Förmiddag i spårskogen

Var ute i skogen i förmiddags med grabbarna för lite spårarbete och en sväng till sjön också, bäst att passa på innan isen lägger sig.

Hade nome-selen på båda idag, vanligtvis har de den vanliga läderselen med filt-fodring över bröstet. Har tänkt köpa en annan sele, med maximal tryckfördelning- men det känns ju helt onödigt när jag har en fullt duglig nomesele! Den sitter perfekt på Taurus, men den har blivit för liten för Bailey så han behöver nog en egen. Köpte den åt honom när han var runt året. Han har vuxit på sig sen dess och är nog i sitt livs form nu tror jag, vid 4,5 år. Syns på bilden där han står i vattnet, mattes biff :p

Taurus spår var ca 500 m långt, ca 6-7 vinklar och fyra föremål. Tre kampleksaker och en vanlig slutapport. Fy jädrans vilken DRIV lillkillen har! Jag hängde bara med och hans koncentration var på topp hela spåret, hittade alla föremål och jobbade fram fram fram hela tiden. Wow, han MÅSTE starta i brukset till nästa höst! (när mattes bebismage är borta med vinden ;) Försökte fota men det är inte så lätt när man samtidigt ska försöka undvika att snubbla i riset! Kopiöst nöjd med honom, vill inte ha något gjort annorlunda.
Baileys spår hade ungefär samma längd, men med tätare vinklar och tre föremål (tennisbollaaaar:) Han hade också ett härligt driv framåt och jobbade bra med behagligt tempo!
Om jag ska kommentera mig själv, så tyckte jag att jag litade på hundarna till 100% och att jag lät de jobba ostört. Hade en bra känsla :)

Efteråt åkte vi fram till sjön. Killarna fick leka och skvätta vatten och posera lite för kameran.

Väl hemma igen så fyllde jag på mina fem välbesökta fågelautomater med hampfrö, jordnötter och talgbollar. Hundarna fick mellis och jag käkade äggmacka, mums.
Resten av dagen: vila, andas, dammsuga, tvätta, bädda rent, Stefan ska skjutsa sin lillebror till sthlm central, han ska hem till Ånge igen. En kortis med hundarna innan mörkret faller för dagen.

"Skvalump"..

.. så lät det i skogen idag när jag gick där i godan ro med hundarna på jobbet och helt plötsligt så schlurp satt ena kängan kvar i leran och jag trampar ner med bara strumpan i nästa steg. Underbart. Redan lagom lite humor kvar efter att ha jobbat en halvtimma med en fasligt tålamodskrävande hund i kopplet, gaah. Fältet öppnar sig framför oss och jag tänker åh så skönt att få slappna av.. i fem sekunder för sen dyker det upp en tant i skogen med två hundar, vi som aldrig möter någon när vi är ute med jobbhundarna annars. Så det var bara att koppla upp de sex hundarna och knata vidare! Myspys med spänningshuvudvärk, kassa lungor och sur strumpa, så mycket för den lugna fredagen :) Iofs med bara hälften så många hundar som vanligt.

Bailey och Taurus är ju med mig om dagarna på jobbet 09-16 och lever loppan. Går oftast med på skogspromenaden oxå. Innan vi åker hem för dagen så spolar jag av de med varm vatten, hemma väntar en stor middag och sen vila tills nästa dag. Tränar lydnad någon kväll i veckan och nosarbete på helgen. För er som inte vet så har syrran också två vita herdehundar, Zing och Devil. Läs mer om de på vitherdehund.nu
Zing har börjat följa med mig tre dagar i veckan, och han är fantastiskt duktig med flocken! Han väcker lekfullheten i alla, oavsett ålder och rang! Samma dagar så är Devil med vår storasyster Sofia och hennes två söner, har det toppenbra och är med på allt. Han har även blivit stallhund! Sen Marre fick hem sin häst Exelent, så är Devil ofta med i stallet och ute på äventyr, de två verkar forma ett starkt band till varandra! De har lite samma personlighet..coola grabbar som inte hetsar upp sig i onödan.

Har försökt hitta tävlingar att efteranmäla till nu i helgen, men alla har fullsatt. Ska försöka tävla helgen 20-21/11 istället, enda helgen kvar i November. Helgen innan det är jag och Bailey borta fre-sön på Specialsök på Hundcampus, och helgen efter åker jag och Marre till Norge för utställning med Devil och Taurus!
Skulle ju vara grymt roligt att lyckas ta LPI på tre raka förstapris med Mr.T :)

Den här veckan har jag känt mig väldigt ogravid! Gillart INTE! :(
Veckan som kommer blir vecka 9 och jag ÄLSKAR när det KÄNNS i magen att det händer saker! Dessvärre så vet jag ju att det finns perioder när det inte kommer kännas något speciellt.. Så hela vecka 8 nu så har jag mått precis som innan graviditeten, ingen skillnad i måendet och har bara känt av magen när jag vänt mig på natten och att jag blir kissnödig ibland och hungrig. Pigg och kry, inte tröttare än vanligt och mår väldigt BRA! Men.. vill som sagt känna mer. Haha den beskyddande morsan börjar växa till sig nu ;) Kanske lugnar mig på första ultraljudet när jag SER hjärtslagen med egna ögon. Mammas älskling <3
Har fått ett underbart vackert gravidsmycke av Sofia, ett av de första som gjordes och det kommer från Gotland. Ska köpa en lång kedja så bebis hör det vackra klämtandet utanför magen sen när hörseln är utvecklad.

För att byta samtalsämne radikalt, så kan jag berätta att jag vill ta jägarexamen inom de närmsta åren. Låter kanske helt bakvänt att en stor djurälskare vill ta jägarexamen.. men faktum är att jag funderat och kommit fram till flera anledningar varför jag vill göra det.
Det är klimatsmart kött och när"producerat", är hellre jägare som kan döda på ett ögonblick än att jobba på slakteri, skulle ha svårare för det och känna mig mer som en "bödel". Vilt kött är bra kött att äta och otroligt gott. Jag vill förstå jägarnas psyke och skillnader, förstå relationen med deras jakthundar och deras arbetssätt. Hunden har används tusentals år för jakt ihop med människan. Vill kunna ge mig in på allvar i rovdjursdiskussionen som pågår i landet. Hela konceptet med att ordna sin egen mat lockar också.
Så det finns fler vinklar från min sida, sen kanske jag ändå känner när jag är klar att jag inte vill gå längre. Men det får jag ta itu med den dagen.

Vädret är kallt, men inte tillräckligt. Det får gärna frysa på mer och komma snö!

Första bilden är på Marre, efter en lyckad privatlektion tidigare i höstas nere på Long Valley Ranch som ligger här i skogarna. Hästen heter Zoe och är en riktig läromästare.
Sen följer lite "tukt" bilder på när Bailey trycker till Taurus.. he can take it.
Samt några bilder tagna imorse utanför huset på våra vackra omgivningar.

Plutten did it again!

Fick för mig att efteranmäla till en eller två lydnadstävlingar nu i helgen, fick plats hos Oxelösunds BK idag.
Det har hänt så mycket sen senaste tävlingen den 10/10(Taurus debut) att jag, ärligt talat, inte har tränat lydnad alls sen dess. Bara lite uppletande och fysisk motion. Gjorde en generalrepetition igår efter jobbet och kollade av momenten. Kändes bra!

Åkte runt kl 07 imorse, köpte mig lite frukost på vägen. Graviditeten har gjort att jag håller mig lugn oavsett vad i princip, det hjälper varken mig, kroppen eller det växande barnet om jag ska hålla på och bli nervös över tävlingar! Så det blev jag inte heller, hade bestämt mig. Hur skönt som helst.

Det var inga problem att hitta, tog väl en timma hemifrån. Anmälda min närvaro, tog ut båda hundarna så de fick göra ifrån sig. På dragningen så drog jag nr 6 av sju, vill helst ha nr 1. Men men, bara att göra det bästa av situationen :) Fick fem minuter på oss innan platsliggning. När jag väl har lagt honom så tittar jag ner i marken under kepsen eller blundar, har ingenting för att titta upp mot hunden eller någon annanstans. Det känns som att i det momentet så är båda hundarna genomtränade, och jag litar helt på dem. Händer det något så sägs det ändå till direkt. Jag vet att han ligger och orsakar ingen störning själv.
Tandvisningen gick jättebra och han var väl en av de få som faktiskt satt i fotposition när domaren kollade tänder :D Men alltid trevligt med glada hundar!

Värmde upp en stund och kollade sen på ekipaget innan oss, sen travade vi in med målet i sikte! Med Taurus verkar jag få anpassa uppvärmningen helt efter hans dagsform, medans med Bailey gör jag ungefär likadant oavsett tävling.

Linförigheten var lite väl luftig och ojämn, men med god kontakt! Läggandet gjorde jag medvetet DK på, det momentet är hans akilleshäl kan man säga. Inkallningen var perfekt. Ställandet likaså! Apporteringen var fin, han håller nästan för fint men släpper absolut inte. Tror det stod omtag i protokollet. Hoppet var bra med ngt seg start. Domaren tyckte verkligen om Taurus och kom och pratade med oss efteråt, sa att han tyckte det såg jättebra ut på plan och att vi kommer gå långt :) KUL!! :)

Treorna och eliten hade samling och sina gruppmoment innan vår prisutdelning, så jag satte Taurus i bilen och proppade honom full med köttbullar. Tog ut Bailey och satt i solen och njöt en stund. Fick i mig lite mellis.

När prisutdelningen kom så fick vi kliva upp på pallen igen! Vi vann klassen och tog 1:a pris med 177 poäng! :) Känns nästan overkligt att det gått så bra på hans två första starter! Han slog Baileys rekord i ettan som var 175 poäng :)

Poängen blev som följer:

Platsliggning: 10
Tandvisning: 10
Linförighet: 7
Läggande: 7,5
Inkallning: 10
Ställande: 9,5
Apportering: 8,5
Hopp över hinder: 9
Helhetsintryck: 9 (God kontakt genom tävlingen)
Summa: 177 p



Jag åkte hemåt direkt efteråt.
Ringde och sms:ade resultatet till de som brukar vilja veta.
Ville hem och vila. Vi var på middag och bio igår och kom hem rätt så sent, gick ju upp kl 06 imorse dessutom. Sen är det ju ett litet snickeri i magen just nu, som ber en att ta det lite lugnt och ta hand om sig själv :)

Jag mår fortfarande oförskämt bra och är snart i 8:e veckan! Är ganska rapig, blir som sagt hungrig/mätt snabbt, blir lätt kall/varm. Men det är ju små grejer och inget som stör heller. Sover som en prinsessa! Vilket jag la mig och gjorde när jag kom hem på e.m efter tävlingen. Hundarna åt mellis och la sig sen och nanna dem oxå.

Vi fick oväntat besök igår av Stefans mamma, storasyster och systerson! De bor 55 mil norrut så det var jätteroligt att träffa dem igen! Eller lite väntat var det ju, eftersom Stefans lillebror och hans fru fick en liten son här nyligen! Lilla Leo <3
Stefans nära vän Dima och hans tjej väntar också barn, i Februari, hihi alla förökar sig :)
Vi har varit ute och ätit med familjen nu ikväll på grekisk restaurang, mätta och belåtna. Stefan har somnat i soffan och ser så fridfull ut så.

Imorgon väntar sovmorgon, fika med la familia, Marre ville bjuda oss på middag som tack för att vi hjälpte henne hämta hem hennes häst, så hon ska laga lax. Mums, lax går alltid ner! Hundarna får sig nog en promenad eller cykeltur och varsitt märgben, och är som vanligt med överallt :)

Ska se om jag hittar en till tävling att efteranmäla till nästa helg!
Over and out!

Omtumlande tider

Det har hänt mycket sen i början av September!
En omtumlande tid på många sätt, speciellt de senaste par veckorna.


Taurus är nu KORAD och har även startat 1:an den 10/10 på Hölö-Mörkö BK, med resultatet 164 poäng och delad klassvinst! Kändes väldigt speciellt att det gick så bra på första starten med min nu -andra-tävlingshund. För det tycker jag nog att han räknas som nu ;)
Han har ju fördelen att matte inte är grön på det här med tävling längre, med Bailey var vi ju båda nybörjare. Jag hade koll på alla DK:n och vi fick exakt de poäng jag trodde vi skulle få, med undantag för hoppet som gav två poängs avdrag för islag i hindret. Något ofokuserad, har inte riktigt uthålligheten för ett helt program.
Platsliggningen var lite dramatisk, av fem hundar så reste sig tre av fem hundar så efer 1½ minut fick vi återgå. Taurus hade inte ens tittat åt de andra, trots att en hund stolpade fram till den som låg bredvid honom. Så vi fick lägga om med en collie och det gick lika bra då, och vi blev till slut enda ekipaget med 10:a på platsen! Mattes duktiga pälskling! Väldigt trevligt med tävling och det kändes som att det bara var massa vänner och bekanta där!

Segerpuss efter tävlingen!



Jag jobbar på ute på Hundkompaniet och hundarna trivs som fisken i vattnet, har även börjat ta med syrrans Bamzing (Baileys bror) eftersom hon fått heltidstjänst på Telge Energi. Zing anpassade sig direkt och det är som att han alltid varit med! Som mest har vi 14 hundar i flocken, inkl personalhundarna. Inte alltid en dans på rosor, men det gäller att tänka som en hund och se när det bara är diskussioner och när det kan bli allvar. Läsa av alla små signaler hela tiden.

Dagen innan lydnadstävlingen, den 9/10, så var jag och lyssnade på Anders Hallgrens seminarium om Stress på dagen. Alltid lika intressant och rolig att lyssna på. Många citat fastnade hos mig, och ett lyder som följer "Uppfödarna ska avla för sina valpköpare, inte för utställningsdomarna."
Jag fick åka innan det var slut, för på kvällen väntade Volbeat konsert på Hovet! Det hade vi sett fram emot länge. Vi käkade innan och sen bar det av in i arenan.
I med öronpropparna och sen genomled vi förbanden, 30 min i kö för en cola.. och vad händer i pausen, 10 min innan Volbeat ska ut på scenen? Jo småbrudarna i raden bakom oss (ska ni till Hovet någon gång och har sittplats- varning - stolsraderna är så nära varandra att man typ har knäna i nacken på den framför) spiller ner ett ölglas så jag får allt i nacken, håret och över ryggen. Ironin ligger i att jag troligen var den enda nyktra människan av de tusentals som var på Hovet den här kvällen.. hade inte ens tittat åt en öl, men luktade nog mest öl av alla.
Jag kunde ändå njuta av konserten och Volbeat levererade verkligen.. vilket öööös.
Och faktum är: att hade inte Elvis funnits, så hade inte Volbeat funnits! "Elvis metal"! och jag är inget Elvis fan :)

Dagen efter, måndagen den 11/10, skulle bli en början på nästa era i vårt liv.
Nu har jag varit tyst ett par veckor och borde egentligen hålla tyst i fem veckor till, men jag vill så gärna berätta!!

Det är så att jag på måndagen tog ett graviditetstest- som var positivt! Jag blev förvånad och lyckotårarna rann, vi har inte planerat något. Men jag har sagt att händer det nu så händer det.. och jag skulle aldrig ta bort det. Det har tagit ett tag för mig att komma till det läget att jag känner så, Stefan har alltid varit redo för barn. Medan jag har haft svårt att se mig som mamma, ända tills iår. Så tanken har mognat under årens lopp. När jag tog testet så var jag ensam i mina föräldrars hus som hundvakt och var precis påväg därifrån- till apoteket för att köpa fler test!! Då kliver mamma in genom dörren och där står jag med tårarna rinnandes, självklart berättade jag :) Fast innan dess hade jag hunnit ringa Lillan- brukar vara den första med att få veta det mesta *ler*

Under loppet av två dagar så tog jag runt 3-4 test till, och jo- alla var positiva! Räknade ut att jag då var i 5:e veckan, vilket innebär att jag nu är i 7:e veckan. När jag tänker tillbaka så har jag känt av magen sedan vecka 4 ca, som mensvärk ungefär. Men nu när jag förstår vad det är jag känner så är det väldigt spännande att känna av allt "nytt" som händer i magen- för det känns verkligen att livmodern växer från första början! Har skojat senaste dagarna om att jag visserligen redan har hängbuk sen förut *höhö* men att om man känner efter under och trycker lite, så känner man den växande livmodern som en liten utbuktning där under. SKITHÄFTIGT!
Är inte illamående. Kan inte äta stora portioner längre, lite och ofta.. blir hungrig snabbt. Trött, har alltid haft bra termostat och varken varit för varm eller kall. Nu kan jag bli både för varm och för kall. Det rycker i magen, som "nervryckningar" och det kan göra ont om jag suttit ner och sen ställer mig upp för snabbt. Men oftast är det bara en känsla av något nytt därinne, som växer för varje vecka! Det KÄNNS iaf vill jag lova, jag kan bara lämna över till kroppen och låta allting hända. Vi är byggda för det här och det är trots allt ett litet liv som snickras ihop där inne. Jag som sover på mage mycket ska försöka göra det så länge det känns ok. Har Lillans kloka ord i bakhuvudet: "Lyssna på kroppen, och så länge det känns bra och du MÅR bra, så gör du inget fel."
Har räknat ut att den 11/6-2010 så föds "bebis"! Så får hon/han heta tills vi vet om det är en kille eller tjej, och om det bara är en..
Alla graviditeter är mer riskfyllda fram till vecka 12, därav kommer jag inte kunna slappna av riktigt förrän jag passerat den magiska gränsen. Men nu har jag berättat! Överlycklig och försöker ta hand om mig så gott jag kan, ser fram emot att bli mamma och jag känner ingen som helst oro för Stefan. Han kommer stötta mig i allt och kommer kräva pappaledighet, han är född in i papparollen och har alltid känts självklar. SÅ SKÖNT.

Lyckan fick sig en abrupt paus när nästa helg kom. Den 16/10 så skulle jag och Taurus tävla lydnad på hemmaklubben. Åkte hemifrån ca 10.15, Stefan åkte i bilen framför mig. Skulle till mamma och pappa en sväng för att byta bil. Hade väl hunnit åka i tre minuter. Från ingenstans så kommer det en schäfer, jag hinner se den framför bilen, som att den hoppade fram. Och det bara small. Det fanns ingen tid för reaktion och jag hann inte ens tänka broms. Det bara small.
Hunden slungades iväg många meter framför bilen och mitt undermedvetna visste direkt att den var borta. Jag hade kört i ca 70 km/h och jag körde runt förbi hunden, rullade fram ca 150 m och stannade bilen. Då bröt jag ihop och skrek rakt ut.
Stefan hade inte sett smällen, men såg att jag stannade. Så han var på plats snabbt. Jag hade sjunkit ihop på asfalten bakom bilen, dubbelvikt. Skrek och grät och var väldigt chockad. När Stefan varit hos mig något minut så säger han "den lever", men det visade sig att det var de sista rycken han såg. Hunden var redan borta. Nästa sekund hör jag förtvivlade skrik från hundens håll, och innan jag förstod att det inte var hunden.. så ser jag hundens matte komma upp ifrån motsatta sidan som hunden kom ifrån, men en till schäfer med sig. Det var hennes skrik som ekade genom luften.
Stefan får mig upp på fötter och jag kräks omedelbart. Skakar som ett asplöv.
Kan inte tänka mig hur jag skulle ha reagerat om det hade varit min hund som låg där, påkörd. Jag hade troligtvis svimmat och aldrig velat vakna igen.
Lillan var snart på plats och tog mig till sjukhuset, både med tanke på chocken och att jag är gravid. Men efter en halvtimma i ett eget rum så sa jag tack och hej, chockad kan jag lika gärna vara hemma. Magen kändes bra och inga blödningar..någon annan behöver vården bättre än mig. Stannade en snabbis hos mamma och pappa och berättade vad som hänt, och tårarna rann konstant förstås. När vi kom hem så kraschade jag i sängen och sov i tre timmar. Oroligt.
Det visade sig senare att den här hunden hade stuckit efter en hare och tydligen slitit sig, men jag såg inget koppel. Det känns tungt att veta att hunden var påväg tillbaka till matte när vi båda var på fel ställe vid fel tidpunkt, och hunden hann aldrig fram till matte.. Det betyder att den redan korsat vägen en gång en stund tidigare. Vi har en väldigt vilt-rik väg och jag har ständigt radarn på, men platsen var också extremt olycklig: lång högerkurva, brant slänt på högersidan där hunden kom ifrån och troligen hade den full fart ut ur skogen uppepå slänten, kastat sig ner och rakt ut ivägen. Så mycket hann jag se att den hade all fokus riktad framåt, över vägen, mot matte.

Självklart mår jag fruktansvärt dåligt över det här, och jag önskar att ägaren vill träffa mig en dag. Jag vill veta vem och hur hunden var, allt hon vill berätta för mig. Jag vet att hunden inte hann lida, att den var glad i sitt sista språng ur livet.. och att det inte hade funnits en chans för mig att vare sig märka den eller hunnit reagera överhuvudtaget. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda, hur mycket jag än önskar att jag kunnat det..
Det här tar jag med mig, och jag kommer vara gravallvarlig med mina framtida elever när vi pratar antijakt. Nu har jag sett, alldeles för nära, vad som kan hända på en sekund- en sekund- så kan hunden vara borta för evigt. Den här frågan ÄR på liv och död, och alla hundägare borde ha det i bakhuvudet. Så oerhört tragiskt att det här hände.. kommer bära med mig hunden i hjärtat för resten av livet och jag hoppas jag slipper vara med om en sån här sak igen. En av de absolut värsta dagarna i mitt liv hittills.
Dagen efter så var det planerat att vi skulle hämta hem Marres nya häst Exelent från Tingsryd. Stefan körde och vi hade lånat en fin transport. Han och Marre satt fram hela vägen ner och upp, medan jag mestadels sov i baksätet. Illamående och med tårarna rinnandes stundtals. Kändes inte som att jag gjorde någon nytta alls, men det kanske var bra att åka hemifrån. Exelent skötte sig bra under vägen och har nu installerat sig ordentligt i nya stallet! Underbar, stor och lugn arabvalack. Skimmel på 7 år, passar Marre som handen i handsken. Tanken är att de ska uvecklas inom westernridningen tillsammans. SÅ GLAD FÖR HENNES SKULL!!





I andra nyheter så kan jag berätta att jag lyckades smälla båda högerdäcken på bilen + en fälg. Så nu har vi köpt nya svarta fälgar och svidat om till nya dubbdäck.
Bailey tränar lite på skoj, och nästa projekt är att han och jag åker på Grundkurs i specialsök på Hundcampus nu i November! Ser mycket fram emot det!:)
Helgen efter ska jag och Marre åka med Taurus och Devil till Norge för utställning!

Så som ni förstår så har det hänt en hel del. Dessutom så har jag en period nu att jag nästan spyr på datorer och internet. Tar emot bara att sätta sig vid en dator. Men det går i perioder! :)

Nu vill jag skryta

Eller vadå skryta.. det är inget fel i att berätta hur stolt man är över sina hundar.
Jag skulle aldrig påstå att jag har rätt i allt eller att jag kan allt.
Man är aldrig fullärd i djurens värld. Tack och lov!
Ju mer jag ser i andras hundar, hur tokigt det KAN bli, eller vad hundarna har i bagaget eller i generna, desto gladare blir jag åt mina egna.

Jag jobbar mest med positiv förstärkning och tror på att variera belöningar och verkligen hitta den bästa motivationen för ens individ, efter vad man tränar och om man vill dämpa eller höja hunden. Använder gärna klicker men är inte renodlad klickerfantast. Jag praktiserar frihet under ansvar, vara tydlig och konsekvent från stund ett och släppa på kraven när hunden börjat be om lov utan att ens tänka på att den gör det. Jag läser konstant av hundarna, och jag vet vilken känsla jag vill ha i hunden beroende på hur jag använder mig av röst och kroppsspråk. Försöker ha en tanke bakom det mesta. OM en korrigering ska ske så ska den komma snabbt och exakt, för att i nästa sekund lösas upp igen. Var tydlig EN gång istället för att tjata, lyssnar inte hunden på enbart rösten gång 1-2, förstärk med en "touch". Brytsignaler är precis vad det låter som, att hunden direkt ska avbryta det den håller på med och välja något annat. TONVIS med kärlek, skapa starka band och aldrig tappa med sociala med hunden.. låt hunden vara hund- och tänk trygghet och samarbete med ett stänk av bestämmande rätt. Nyckeln är alltid att INDIVIDANPASSA efter hund.

De flesta hundar, och även mina egna, har ofta en smula av det negativa som står nedan, men det behöver inte bli ett problem. Om och när mina grabbar visar något av det, så är det av så mild grad att det knappt kan räknas i ordets rätta bemärkelse.

Mina hundar..
..har inga aggresioner
..har inga rädslor
..vaktar bara om jag ber om det, varnar desto mer
..är sociala varelser
..går ihop med de flesta hundar, oavsett kön, ålder eller ras
..är språksäkra
..verkar lyckliga
..är inte stressade
..jagar inget annat än leksaker
..är lättmotiverade
..älskar att samarbeta och jobba
..har inga problem att vara ensamma hemma
..kan konsten att koppla av
..är friska och sunda
..kan gå lösa ute oavsett störning
..accepterar hantering utan problem
..vågar busa till det ordentligt

Såhär ser VÅR verklighet ut, och jag är GLAD över den.
Alla hundar kan ha en dålig dag, precis som vi människor.
TÄNK på det och känn av hunden! :)

Nu har jag öst ur mig tillräckligt med skryt till nästa årtionde.
Peace out and gonatt!

Vi..? Terrierägare?

Under måndagen så tog vi det lugnt. Tvättade kläder och tog en skön cykeltur när solen dök fram på e.m. Hundarna fick göra många gångartsväxlingar.. har en ny teori om att om hästar kan stärkas av det så varför inte hundar? På köpet får man en lyhörd hund, nu är de iofs redan det men de fattade fort skillnad mellan orden skritt, trav och galopp.

Idag, tisdag, veckans första jobbdag. Känns att man haft en bra helg som verkligen varit återhämtande och gett energi. Kändes så skönt att träffa flocken igen. Vi har härliga marker att gå i, genom skog och över äng. Har provat nu några ggr att ha Bailey och Taurus lösa under hela promenaden medan resten av flocken går med oss i bälte. Det har funkat ypperligt, lyssnar lika bra som vanligt oavsett vad som händer och har stenkoll på resten av oss. Rutinmässigt så duschar vi alltid av hundarna efter promenaden, innan vi äter lunch och hundarna vilar sista halvtimman innan vi börjar skjutsa hem dem igen :)

Fick roliga nyheter igår när jag fick ett brev från Bolagsverket, mitt företagsnamn har blivit godkänt! Hundbasen. Nu är bollen i rullning..

Vi har börjat leta egen hund nu åt Stefan, har har som tur är också ett jobb där han kan ha med sig hunden om dagarna. Det blir ju även min hund litegrann och jag har ju alla chanser i världen att kunna ha med hunden.. så förutsättningarna kan ju inte vara bättre! Hade plockat fram diverse raser efter hans krav och nu står bara två kvar.. och BÅDA är terriers!! Trodde väl aldrig att vi skulle bli terrierägare. Men nu har vi hittat två terriers som verkar väldigt trevliga och som kan passa oss alldeles utmärkt! Raserna är Australisk Terrier och Cairn Terrier! Så nu är läget så att vi letar uppfödare att kontakta för att komma och träffa raserna på nära håll. Tik eller hane har vi inte bestämt oss om ännu, håller det öppet. Rätt individ är viktigare. Förhoppningsvis hittar vi en lika engagerad och positiv uppfödare som Annicka, B & T's uppfödare på Barvestad's kennel.

Kraven är en mindre ras utan enormt motionsbehov och komplicerad pälsvård, social och hyfsat lyhörd. Tålig och modig utan överdriven jakt eller vakt. Den kommer hänga med överallt och jag hoppas kunna tävla med hunden, även om det är Stefans hund och han sköter vardagslydnaden och vill ha sällskapsdelen. Skulle vara roligt att kunna ställa ut också. Blivande bruks och lydnadsstjärna tro? *hehe*
Vi kommer ju köra på som vanligt och göra MH och alla hälsokontroller osv.
Tidsplanen är att en valp eller vuxen individ flyttar in om 1-1½ år ca.

Här följer den snyggaste bildserien på hundarna.. EVER! :)
Imorgon är det jobb och på kvällen ska vi lyssna på Kenth Svartberg!

Trasig syster, livsglädje och fettobyxor

Ja i torsdags efter jobbet så bar det av mot Rengsjö och hingsten Idomeneo med matte Maria, som är sin egen arbetsgivare med travhästverksamhet.
Vi kom iväg runt kl 17 och kom fram ca 20.30, vi hade gjort två stopp på vägen. Marre körde större delen av vägen dit. Stämningen i bilen var positiv och förväntansfull :)
Vi träffade Maria.. en ödmjuk, driven och varm travtränare med glimten i ögat.. som kan ta sig an det mest omöjliga fall och göra det möjligt igen. Med råge!
Efter att ha pratat en stund och träffat hingsten Nemo, som han kallas, så hade det blivit så mörkt att vi bestämde oss för att åka till en upplyst ridbana en bit bort. Maria har gjort Nemo otroligt väluppfostrad, och han visade sina färdigheter med att i princip kliva in i transporten själv *impad*

Väl på plats så red Maria honom först, han är ju unghäst och i början av sin inridning. Riden ca 15-20 ggr och mest i skog. Sen hoppade Marre upp och skrittade runt, sen gick det tokigt när hon försökte få fram honom i trav. Troligen så var han kittlig vid skänkelläget och sköt iväg och krängde av Marre ur sadeln. Jag zoomade in med blicken och när jag såg landningen så andades jag ut, det var lugnt. Hon låg väldigt stilla på sidan när Nemo travade iväg och tjejerna sprang fram, JAG stod däremot kvar några sekunder. Jag kände att hon ligger kvar och känner efter och har tappat luften, men det är inget fel på rygg/nacke/huvud. Hade jag trott att det gått riktigt illa så hade jag kastat mig fram som en iller på en rymdraket.
Mycket riktigt så hade hon dåligt med luft och mörbultad, Jossan hjälpte henne upp.
Vi skakade av oss och sen tog Jossan en vända på Nemo, hon har också lång erfarenhet av hästar och även unghästar. Det var på vippen att han rusade iväg för henne också men hon fick stopp på honom. Maria hade jättedåligt samvete över sin häst, som hon knappt kände igen när det här hände, men vi lugnade henne. Första gången vi faktiskt såg hans unga ålder och att han faktiskt är hingst. Så otroligt cool, väluppfostrad och snäll..och så välutvecklad och VACKER! :) Ett riktigt kap!

Åkte tillbaka för en borststund med Nemo och sen gick vi in för lite fika och pratstund med Maria. Marres smärta måste ha ökat under tiden, men hon är inte den som klagar utan verkade må som vanligt. När alla frågor var ställda så kom det fram att hon hade en till häst till salu, en travare som inte vill vara travare ;) Stor vacker fux med fyra vita strumpor och bläs. En valack vid namn Talisman. Jossan blev nyfiken, så innan vi åkte hemåt så följde vi med till betet där Nemo också går, för att se Talisman. Som sagt en stor kille, med snälla ögon och ett inre lugn. Vem vet skenet kanske bedrar? Sen tackade vi för oss och åkte hemåt. Maria lämnade ett positivt avtryck hos oss alla och vi hoppas kunna förbli vänner med henne, hästköp eller inte. För övrigt så hann jag under kvällen gosat med hennes hund Doris, liten huskytjej, och en av hennes stora råttor som hon hade inne. MYS <3










Jag körde hela vägen hem och det gick bra, men jag vädret irriterade mig!! Det var ju mitt i natten och fram till Gävle så är det bara motortrafikled med smala vägbanor. Mörker och regn.. grymt irriterande med mötande bilar + att vi har repor i rutan precis i ögonhöjd. Så jag körde lugnt och försökte ta rygg på andra bilar. Men så fort det inte regnade och vägbanan var torr så drog jag på, så det var nog regnet som var värst. Prån Uppsala gick det undan och ända från stockholm till södertälje så är vägen upplyst, vilket är skönt.
Det tog dryga tre timmar hem, vi passerade Söertälje kl 03.00.. vilket var tur. För hade vi passerat en timma senare så hade vi inte kommit någon vart. Runt 04.00 på fredag morgonen så kraschade två långtradare våldsamt vid Moraberg på motorvägen och en person omkom. Släppte av Marre hemma, halvvägs hemåt så ringer hon och säger att hon glömde sin mobil i bildörren, så det var bara att snällt vända igen ;) Hade väl aldrig kunnat ana att jag även skulle hinna med ett smärra krig innan jag skulle få sova..
Kommer hem, kliver in till två überlyckliga hundar, alla katterna vaknar till liv och vill ut. Så jag öppnat fönstret i ungefär 10 sekunder så de får gå ut, och vad händer? Jo FYRA getingar flyger in, pigga och alerta! De sökte sig antagligen till värmen som strömmade ut i den kyliga nattluften. Så jag slog igen dörren till badrummet, grabbade tag i en tidning och lekte mördarturné tills inga gulsvarta flög längre. Morr.
Härligt.. klockan fyra kom jag i säng och med adrenalinet i blodet så tog det en stund att somna.
Min gulliga chef sa åt mig börja lite senare på fredagen.. helt sjukt egentligen. Jag är inte VAN vid humana chefer. OOH på tal om jobbet.. är så grymt j*vla lycklig!! Den 31/10 så ska vi åka till Kolmården tillsammans för att hälsa på vargarna! Jag och Marre var ju dit på Temadag VARG 2008, en heldag med föreläsningar och besök hos vargarna. En oförglömlig dag och jag har sedan dess drömt om att återvända. Nu fick jag äntligen chansen, vi betalar inget utan chefen tycker att det här är utbildning och erfarenhet för oss som jobbar. Tror att jag kommer se vargarna och deras flockmentalitet på ett annat sätt den här gången, nu när man lever med en stor hundflock på vardagarna. Can't wait!!

Lite lagom seg och trött i fredags så introducerade jag en ny kille på jobbet, han ska ta måndagarna ett tag framöver och skulle lära sig rutinerna. På e.m så kom den en blivande heltidshund på besök. En stor, kraftig amstaff/boxer hane på 1½ år med kort, blank svartvit päls. Så vacker och i god kondition. Kastrerad. Vi checkade av honom och flocken med staket imellan och det såg så pass bra ut att vi bara tog in honom på en gång, matte var lite spänd men vi såg ju hur bra han fixade det hela. Veritas, som han heter, och Taurus fann varandra direkt och började leka som galningar. Härlig syn! Baileys hormoner tyckte att han luktade brud och jag satte honom i bilen efter en stund.. så han slapp bli stressad av den nya goda doften och en irriterad matte. Gillar inte när han ska klättra, hör till ovanligheterna och jag vet att det inte är någon dominanshandling utan ren och skär instinkt. Gud, killar alltså..
Veritas är som sagt en muskulös och stor grabb, Taurus pep till några gånger under lek av tacklingarna. Inte van vid såna hårda muskelpaket som han ;)
Vi lugnade matte, som spände sig vid minsta sak, med att han skötte sig exemplariskt. Jag var jätteimponerad och stolt över flocken också!
Väl hemma så tog jag en välbehövlig tupplur och sen lagade vi middag, mysig hemmakväll.
Pratade med Marre som hade spenderat dagen på akuten(!!), gissa om storasyster blev orolig!! Hon hade fått mer och mer ont under natten och blev rådd av vårdcentralen att åka in. Som tur är var inget brutet men muskler och senor har fått sig en rejäl smäll, vilket gör att smärtan strålar ner i hela benet. Så hon har modet lika starkt som vanligt, men rör sig som en åldring och käkar smärtstillande och antiinflammatoriskt. Vill aldrig att mina kära och kära ska skada sig.. fruktansvärd känsla och man önskar man kunde ta på sig deras smärta så de slipper.

Detta för oss vidare till lördagen. Marre började den här helgen sin terapihundsutbildning, men eftersom hon har så ont så fick Bamzing stanna hemma nu under första blocket. Jag ville följa med av nyfikenhet och som hjälp, men även för att träffa gänget på Rickardsviksparken. Har tillbringat en hel del tid där, det är som ett hundcenter med många olika aspekter inom hund samt hundcafé och två rastgårdar. Min kompis Kim håller också till där. Utbildningsanordare är Sara Karlberg på Hälsans Hundar.
Länk till Rickardsviksparken i Skogås, gör ett besök om ni får tillfälle!

Blev under dagen tillfrågad om att vara instruktör inom en kommande Hunddagisutbildning 2011, men endast för en delkurs i Flockmentalitet och flocksammansättning. WOW. Vilken ära och jag blev så GLAD.. men som vanligt kommer tvivlet om jag är tillräckligt duktig. Vill aldrig göra någon besviken. Får utbilda mig ännu mer fram tills dess, och studera flocken på jobbet såklart :)

Hundarna fick vara med under dagen och fick springa av sig i rastgårdarna, nöjda med det lilla, så länge de får vara med. Jag satt med under lektionerna på f.m men på e.m sen så gjorde jag en tripp till Sickla köpcentrum för att kika in på Naturkompaniet! tyvärr hade de inte de stövlarna som jag var ute efter, men jag köpte iaf ett par Gore-tex damasker. Skönt att ha i spårskogen nu under hösten så håller sig byxorna torra. Liknande såna här.

Det slog mig när jag gick runt i butiken att man inte gör riktiga fritidskläder för +size folk! Typ "Är man över storlek 44 så kan man ju inte kliva runt i fjällen eller vara aktiv utomhus alls utan bara sitta på sofflocket och jäsa!" Inget kunde vara mer fel.. jag är stor, men inte pga brist på motion! Jag är ute jämt och har bra kondis och skulle aldrig kunna tänka mig ett stillasittande liv! Däremot så äter jag gärna och mycket, och inte alltid av rätt saker. En last förstås.. men också min enda last vad jag vet! Jag vandrar, cyklar och spårar med hundarna. För att inte tala om på jobbet, där dagarna spenderas utomhus och vi är ute på skogspromenader i 1-2 timmar/dag med flocken! Skulle gärna börja på gym för att bli ännu starkare. Kanske tar tag i det till vintern. Sen ska ju jag och Lillan snart börja med bågskytte, men det är trots allt inte speciellt ansträngande ;) Ska bli skitkul! Ridningen ska jag också sätta igång igen. Kanske köper jag häst snart igen.. vem vet?










Idag söndag, så har Stefan fixat med bilen hela dagen och jag har varit flitigt och städat, diskat och tvättat. Hushållsarbete kommer lätt sist när båda jobbar vardagar, men när jag vant mig helt vid mina nya rutiner så kommer allt falla på plats och de dagliga sysslorna blir lätta igen! Hundarna har varit nöjda bara att få vara med och tuggat på grisöron. På tal om laster så hittade jag en saluhall i Sickla igår där det bl a fanns "Texas Smokehouse", som levererar till Texas Longhorn restaurangerna i Sverige. Köpte förutom lite goda såser, även 700 gr av Australiensisk Striploin(ryggbiff) som kommer från köttrasen Angus. Dyr? Mjo. God? JA. Vi lagade den till middag idag med lite potatis till. Fyfan det doftade restaurang hör hemma. Hade marinerat den i vitlöksmarinad under dagen. Vi är lite väl mycket livsnjutare ibland och unnar oss att må bra, och ibland lite sånt här extra ;)

Imorgon så återvänder Marre och Jossan till Rengsjö för en till träff med Maria och ett andra intryck av hästarna, Nemo och Talisman. Ska ringa de på e.m.. nyfiken ju!
Själv har jag och hundarna ledigt måndagar, och eftersom hemmet nu ser ut som det ska igen, så ska vi nog ta en cykeltur och sen ta't lugnt. Betala lite räkningar kanske.

För övrigt så blir det jobb i veckan, ska på föreläsning med Kenth Svartberg på onsdag kväll 19-22, om relation hund-människa. Spännande värre!

Och NU är ÄNTLIGEN Lillan hemma igen efter sin meditationshelg i Gävle, du har varit så saknad gumman!!!!