måndag 28 maj 2012

Rör inte mina hundar


Vill börja med att skriva att jag absolut är en förespråkare för att hundar ska få träffa andra hundar, det är viktigt för språkutvecklingen och för att tillfredställa det sociala behovet som hunden har.

Men jag blir fullkomligt vansinnig på detta dravel om att hunden "ska hälsa". Helst på allt som rör sig och då i synnerhet andra hundar!
Självklart finns det skillnader i kunskap hundägare emellan, eller andra omständigheter som påverkar. Men på det stora hela så tordes detta vara en av de grundläggande saker som man som hundägare bör lära sig innan man skaffar hund överhuvudtaget.
Ska vi se till etologin och läran om hundens beteende så är det allt annat än naturligt för hunden att hälsa på alla den möter. Det är lika onaturligt som att vi människor skulle hälsa och leka med alla vi ser på promenaden. Sociala varelser är vi visserligen, men med alla? Nej.

Vi har strikt hundägaransvar i det här landet och vi som ägare är skyldiga till allt som hunden gör eller orsakar.

Personligen så ser jag till att mina hundar får träna upp sin sociala kompetens från det att de är valpar, de får träffa olika hundar av olika raser. Men jag planerar mina hundmöten, t ex burdusa unghundar eller hundar med aggressiva/rädda tendenser går bort. Min valp vinner ingenting på att träffa sådana individer. Så tillvida det inte är en kompis vi möter, så hälsar vi inte på andra hundar på promenaderna. Hunden ska självklart ha lekkompisar, bekanta och liknande, men att kanske dagligen träffa främmande hundar innebär en enorm stress för de flesta hundar.

Jag har märkt att många hundägare har väldigt svårt att ta när jag säger att inte vill att min hund ska hälsa och/eller leka med deras hund. De tittar på mig med en blick som säger att jag 1) är en riktig hundplågare som inte låter mina hundar leka med någon, eller 2) "Jag måste ha hört fel, så jag frågar igen eller släpper bara min hund ändå." Väljer de att släppa sin hund så väljer jag genast att agera beskyddare till mina hundar. De ska ALDRIG behöva känna att de behöver ta ansvar över en lös, främmande hund som kommer springande. Matte har koll. Vilket innebär att jag håller mina hundar bakom mig medans jag med tydlig röst och kropp motar bort den andra hunden. Tydligt och bestämt. Inte stressat eller oroligt. Sen har jag nästan alltid in Hundattack-spray på mig, om jag inte har glömt den dvs. Säljes i vissa välsorterade djurbutiker. Sen talar jag bestämt om för ägaren att den får koppla sin hund och lämna oss ifred.
Det pågår en debatt just nu om att koppeltvånget på vissa platser i Stockholm inte respekteras och att SKK vill vidta åtgärder. När de intervjuade en ägare som hade sin hund lös trots förbudet så sa hon bl a att "Jag tar hellre böterna, för jag tycker att min hund behöver springa. Jag är en ansvarig hundägare som vet att min hund inte är aggressiv." Det spelar ingen som helst roll hur snäll hunden är, en hundrädd människa kunde inte bry sig mindre om det, och springer hunden fram till en rädd hund så kan den hunden få men för livet- hur snäll den andra hunden än är. Eller åk till ett ställe där du kan släppa hunden.

Nu har jag oftast koll på omgivningen och hinner koppla mina hundar innan en lös hund kommer fram. Men skulle det nu hända att det mot förmodan dyker upp en lös hund från ingenstans och det oundvikligen blir ett möte, så testar jag alltid med en inkallning först. Funkar inte det så stannar jag upp och iakttar vad som sker och agerar därefter.

Jag vet ingenting om hunden vi möter och detsamma gäller ägaren vi möter, hur vet denne att mina hundar inte är blodtörstiga bestar?
Har varit med om att ägaren då kontrar med "den risken tar jag". Så fruktansvärt respektlöst mot ens egen hund.
Ett "Nej" ska ALLTID respekteras! Vill den ena inte att hundarna träffas, så ska det inte vara svårare än så.

Mina hundar har aldrig blivit okontrollerat påflugna av andra hundar, för jag har skyddat de från sådana upplevelser. De är mycket självsäkra och socialt kompetenta och har umgåtts med extremt varierade raser och åldrar. Men jag är realist och jag känner mina hundar! Jag vill kanske inte utsätta andra för mina hundar heller, för jag vet hur de agerar och varför. T ex så kan deras "muller" lätt missförstås som aggressivt av de som inte vet bättre.
Ibland, i vissa snabba ögonblick, så önskar jag nästan att ett rykte skulle sprida sig att jag har aggressiva hundar som biter hål.. men att våra vänner vet sanningen. Bara för att få bli lämnade ifred!

Jag kommer ALLTID stå upp för mina hundar, och jag kommer ALLTID stå för mina åsikter.
Sen om andra har problem med det, så är det just precis det- deras problem. Inte mitt.

Sen kan vi även se det ur ett smittskydds perspektiv, jag vill inte att mina hundar smittas av något som den andra hunden kanske bär på!

Visa de ni möter och er egen hund den respekt de förtjänar. fråga kan man alltid- men respektera svaret.


måndag 21 maj 2012

Filmer från tävlingarna i helgen!


Märsta-Sigtuna BK 17/5
Rallylydnad Fortsättningsklass
Resultat: 100 poäng och plac 1/30
Domare: Liss-Britt Elegård



Gubbängen Sv. Pudelklubben 19/5
Rallylydnad Fortsättningsklass
Resultat: 100 poäng och plac 1/24
Domare: Liss-Britt Elegård




TACK CISSI FÖR ATT DU FILMADE!!! <3

100 poäng x 2


Spännande långhelg med två rallylydnadstävlingar i Fortsättningsklass!

Den 17/5 så var vi och tävlade på Märsta-Sigtuna BK och den 19/5 i Gubbängen i Sv Pudelklubben regi.

I torsdags så åkte jag och Cissi i varsin bil mot Märsta!
Efter att ha kört fel, svurit över bristen på p-platser och till slut parkerat i varsitt myr-bo, så var vi i grevens tid! När vi anmälde oss i sekretariatet så fick vi veta att banvandringen var precis då! Eld i baken! Men vi hade inga tidiga startnummer, Cissi 16 och jag 31. Kollade banskissen som de hade hängt upp utanför och banan kändes lite väl enkel från förra gången i Vallentuna. Lite tråkig nästan! Utmaningar är ju bara roligt!

Efter bandvandringen så gick vi till bilarna och tog ut hundarna i skogen en sväng för att sträcka på benen. Sen tog jag bara Taurus med mig ner till den myllrande tävlingsplatsen, kvalitétstid med matte är mysigt! Han gör inget större väsen av sig när han är med, trevlig mot andra hundar och hälsar gärna på alla. Tyst och ingen stress, om nu inte matte går iväg för då kan det bli lite glädjeyttringar när man återkommer ;) Skämde bort honom med kassler och skinka, klapp och gos och massa mys. Sen tyckte han att han skulle stryka sig mot Cissi så hon nästan trillade av sin stol, busloppan!

Kikade på några andra ekipage som tävlade. Vi kände oss lugna. Cissi hämtade Indra och sen var det snart deras tur! De gjorde en riktigt fin runda, Indra är så glad att samarbeta med matte! Världens finaste, dansande rottis <3 Det skulle senare visa sig ha räckt till 90 poäng :) GRATTIS Cissi!! Sen var det banvandring för mig och det var inga konstigheter, som sagt en simpel bana. Lämnade Taurus i bilen och lät tävlingshunden för dagen komma ut och svänga sina lurviga, the one the only.. Bailey bus! Vi satte oss i gräset i lugn och ro, käkade vattenmelon i solen och snackade. Jag värmde upp Bailey så smått när det närmade sig, och han kändes bra, som vanligt- han skulle förmodligen kunna gå genom eld för att få jobba med matte <3 Tappa koncentrationen eller stinget på rallyplan, det finns inte i hans värld! Så var det vår tur, kopplade loss honom och satte honom i fotposition i väntan på att domaren skulle välkomna oss in på planen. Men då hände något i mitt huvud, sekunderna tickade på och tankarna hann svindla iväg och jag blev NERVÖS!? Inte likt mig, brukar vara peppad men inte nervös! Tänkte snabbt "bryt positionen!" Så jag gick en kort vända fotgående med Bailey och återvände sen till kanten, och så var vi välkomna in. Jag hade inte en lika bra känsla på planen som på tidigare tävlingar, kan inte sätta finget på varför. Det var ok, och Bailey gör som sagt alltid det han ska. Flöt igenom banan och visste att vi blivit godkända, frågan var bara vad poängen landat på? Käkade lite till och lämnade sen Bailey i bilen igen. Vi satte oss vid klubbstugan i väntan på prisutdelning, vilket ofta dröjer sin goda stund.. Men roade oss med att snacka och kika på agilitytävlingarna som pågick. Så var stunden inne, tanten kom ut med allas protokoll och pratade i megafonen. Men istället för att göra som vi är vana vid och börja bakifrån med placeringarna, så läste hon bara upp plac 3-1?? Tidsbrist kanske, många tävlingar som gick parallellt under hela dagen. Det kändes som att hjärnan tvärnitade när hon säger "Och på en delad förstaplacering med 100 poäng så har vi Anna Larsson och Isabella Norin, båda från Södertälje BK!" URSÄKTA VADÅ VAD SA HON!??" Jag måste ha haft en väldigt tom blick när jag tittade på Cissi. Hade jag hört rätt? Rundan kändes inte som någon 100-poängs runda och vi hade själva räknat till 2-3 missar! Men det är ju inte så att man direkt protesterar heller.. Domarens kommentar på protokollet: "En så följsam och fin hund du har, bra jobbat!" Fick en rosett, en liten säck hundmat, en boll och en burk Plaque-off! Vi åkte hemåt direkt, dagen hade varit lång. Satt i bilen och tyckte det var både roligt och konstigt.. 100 poäng? Vi? På fredagen laddade vi upp med sovmorgon, långpromenad, familjemys och sen hemmagjord pizza till oss och märgben till hundarna på kvällen. Så till lördagens tävling! Fortsättningsklassen hade den sköna tiden 14:15 för bandvandring, men vi åkte redan 12:30, Cissi och Indra åkte bakom. För även om den bara tar drygt en halvtimma till Gubbängen så vet man aldrig med stockholmstrafiken, om man hittar och även slippa stress när man väl är framme. Efter en felkörning så hittade vi trots allt dit ;) Parkerade och gick och anmälde oss i sekretariatet, kollade banskissen och log lite åt att det verkade vara ytterligare en enkel bana. Tog ut Bailey och Indra så de fick kolla av omgivningarna samt träna lite moment. Tävlingsplatsen var belägen mitt i ett stort grönområde med parker och fotbollsplaner, helt underbart att slippa trängsel. Solen sken från en klar himmel så vi satte hundarna i bilarna, jag tog med mig Taurus tillbaka till tävlingplatsen. Cissi hade en picknick-filt med sig som vi satte oss på i skuggan, mumsade vattenmelon(igen ;) och hade det gött stunden fram till banvandring. Det hade blivit några avhopp så Cissi hade start nr 3 och jag nr 11. Vi har hittills filmat varandra under varje tävling och det gjorde vi även den här helgen. Tjejerna gjorde en superfin runda och Indra dansade fram i vanlig ordning, älskade fina Indra som ser rakt igenom en med sina vackra ögon! Efter en kort överläggning efter deras start så gick jag och bytte hund. Fick påminna Bailey om att nu är det snart matte som gäller och inte alla goda dofter på marken, men det brukar inte vara några problem, en ordentlig tillsägelse så slutar han. Få massa goda köttbullar och beröm av matte slår det mesta ;) Så var det till slut vår tur! Vi var välkomna in på banan och målet var den där åtråvärda maxpoängen igen.. Betade av moment för moment och försökte tänka på allt, håll ihop.. inga onödiga missar. Ju närmare slutet vi kom desto mer slappnade jag av, och när vi sprang av banan så kändes det grymt bra! Cissi hade filmat, men även kikat lite på skrivaren, som i början hade stått med pennan i högsta hugg och sneglat på domaren i väntan på poängavdrag.. men som efter en stund sänkte handen och insåg att det kanske inte skulle bli något att skriva. Blanka protokoll i rallylydnad är något BRA! Det hade inte gått alltför lång stund efter att vi var klara på plan, så kommer det fram en tanta till oss där vi sitter i gräset och frågar "Har ni en till vit herdehund eller? Som ligger i en bil därborta?" ... Ehm.."Ja?" Sen fortsätter hon med en högfärdig och otrevlig ton "Ja bilen står MITT i solen, hunden kommer inte UNDAN! Den får ingen skugga, du MÅSTE flytta på bilen!" ..."Jaha oj! Ok, tack!" Ironin är att jag hade ställt bilen där för att solen inte skulle lysa rakt in i bilen, men det klart att solen flyttar sig på himlen. Knatade bort mot bilen och funderade lite på var hon hade hittat den där jävla attityden nånstans, kanske skulle ta och skicka dig till ett ställe där solen ALDRIG skiner? Självklart var jag tacksam att hon kom och sa till, hellre det än att de skiter i det. Tyckte bara det var underligt, för när jag kommer fram så- ja visst, bilen står i solen, men bakluckan är ju helt öppen och han har visst skugga i bilen. Känner på honom och han är så sval och fin, flämtar ingenting. Flyttar förstås bilen ändå in i skuggan och då får båda ligga kvar i bilen, Bailey hade gjort sitt. Fick känslan av att hon säkert hade sagt till mig i vilket fall som helst, men att hon inte gillade att det gick så bra för oss på plan och därav attityden.. Men jag kan ju inte veta, men magkänslan brukar stämma. Whatever.. Går tillbaka till tjejerna och tittar på de sista ekipagen och sen en stunds väntan på prisutdelning. Först var det mästarklass och den fortsättningsklass. Indran och Cissi landade på 91 poäng och ny titel RLD F, så JÄKLARNS glad för er skull :D Och tänk, vi gjorde det. För kvar som enda ekipage på förstaplacering var jag och Bailey, med 100 poäng!!! Glad är bara förnamnet, WE DID IT!!! Kändes riktigt kul att avsluta fortsättningsklassen med så fina poäng! Och även vi fick titeln RLD F! Priserna var några CD-skivor, "Tjejernas grillbok" och ett presentkort på 200:- hos City-Pet! Domarens kommentar: "Mycket snygg runda!!" I torsdags tvivlade jag på att vi var värda våra 100 poäng, men det gjorde jag definitivt inte i lördags- då kändes det verkligen som en 100-poängare! Summan av kardemumman över våra två toppen-resultat tror jag är följande: Samma domare på båda tävlingarna, domaren bygger lätta banor överlag och missade vissa saker i torsdags, vi har en bakgrund i den traditionella tävlingslydnaden vilket underlättar till viss del, Bailey är en fantastiskt följsam hund som vet när det gäller och älskar det aktiva samarbetet som rallyt kräver, jag har lärt mig rallyt nu och förstår vikten av att EKIPAGET gör rätt även på detaljnivå- med allt vad det innebär med fotarbete, avstånd, följsamhet osv Ser nu fram emot att börja träna upp oss för avancerad- och mästarklass! Många nya moment, plus att vi förstås måste underhålla alla gamla moment eftersom de kan förekomma även nu. Det som definitivt kommer kräva mest huvudbry av både mig och Bailey kommer vara höger-handlingen. Där har vi en nackdel från den traditionella lydnaden där ALLT genomförs på förarens vänstra sida. Nu ska vi helt plötsligt kunna klara av att utföra rallylydnadens ca 70 moment på höger sida! Nu är det ju inte så många moment på tävling, men eftersom banorna varierar från gång till gång och man aldrig vet vilka moment som kommer, så ska allt tränas på och fungera! Verkligen ett av de roligaste sakerna med rallyt- variationen :) Jag tror att så snart vi startat i Mästarklass sen så kommer jag känna om SM-2013 ens är realistiskt. Nu är det inga tävlingar som passar på hela Juni-månad men det passar perfekt för då fokuserar vi enbart på träning. Första starten i Avancerad är planerad till den 1/7 på Gnesta-Trosa BK!
FILMER PÅ HELGENS STARTER KOMMER!


(Vill tacka Stefan och mina föräldrar som alltid tar så väl hand om Oliver så jag överhuvudtaget kan tävla med hundarna! Vill tacka Cissi för att du är en så fin vän och för att tävlingarna blir så mycket roligare när vi åker tillsammans! <3 )

söndag 13 maj 2012

Födelsedagsfirande och hundar, såklart!

Oj vilken lång dag det blev!

Stefan och Oliver åkte på babysim vid 10 och jag åkte strax därefter till "mommo och moffa", dvs min mamma och pappa, för att förbereda för alla gäster som skulle droppa in under e.m. Vi var hemma igen kl 20!

Dagen har trots de många timmarna gått i en rasande fart och vi kommer nog sova som stockar inatt. Om inte Oliver är alltför sockerstinn dvs ;) mycket gott har det blivit! Vi bjöd på småkakor, sockerkaka, cheesecake, chokladpaj och gräddtårta. Tror eller ej men det mesta gick faktiskt åt! Mommo hade gjort en alldeles egen liten tårta åt Oliver som han fick kladda med <3

Vänner och släkt avlöste varandra och den ena fina presenten efter den andra droppade in! Bl a en resesäng, leksaker, kläder, böcker och pengar till en ny barnstol till bilen, dags att uppgradera från babyskyddet. Vi visste redan vilken vi vill ha och Jollyroom har kampanj just nu, så vi har beställt en Akta Graco Belogic! Känns trygg och gedigen.

Vi har haft en helt underbar dag och vi tackar alla som kom! Vi är så otroligt glada över att ha er i våra liv.

I torsdags kväll så var jag på clinic igen hos Eva Bodfäldt för att fräscha upp gamla kunskaper ;) Denna gång handlade det om belöningssystem och ni kan läsa mer om det här på hennes blogg: http://blog.evabodfaldt.com/2010/08/bra-bus-varsagod-och-slut_1392.html?m=1

Som alltid hos Eva så var det roligt och lärorikt! Hon hann även berätta om alla sina hundar som hon haft. Det var två ekipage med och båda hade schäfer, dock två mycket olika schäfrar. Tiken fastnade jag verkligen för, oroligt stabil och lugn med ett fantastiskt yttre, hon heter Qula och kommer från Barvatorps kennel. Fast hon var ingen typisk schäfer så det kanske var därför jag fastnade för henne ;)

I veckan som kommer så händer det en del! Oliver ska på Ettårs-vaccination på BVC. Bailey ska till Bagarmossen för sin årliga vaccination, vilken de får gratis eftersom de är blodgivare. Förmodligen får vi även gratis fästinghalsband! På tisdag kväll ska vi träna rally med Cissi och Indra inför tävlingarna på torsdag och lördag! På torsdag är det på Märsta-Sigtuna BK och på lördag är det i Gubbängen i pudelklubbens regi. Vi hoppas då på att ta nästa titel- RLD F! Eventuellt, om tiden finns på torsdag e.m, så ska jag även se Taurus syrra Giza göra sitt MT i Täby. Spännande!
Och efter tävlingen på lördagen så ska jag och Taurus träna viltspår med Emma och hennes aussie Arrac- vi har båda två viltspårschampionat i sikte! :) Det var längesen jag träffade Emma nu så det ska bli roligt!! Kolla in Emmas företag Hundreda- http://hundreda.se/

Sen så kan jag erkänna att jag har en liten hemlis ang framtiden och jobb, för ödet verkar definitivt vilja att jag fortsätter jobba med just hund.. ;)

fredag 11 maj 2012

En ängel fyller ett år

Snart har du varit här på jorden i ett helt år.
Jag visste inte att man kunde älska någon såhär mycket.

För ett år sedan låg du fortfarande kvar i min mage, tryggt och säkert trodde jag. För ett år sedan så förstod jag inte hur sjuk jag var, hur nära katastrofen vi var. Men jag vill inte tänka på vad som kunde ha varit. För du är här, du har varit frisk från start, lika stark som det stjärntecken du är föddes in i- Oxen. Du har vuxit från en liten sparv på knappt två kilo, till en kraft att räkna med.

Jag trodde aldrig att någon så liten kunde ha din självsäkerhet och ditt mod. I dina blå ögon syns en glimt av ett hjärta av guld och en orubblig trygghet. Jag hoppas du får behålla den livet ut.

Du är det bästa vi gjort och det vackraste vi sett, du är ljuset i våra liv och du kommer för alltid vara djupt älskad och stöttad av oss. Oavsett vem du väljer att vara, eller vem du kommer att bli. Vi älskar dig mest av allt /Mamma och Pappa



Walking through a dream
I see you
My light in darkness breathing hope of new life

I see me through your eyes
Living through life flying high
Your life shines the way into paradise
So I offer my life as a sacrifice
I live through your love

You teach me how to see
All that’s beautiful
My senses touch a world I never pictured
Now I give my hope to you
I surrender
I pray in my heart that this world never ends