för oss <3

Så medan jag var inne med hundarna så gick hon på promenad med Oliver i vagnen! Jag vet att han är glad och trygg med henne så jag kunde slappna av efter en stund.

Linda Holgersson som ansvarar över blodgivarna på Bagarmossen är en UNDERBAR människa! Öppen och trevlig, otroligt mån om hundarna. Hundarna blir alltid mötta av varsin köttbulle i dörren ;) (det står alltid en stor skål full med köttbullar och väntar på rummet)

Veterinären kom in och skulle kolla av och lyssna på hundarnas hjärta. Taurus mötte henne i dörren och sa typ "jag är redo- ta mig först!" Så han fixade det där på egen tass. Men veterinären stod lääääänge och lyssnade på hans hjärta.. Jag och Linda sneglade på varann med en blick som sa "NEJ nu har hon hittat något fel!! :/ "
Men tvärtom. Taurus hade så lugn och långsam puls att hon helt enkelt var tvungen att lyssna så länge för att få "nåt att gå på"! Mattes coola lillråtta <3 Det var JÄTTEskillnad på hans och Baileys puls. Men det visste jag redan. Bailey har större kroppszon och är inte ens särskilt bekväm när jag t ex masserar honom. Det går bra oavsett vem som tar i honom, men roligare har han haft. Det jobbigaste med hela tappningen är att bli upphissad och nedlagd på bordet innan kanylen sätts på halsen. Och eftersom han kan rutinerna så vet han ju vad som komma skall ända från början. Men han är så tapper mattes hjälte, och hade han varit RÄDD, så hade jag aldrig utsatt honom för det här! Inte ens om det bara är ett par ggr per år.
Han skakar av sig snabbt och hoppar glatt upp på bordet igen när allt är klart :) Taurus är som sagt inga konstigheter, han bara gör. Sen var det så skönt att se att medan den ena låg på bordet och tappades, så låg den andra lugnt på golvet och halvsov.
Jag, Linda och tjejen som hjälpte till och stasa snackade om allt möjligt mellan himmel och jord medan blodet flödade ;) Härliga människor!
Efteråt så blev det såklart massa köttbullar! Linda gick iväg och kom tillbaka med varsitt fästinghalsband samt present till hundarna, varsitt jättefint reflextäcke där det står "Blodgivare" på sidan! De kommer användas det vill jag lova.
Hon frågade om vi kanske vill vara med i deras monter på Hundmässan i Älvsjö i December för att visa blodgivarna! Självklart sa jag! Dels är det viktigt att visa folk att det FINNS och hur viktigt det är, och dels så är vi ju ändå där varje år för att sitta i rasmontern.

Förutom fästinghalsband och täcken så fick vi med oss två stora säckar mat hem. Vi har en hel del förmåner såsom mat, årlig vaccination, fästinghalsband, rabatt i deras butik samt att hundarnas blod årskollas noga efter minsta lilla avvikelse. Känns tryggt!

Om du vill veta vad som krävs för att en hund ska kunna bli blodgivare, kolla den här länken: http://www.djursjukhusen.se/patient-hos-oss/vara-avdelningar/blodbank/blodgivare-hund/

Det hade gått jättebra för Lillan och Oliver på promenaden, så det var två nöjda ansikten vi möttes av när vi kom ut. Oliver hade en stor, vacker röd blomma i näven ;) Han fick mellis och ny blöja innan vi åkte hemåt igen. Hundarna fick ta det lugnt resten av dagen, lite trötta och törstigare än vanligt.

Kvällen därpå var vi på klubbens första rallylydnads-kväll! Äntligen! Det var intressant att få vara med och bygga bana. Bailey var däremot lite disträ och jag tror att det är pga att vi har en löptik som går här hemma, så andra hundar nära stör lite mer än vanligt. Sen hjälpte det väl knappast att jag fick huvudbry över högerhandlingen, OJ vad vi måste vässa på det. Jag blir så koncentrerad att jag glömmer prata med honom! Inte bra! Min hjärna måste träna.. Torrgå Torrgå Torrgå.
En onsdag till hinner vi med innan första starten i Avancerad den 1/7 i Gnesta! Därefter blir det ett långt hopp till nästa tävling den 26/8. Så vi hinner ju träna mer!

Har en skön känsla den här kvällen.. Den längsta dagen på året idag va? Och imorgon är det midsommarafton och det ska vi fira ute på lillsyrrans fina lilla gård vid Mälarens strand med hela stora familjen! Jag står för bakandet, har spanat in två recept ur senaste "Buffé" ;) På måndag kommer det in bra med pengar och det är också skönt att veta att man slipper gå på knäna kommande månaden! Speciellt eftersom det i slutet av Juli bär iväg till Öland för bröllopsfirande!

Snipp snapp snut så var sagan slut! ;)

Utställning

I ett regnigt Örebro så blev dagens fina resultat för Taurus:

Excellent med CK och 3:a bhkl med R-Cert!

Och även om vi kom i sista minuten så var Taurus lika duktig som alltid i ringen, mattes hjärta <3

Så tyvärr inget championat idag! Vi snubblar retsamt nog alltid på mållinjen så det får räcka med det här nu. Nära skjuter ingen hare!
Kanske tar vi upp jakten igen nästa sommar! Dåligt med SBK-utställningar i närheten i sommar. Sen växer ju inte direkt pengar på träd när man är mammaledig heller ;)

Det var ett bra tag sen jag ställde så jag glömde bort att hämta kritiklappen, oops! Men den var säkert bra.

Kul att ses Annicka och Niklas :)

Veckan som kommer bjuder på blodgivning på tisdag och rallyträning på onsdag! Men först en skön söndag.

Aldrig en tråkig stund..

Ja här är det aldrig en lugn stund! Eller jo, det är det väl. Men det vore inte lika roligt att skriva om det ;)

Vi har legat lågt med rally-träningen sen sista tävlingen. Jag har en tendens att ta "lov" när vi haft flyt ett tag. Men nu har vi så smått börjat träna inför avancerad klass! Höger-handlingen är det vi måste lägga allt krut på. Första starten blir den 1/7 på Gnesta-Trosa BK.

Lisa har varit på besök med dotter och hundar! Hon är en kär vän som ursprungligen kommer från Dalarna men träffade en kille och de flyttade till Gotland tillsammans. Fyra hundar har de, han har en husky och en Amerikan akita och Lisa har de fina tjejerna Beya- kullsyster med Bailey, och Troja- kullsyster med Taurus. Så häftigt när vi ses för man kan inte låta bli att se alla likheter hundarna imellan! Sen kom lilla Elina till världen i Februari och hon har hunnit fylla fyra månader. Och vilken solstråle, det var himla mysigt att mysa med en liten igen. Inte för att Oliver är så stor, men det känns som att det är ett tag sen han var en plutt <3 Oliver verkade tycka om Elina skarpt :) Helgen därpå så tog Lisa och Troja LPI när de fortfarande var uppe i Dalarna. STORT grattis tjejer! SÅ duktiga är ni! Lisas hemsida

Oliver har haft en period när han ätit lite sämre, lite oroande med tanke på att han är en väldigt aktiv liten kille som knappt lägger på sig vikt, utan bara växer på längden. Men det var bara en period. Förmodligen så har han kindtänder på G, samt att jag- den tröga mamman, inte fattade att han ville ha större ansvar över sitt eget ätande. Så nu har han egen sked, gaffel och sugkoppstallrik! Med lite hjälp så fixar han det galant!
För övrigt så ÄLSKAR han dammsugaren och ska alltid vara med. När han inte pussas med katter och hundar dvs ;) Har även börjat ställa sig upp så smått med stöd.. spännande tider! Vi har varit med syrran till stallet och hälsat på hästarna, Oliver är jätteduktig med hästarna. *stolt morsa*
Vi har varit på två möten på förskolan inför starten i Augusti. Ett möte med alla andra föräldrar, och ett enskilt möte. Det känns superbra! Jag är tyvärr arbetslös nu när mammaledigheten tar slut, men den enda fördelen är att Oliver bara behöver vara på förskolan tre dagar i veckan. Känns skönt sådär i början, och jag vet att förr eller senare så blir det ju heltid för honom. Så jag passar på att njuta! Om jag inte får jobb innan augusti.. men den chansen är minimal.

Min bästaste kompis Lillan har nu äntligen genomgått sin njurdonation! Den var egentligen planerad till i början av Maj, men har blivit framflyttad två ggr av olika anledningar. Vi är SÅ stolta över henne och hon har räddat sin svågers liv, finns det något finare man kan göra för någon annan än att rädda deras liv? Knappast. Vi älskar dig gumman- du är så stark och en otrolig förebild för alla! Läs hennes härliga blogg HÄR! Många leenden och skratt utlovas, men med en allvarlig underton! Hann hälsa på henne en gång på sjukhuset på Akademiska sjukhuset i Uppsala, men nu är hon hemma igen och återhämtningsprocessen har börjat! Men känner jag henne rätt så kommer hon vara tillbaka på banan snart ;)

Den 2/6 så åkte jag, lillasyster Marre och hennes sambo Alex till ett kyligt och blåsigt Norrköping för att se årets rasspecial. Vi hade med oss Devil och Bailey, men bara som "sällskaps-hundar" :p Ingen utställning för dem. Det var runt 50 hundar som deltog iår och det är alltid trevligt att se alla dessa vackra hundar! De flesta verkade trivas i ringen, och det klart att det alltid kommer finnas hundar som säger fula ord till varandra i ringen! Speciellt hanarna brukar muttra om ett o annat ;)
Det gick ingen nöd på Devil och Bailey, verkade njuta av att bara vara med oss. Jag hade bakat scones kvällen innan så vi satt och fikade ála England med scones med ost och marmelad! Vilka jäkla idéer man får ibland alltså.. men gött var det!
Lite jäktigt är det ju på såna tillställningar, och även om vi inte hann prata så mkt med alla som vi ville, så var det ändå skoj att träffa alla!
Det gick lysande för Barvestads och jag vill rikta ett STORT grattis till Annicka och hennes vackra Giza som tog hem rubbet och blev BIS! Giza är Taurus kullsyster och hon har riktigt flyt nu, BIR på BIR på BIR. Och hon förtjänar det verkligen :)

Jag har ordnat nya spårmarker bara 10 min hemifrån. Marre hyr en liten gård ute vid Mälaren och hyresvärden äger runt 400 hektar mark, den enda jakten som bedrivs är på vildsvin och bara under säsong. Så jag ringde helt enkelt upp honom, och han visade sig vara en pratglad karl som absolut inte hade något emot att vi spårar på hans marker! Och det bästa av allt var hans kommentar till om någon kommer och ifrågasätter mig och vad jag gör i skogen med hundarna: "Om någon tjafsar- hänvisa till MIG!!" Hahaha, så jäkla skönt att ha markägaren på sin sida!

Påtal om spårmarkerna.. På Nationaldagen, den 6/6, så hade jag bestämt med min kompis Emma att hon och hennes aussie Arrac skulle komma hit och träna viltspår. Är mitt uppe i att lägga ett spår när jag känner mobilen vibrera i fickan, tänker att jag ska bara lägga slutet så ringer jag upp personen som ringt.
Ser att det är Emma, lyssnar av meddelandet och hör en gråtande och chockad Emma som säger med darrande röst "Kan du ringa mig?" Ringer upp i ljusets hastighet. Hon är som sagt chockad och det är knappt att jag kan urskilja vad hon säger, hon nästan skriker i luren och kan inte andas lugnt :/ Jag förstår att det är något med Arrac och tänker bara "FAN också han är den sista hunden på planeten som behövde mer skit". För han har varit väldigt utsatt i sitt liv för diverse otrevliga hundar och det har satt sina djupa spår hos såväl honom som Emma. Lyckas höra att Arrac blivit attackerad av en rottweiler och att Emma inte orkade få bort den från Arrac. Vi pratade en kort stund och jag säger utan att tveka att jag åker dit istället, jag ville dit och finnas som stöd! Så jag åkte bara hem en snabbis och förklarade läget för Stefan, sen blåste jag mot Rimbo! Så tragiskt och onödigt. Men är det någon som kan ta sig igenom det här så är det Emma <3 Läs mer i Emmas blogg HÄR.

Hundarna har fått nya halsband! Jag tyckte det var på tiden eftersom de gamla beställde jag 2009 från Vibri. Har varit jättenöjd med dem. Men nu var det dags för nya, och den här gången från HundkompanietK9
Det blev 5 cm breda läderhalsband med lammskinnsfoder. Svart läder med röd text och rött innerfoder. Det blev SKITSNYGGT mot deras vita pälsar! Är mycket nöjd, robusta och rejäla halsband som förmodligen kommer hålla många år.

Nu får det vara slutbloggat för den här gången, men förmodligen kommer nästa inlägg redan i helgen. För imorgon bär det av till Örebro BK, Taurus ska ställas för första gången sen förra sommaren och vi hoppas på det enda som saknar för hans utställningschampionat = ett SBK-CERT!! Men vad jag förstår så har vi lite konkurrens att slåss med.. så håll tummarna hårt för oss!

Over and out!

Rör inte mina hundar

Vill börja med att skriva att jag absolut är en förespråkare för att hundar ska få träffa andra hundar, det är viktigt för språkutvecklingen och för att tillfredställa det sociala behovet som hunden har.

Men jag blir fullkomligt vansinnig på detta dravel om att hunden "ska hälsa". Helst på allt som rör sig och då i synnerhet andra hundar!
Självklart finns det skillnader i kunskap hundägare emellan, eller andra omständigheter som påverkar. Men på det stora hela så tordes detta vara en av de grundläggande saker som man som hundägare bör lära sig innan man skaffar hund överhuvudtaget.
Ska vi se till etologin och läran om hundens beteende så är det allt annat än naturligt för hunden att hälsa på alla den möter. Det är lika onaturligt som att vi människor skulle hälsa och leka med alla vi ser på promenaden. Sociala varelser är vi visserligen, men med alla? Nej.

Vi har strikt hundägaransvar i det här landet och vi som ägare är skyldiga till allt som hunden gör eller orsakar.

Personligen så ser jag till att mina hundar får träna upp sin sociala kompetens från det att de är valpar, de får träffa olika hundar av olika raser. Men jag planerar mina hundmöten, t ex burdusa unghundar eller hundar med aggressiva/rädda tendenser går bort. Min valp vinner ingenting på att träffa sådana individer. Så tillvida det inte är en kompis vi möter, så hälsar vi inte på andra hundar på promenaderna. Hunden ska självklart ha lekkompisar, bekanta och liknande, men att kanske dagligen träffa främmande hundar innebär en enorm stress för de flesta hundar.

Jag har märkt att många hundägare har väldigt svårt att ta när jag säger att inte vill att min hund ska hälsa och/eller leka med deras hund. De tittar på mig med en blick som säger att jag 1) är en riktig hundplågare som inte låter mina hundar leka med någon, eller 2) "Jag måste ha hört fel, så jag frågar igen eller släpper bara min hund ändå." Väljer de att släppa sin hund så väljer jag genast att agera beskyddare till mina hundar. De ska ALDRIG behöva känna att de behöver ta ansvar över en lös, främmande hund som kommer springande. Matte har koll. Vilket innebär att jag håller mina hundar bakom mig medans jag med tydlig röst och kropp motar bort den andra hunden. Tydligt och bestämt. Inte stressat eller oroligt. Sen har jag nästan alltid in Hundattack-spray på mig, om jag inte har glömt den dvs. Säljes i vissa välsorterade djurbutiker. Sen talar jag bestämt om för ägaren att den får koppla sin hund och lämna oss ifred.
Det pågår en debatt just nu om att koppeltvånget på vissa platser i Stockholm inte respekteras och att SKK vill vidta åtgärder. När de intervjuade en ägare som hade sin hund lös trots förbudet så sa hon bl a att "Jag tar hellre böterna, för jag tycker att min hund behöver springa. Jag är en ansvarig hundägare som vet att min hund inte är aggressiv." Det spelar ingen som helst roll hur snäll hunden är, en hundrädd människa kunde inte bry sig mindre om det, och springer hunden fram till en rädd hund så kan den hunden få men för livet- hur snäll den andra hunden än är. Eller åk till ett ställe där du kan släppa hunden.

Nu har jag oftast koll på omgivningen och hinner koppla mina hundar innan en lös hund kommer fram. Men skulle det nu hända att det mot förmodan dyker upp en lös hund från ingenstans och det oundvikligen blir ett möte, så testar jag alltid med en inkallning först. Funkar inte det så stannar jag upp och iakttar vad som sker och agerar därefter.

Jag vet ingenting om hunden vi möter och detsamma gäller ägaren vi möter, hur vet denne att mina hundar inte är blodtörstiga bestar?
Har varit med om att ägaren då kontrar med "den risken tar jag". Så fruktansvärt respektlöst mot ens egen hund.
Ett "Nej" ska ALLTID respekteras! Vill den ena inte att hundarna träffas, så ska det inte vara svårare än så.

Mina hundar har aldrig blivit okontrollerat påflugna av andra hundar, för jag har skyddat de från sådana upplevelser. De är mycket självsäkra och socialt kompetenta och har umgåtts med extremt varierade raser och åldrar. Men jag är realist och jag känner mina hundar! Jag vill kanske inte utsätta andra för mina hundar heller, för jag vet hur de agerar och varför. T ex så kan deras "muller" lätt missförstås som aggressivt av de som inte vet bättre.
Ibland, i vissa snabba ögonblick, så önskar jag nästan att ett rykte skulle sprida sig att jag har aggressiva hundar som biter hål.. men att våra vänner vet sanningen. Bara för att få bli lämnade ifred!

Jag kommer ALLTID stå upp för mina hundar, och jag kommer ALLTID stå för mina åsikter.
Sen om andra har problem med det, så är det just precis det- deras problem. Inte mitt.

Sen kan vi även se det ur ett smittskydds perspektiv, jag vill inte att mina hundar smittas av något som den andra hunden kanske bär på!

Visa de ni möter och er egen hund den respekt de förtjänar. fråga kan man alltid- men respektera svaret.