Bollnäs imorgon!

Haft en härlig dag, mötte upp chefen efter 10 i förmiddags. Hon skulle visa vart två hundar bor, som jag inte träffat förut. Morgonen hade varit full med dramatik för hennes del, då de boende i området har varit drabbade av många inbrott på senare tid så har de självklart tagit notis om vår vita skåpbil som åkte där igår (jobbade inte igår). Så hon fick ett samtal från polisen imorse, men chefen förklarade ju bara saken så förstod de ju. Kände oss VÄLDIGT iakttagna när vi körde genom området och vi förklarade för de som närmade sig vilka vi var och vad vi gjorde. Så nu känner många igen oss iaf ;)
Inte blev det bättre när vi kom fram till det första huset där vi skulle hämta hund, utanför stod det en röd bil.. och de som bor där äger ingen röd bil. Däremot har det setts en skum röd bil i krokarna. Men precis när jag ska plocka ut Bailey och smyga fram till huset, så kommer en granne och förklarar att det är hennes bil som hon ställt där, just pga inbrottsrisken. Så småningom efter diverse samtal med omgivningen om att vi bara hämtar hundar och lämnar tillbaka dem samma dag, så verkade allt lugnt.
Har slagit mig nu, att det här säkert är något som vi kommer råka ut för annars också när vi minst anar det. Vi har strikta säkerhetsrutiner och kontrakt osv med ägarna var, när, hur vi ska hämta/lämna hunden. Men det kan ju inte alla grannar veta, och visst ser det skumt ut när det kommer en bil och hämtar upp hunden och åker! Sen är den ju hemma igen inom sex timmar ;)

Så för mina hundar blev det en ny individ idag, kastrerad hane på nästan fem år.
Taurus och Bailey vill ju gärna fram och hälsa och pussas, men det räckte att han drog upp läppen lite så flög killarna bakåt direkt! Respekt!
Jag har ännu inte provkört skåpbilen, så det gjorde jag idag. Visserligen manuell men det kvittar för mig, sen verkar jag ha ganska bra känsla för att köra stor bil, för det gick super såväl under provkörningen som när vi lämnade hundarna på e.m, t.o.m mitt i Södertälje centrum där man alltid får krångla lite. Me happy! Bilen är en Toyota Hiace, typ skåpbil.

Blev sugen på thaimat efter jobbet så styrde kosan mot nykvarn centrum + ICA.

Jag och lillasyster Marre har varit hästtjejer sen vi var små och ridit större delen av livet, hästar står oss väldigt nära kan vi säga. Ikväll var det en ny milstolpe, Marre red sin första lektion i westernridning! Vi har annars bara ridit klassiskt. Jag följde med som medhjälpare och åskådare, men mest av nyfikenhet. Western lockar även för mig och jag vill gärna börja i vinter/vår. Sålde hästen nu för två år sen och nu rycker det i hästnerven.. abstineeeens!!! Hon fick rida ett skimmelsto som heter Sandy, trevlig men som Marre uttryckte det. "Inte Speedy Gonzales direkt.." *flin* Marre jobbade på bra och när hon kom in i det och kände skillnader i hjälper osv, så såg det riktigt tryggt ut. Bra jobbat sis! Neckreining rules :p

Det var en helt annan känsla där än på vanliga ridskolor, lugnt..lyhörda hästar som lyder minsta vink, sammanhållning och små grupper.
Vi var på Long Valley Ranch, som ligger bara 4 minuter ifrån mig med bil. Nära och bra! Länk till deras hemsida

Ja på tal om hästar! Marre letar faktiskt egen häst, jag stöttar henne i allt hon tar sig för. Nu har hon hittat en treårig hingst i BOLLNÄS av alla ställen! En skimmel, Angloarab. Så imorgon efter jobbet så åker vi! Marre, jag och två av hennes kompisar. Vi kommer hem mitt i natten, gäsp!

Det finns ingen bättre mindfulness, än hästar.. att kliva in i ett stall och mötas av den goda hästdoften, stå och rykta hästen i timmar och se den sänka huvudet och somna av njutning.. sitta i stallet en mörk vintermorgon/kväll och höra hästarna tugga på sitt hö i boxarna, eller att sitta på hästryggen och känna samarbetet och förtroendet oss i mellan. Det är nog därför jag älskar lydnadsträningen med hundarna, det är jag och hunden i vår egen bubbla, där inga tankar utifrån kan komma åt oss.

Ett ekipage gör en slidestop:

Flockliv och fina resultat

Allt hände så fort och på en gång efter semestern att jag helt enkelt inte haft tid eller ork att uppdatera. Har märkt att det är typiskt mig, oavsett vad det gäller, att jag vill koncentrera mig på att lägga ner hjärta och själ i en- eller ett par saker. Istället för att ha tusen bollar i luften samtidigt som blir halvdana.

Till att börja med så hade vi väldigt trevligt i Älvkarleby, förra helgen 14-15/8.
Jag åkte runt halv åtta tiden från Åre (13:e) för att vara säker på att hinna till Gävle Turistbyrå innan de stängde kl 17. Jag visste att det låg centralt.. men inte SÅ centralt som mitt på Gävles stora gågata! Åkte runt, lugnt och försiktigt för att hitta en parkeringsplats, och till slut så hittade jag en P-plats. Skyndade mig att hämta nyckeln och sen skyndade jag mig ut mot Långsand. Gillar inte städers hektiska livsstil..
Det gick bra att hitta ut till stugan, en stor fin timmerstuga mötte oss längst in i ett hörn av ett fritidsområde. Packade in alla väskor och mat i kylen, sen somnade jag på soffan i 1½ timma. Sen, ÄNTLIGEN, så dök Stefan och Lillan upp!! Vad kan få en på bättre humör än att ens fästman OCH bästa vän kom ut dit samtidigt? :) GOSH vad jag hade saknat dem under veckan i Åre!! De beundrade stugan och närheten till skogen, den började typ på altanen!
Kvällen spenderade vi på en restaurang som bevisade att det yttre kvittar, för maten och servicen var något utav det bästa vi upplevt. Så om ni är i Skutskär nån gång- ät på restaurang Skutan! Vi hann knappt innanför dörren förrän vi fick frågan "Vill ni ha en vattenskål till hundarna i bilen?" Vi blev helt paff och glatt överraskade! Sen njöt vi av en billig, otroligt god middag med stora portioner av thaimat :) Anka går alltid ner!

På lördagen så var det då rasspecial, Vit Herdehundklubb firar 10 år som rasklubb iår! Platsen var Älvkarleby Fiskecamp, hoppas verkligen vi kan ha fler rasspecialer där i framtiden. Vacker plats nära vattnet. Dock mycket getingar, men sånt vet man ju aldrig. Utställningen för Taurus del gick sådär, det blev en 1:a iaf! Många tycker att han inte är tillräckligt maskulin, eller att han har för brett mellan öronen. Verkar som om intrycket blir annorlunda när öronen är små är när de är stora, för det finns gott om championhanar med bredare mellan öronen. Fast de har nog iofs bredare skallar än Taurus också. Man tänker nog inte så mycket längre när det går bra, kanske är bra att det går dåligt för det sätter igång många tankar om utställningsvärlden. Alla domare har egen smak, trots att det bara finns en rasstandard. De kan ju inte vara omedvetna om vad det leder till när de endast premierar dessa stora maskulina hanar, som i vissa fall är fullpumpade med testosteron. Jag vet att fenomenet troligen är vanligare inom andra raser, och det är fortfarande en majoritet som inte bryr sig om att testa sina hundar mentalt utan baserar det mesta på det yttre. Det rimmar farligt i mina öron.. fler och fler blir hundägare och många har inte kunskapen som krävs. Då hjälper det inte att aveln baseras på helt fel saker.

Och skulle vi, inom våran ras, säga att vi avlar mer på mentalitet än utseende, så skulle vi ljuga. Vi skulle definitivt ljuga.. Guldkorn finns det alltid, men utseendet styr mer. So come on.. please prove me wrong. Please.

Under lördagen så fick Bailey göra sin exteriörbeskrivning och kan nu titulera sig KORAD.. jag älskar korningen. Ännu en debatt. Vissa anser att det inte är en merit, för mig är det en absolut en merit. Hunden ska vara friröntgad, måste ha genomgått MH, ska ha gjort ett godkänt MT och ha ett godkänt exteriör. Jag tror på att vi har ett ledande system i Sverige för att utvärdera våra raser, men varför har vi inget liknande system för att utvärdera hundÄGARNA? Visst skulle det krävas enorma resurser från såväl stat som samhälle att införa t ex hundkörkort, och att man måste följa upp och förnya det kanske vart 3:e år.. Men det är värt att prova, för alla skulle vinna på det. Speciellt hundarna. Rasförbud anser jag leder ingen vart, då kan vi lika gärna förbjuda hundar helt och hållet. Jag tycker vi har den bästa hundhållningen i världen och vi värderar våra hundar högt, men vill vi våra hundars bästa så är det vår skyldighet att skaffa oss kompetensen också. Trots detta så är många "Svensson-hundägare" idag, och även om hunden är en kär familjemedlem och lever ett långt, lyckligt liv utan problem.. så är det inom dessa flockar som många problem uppstår. Det är skillnad på att vilja sin hunds bästa, tro sig ge hunden det bästa, och att faktiskt göra det. Kunskap till folket!

Så fort jag var färdig med Taurus i ringen så stoppade vi in honom i bilen och Stefan åkte för att köpa lunch. Jag och Lillan skulle gå och köpa något svalkande vid campingreceptionen, men hinner knappt iväg förrän jag känner en skarp svidande smärta i högra handen och nog sitter det en JÄVLA GETING där som jag inte hade känt.
Får tag i en sockerbit som jag lägger på och brännandet lindras litegrann, sen började pekfingret, där sticket satt, att svullna. AAJ. Det gjorde inte inte direkt lättare att visa Bailey under exteriörbedömningen, men äh det var bara att bita ihop.
Förutom Bailey så var det tre andra hundar som också gjorde sin exteriörbedömning, härligt!

Jag är inte allergisk mot getingar, svullnaden höll i sig resten av dagen och nästa dag så gjorde det fortfarande ont men helt ok ändå. Under rinnande vatten däremot så gjorde det ont flera dagar efteråt!?
På lördagkvällen hur som helst så hade vi riktigt mysig kräftkväll med massa gott tilltugg och gott att dricka. Hann faktiskt träna med Bailey en sväng också inför klubbmästerskapet nästkommande dag! La oss ändå i god tid.

Skillnaden inför KM:et med Bailey var att jag behövde lägga lite mer krav på honom än normalt, för det är trots allt extra störning när det bara är rasfränder överallt. Kommandona gäller på en gång, oavsett störning. När koncentrationen brister så kommer det även pip och det vill vi inte ha, på plan så koncentrerar vi oss. Vi kollade på fantastiskt duktiga Johanna och Grimm som var ensamma i elitklass.. känns faktiskt lite löjligt att tävla alla mot alla på samma villkor, för ekipage i eliten är på en helt annan nivå än en själv! Bättre vore isf att ha ett KM för 1:an och 2:an och ett för 3:an och eliten.. eller alt att det blir en klubbmästare i varje klass. Jag tycker absolut Johanna och Grimm skulle ha vunnit alltihop.
Bailey låg bra under platsliggningen, trots att tiken bredvid fick för sig att springa till husse efter två minuter. Duktiga mattes pälskling :) Det kändes bra under programmet, inte den bästa tävlingen vi gjort direkt men det gick bra iaf.
Och ja, jag blev lika förvånad som vanligt under prisutdelningen, eftersom jag trodde och tyckte att Johanna och Grimm skulle bli Klubbmästare. Men hör på tusan jag och Bailey fick 77% och vann!(?) Hoppsan! Klubbmästare i lydnad 2010 ringer ganska bra i örat hihi. Fick ett vandringspris och en riktigt snygg buckla!
Så nöjda i hågen åkte vi mot Gävle för att lämna nyckeln och sen köra hemåt.
Vi stannade i Uppsala för att äta lunch, jag sov som en stock ända från Gävle..
TACK till Stefan och Lillan, vad skulle jag göra utan er? Bättre stöd kan man inte ha. Och Tack till rasklubben för det fina arrangemanget, en härlig helg!

Om vi går tillbaka i tiden lite, till under veckan i Åre.. Min kompis Cissi ringde en dag och berättade om en tjänst som behövde tillsättas hos hennes bekant som driver hunddagis med hämtning och lämning. Så hon vidarebefodrade mailet till mig och jag svarade med ett litet mail med mina hundmeriter m m
Fick svar snabbt och vi bestämde att jag och hundarna skulle dit dagen efter vi kom hem, dvs Måndag 16/8, för att träffa henne och flocken.
Allt verkade lite för bra för att vara sant.. jag menar: umgås med en hundflock på vardagarna och få betalt för det? Hmm. Men tänk att det visade sig vara sant, och alldeles underbart dessutom. Jag var lite spänd på hur mina killar skulle hantera en hel flock med nya hundar, hundmöten har vi haft med aldrig med mer än två nya hundar åt gången. Först träffade de min nya chefs egna hund Rover, Ridgeback på sju månader. Sen slussade vi in hundarna en och en, först ledartiken-schäfern Arga. Klockren tik. Vi har även en liten terrorist i gänget, testosteronmonster som gärna utmanar, men som aldrig hade kunnat bli ledare i det vilda.. där hade han blivit antingen dödad eller ivägkörd. Fast beteendet har en förklaring, hans chipkastrering håller på att gå ur kroppen.. men snart väntar en ny spruta eller helt avklippta bollar.
Jag är så stolt över mina grabbar för de fixade alla i nya flocken gallant, det blev fem nya hundar på en gång, men T och B antog anonyma roller och anpassade sig efter individerna. Taurus som har varit en påflugen individ, förändrades till en mycket lugn och språksäker individ när han kastades in med likasinnade. Undviker konflikter men tar inte heller skit. Bailey kör hela registret och fortsätter vara den kloka, lugna, vuxna individen han alltid varit.

Chefen ville att jag skulle börja dagen efter och jag var inte sen att haka på!!
Så veckan som var så jobbade jag min första vecka på Hundkompaniet, har lärt mig massor av flocken. Vi hämtar hundarna på morgonen hemma i deras egna hem, de får umgås som en flock under dagen i en 1800 kvm stor inhägnad, samt att vi går på långpromenad i skogen med dem, sen blir det lite vila och sen skjutsar vi hem allihop igen. Ett drömjobb, vilken chans att få umgås med en större flock hundar och kunna läsa av språk och flockdynamik.. kan inte fatta vilken tur jag har haft. Sen var det en ganska skön känsla att ringa till Arbetsförmedlingen och säga att jag har fått JOBB, sayonara!! Jag jobbar tis-fre kl 09-16. Perfekta tider. Sen är det ju en STOR bonus att kunna ha med sig sina egna hundar under dagarna <3 Hoppas få ha kvar det här jobbet länge länge..
Har lärt mig att det är skillnad på dispyter, konflikter och regelrätta slagsmål. Inom flocken finns det dispyter, vilket jag först innan jag verkligen koncentrerade mig- tyckte verkade som slagsmål. Men det blir inte ett märke på hundarna, för att de ska kunna umgås som en flock så behöver de ha sina diskussioner. Jag har blivit tvingad att acceptera deras språk och flockmentalitet på ett helt annat plan nu än förut. Och även om det känts tufft vissa dagar, så VET jag att jag har fått en unik chans som inte många andra får, och att jag kommer bli en bättre människa men framförallt: en bättre hundmänniska! Flocken är ju i en process att även acceptera mig som är ny, för vi låter inte vad som helst hända.. onödiga gräl bryter vi innan det hinner hända något. Så jag ska också ta min plats och kräva vissa saker av flocken.. jag har mitt lugn till min fördel och att jag kan Läsa hund. Vilket är A och O. Jag kommer i huvudsak ha ansvar över dagisverksamheten, med hjälp av Ewe. En 21-årig tjej med inte så mycket erfarenhet, men desto mer känsla- för hund. Även hon är lugnet själv. Vi kommer riktigt bra överens :) Min nya chef Cathy är en riktigt skön och human kvinna som vet vad hon vill och hur hon vill ha det, beundrar hennes målmedvetenhet och evigt positiva attityd! TACK för allt boss!!
Nu ÄR det ju ändå så att det ÄR ett JOBB, och precis som med vanliga jobb så måste man tänka på att lämna jobbet på jobbet när man slutat för dagen.

Nu gick jag tyvärr och blev sjuk i lördags så idag, tisdag, så har jag varit hemma.
Men jag vill även berätta om helgen!! Planen var ju att Taurus skulle göra sitt MT under nästa år, när han mognat lite till. Men så blev vi övertalade att göra det på Södertälje BK den 21/8!! Det är bara att göra om det senare om det inte skulle gå bra (visste iofs inte då att gång nr 2 blir inofficiell om det är så att hunden fixade det första gången..). Så jag tyckte väl att vi inte hade något att förlora, jag vet att han är ung, fyllde två den 29/7. Under testet kändes det bra, på vissa saker märktes den unga åldern visserligen men det var ungefär vad jag väntade mig. Så även om Baileys MT kändes bättre, så gjorde Taurus RIKTIGT bra ifrån sig för åldern (JA, jag tycker faktiskt att jag kan få suga på den karamellen!!)och jag tror han är yngst i rasen att göra MT hittills. Det är ingen tävling men det klart det känns kul.. för han slog Baileys MT med två poäng! 414 poäng skrapade han ihop, och hade han varit 1-2 år äldre så hade han antagligen hamnat närmare 500 strecket än 400. Min gissning ;) Viktiga är ju inte hur många poäng, utan vart kryssen sitter på protokollet. Det enda konstiga egentligen är att de upplevde honom som socialt osäker för att han kampade bättre när testledaren var passiv, än när han var aktiv? Och sen att han fick en 4:a på skottet för att han såg sig omkring under passiviteten? Borde fått en 5:a tycker jag, men men. KAN iofs ha och göra med att han såg en hund kvällen innan bli rädd för fyrverkerier, who knows.
Han är inte berörd och fick en 1:a på MH:t i höstas.

Bailey gjorde illa sig på jobbet i onsdags när han fastnade i en grind med frambenet, jag hade varit och lämnat dagishundarna och hundarna studsade och skrek av glädje när jag kom tillbaka. Gick fram och lugnade dem och när Bailey skulle ner från grinden så hör jag hur hans glädjerop snabbt förvandlas till ren panik.. den sekunden det tar för ögonen att skicka informationen till hjärnan, när jag ser att han sitter fast, har aldrig känts längre. Adrenalinet sparkade igång och jag pratade lugnande med Bailey när jag tog tag i benet med båda händerna, jag kände det knaka i benet och kände att jag var tvungen att få loss honom NU. Jag tog tag och gjorde ett ryck och då kom han loss, sprang ut genom grinden och flög in i bilen. jag tog ut honom och kollade att han kunde gå på benet. Det kunde han, men jag vet att när hans eget adrenalin går ur kroppen så kan ev smärta kännas i efterhand. Så jag höll ett noga öga på honom, benet svullnade förstås men inget mer. Jag la på is några gånger om dagen och han fick vara hemma från jobbet torsdag och fredag, med hundvakt.
Nu mår han bra och verkar inte känna av det längre. Men fy sjutton vad han skrämde mig.. vill aldrig någonsin höra den där paniken igen.

Jag har tagit beslutet att lägga Taurus utställningskarriär på hyllan t.o.m vår/sommar 2011. Det har gått åt pipan med utställningarna iår, samt att det är onödigt att konkurrera med min systers hane Devil. En titel är väl roligt, det innebär inte att man ska använda den där titeln till att göra fel saker. Jag kommer koncentrera mig på lydnaden och viltspåret med Taurus under hösten och vintern, precis som planerat. Ser fram emot tävlingarna med lillråttan! Sen ska vi försöka få in en exteriörbedömning i september också, så är även han korad sen.

För övrigt så händer det mycket med familj och vänner.. det kommer födas ungar under vintern och hästar ska köpas.. det ska flyttas och ändras på saker och ting. Spännande :)

Vet inte om jag blev så nöjd med det här inlägget.. har alltid så mycket att berätta att jag bara häller ut det, plus alla tankar runt omkring.















Bilder från jobbet <3

Tack för allt Åre. vol.5

Lite lätt oengagerat inlägg, är så otroooligt trött just nu och ska strax lägga mig för natten..

Igår, onsdag, så sov jag ut efter föregående dagens strapats och pappa var snäll och rastade hundarna på f.m. Sen åkte han iväg med Zing och Devil för en dags härlig vandring.

Vi vaknade långsamt till liv. På e.m så stack jag och hundarna iväg mot Vålådalen och åkte in lite här och där för att se lite fina vyer. Åkte hem och lagade middag runt 16 och pappa hade inte hunnit hem ännu.

Fortsatte mot Handöl och Storulvån, där vi var och vandrade i söndags, men jag åkte bara in en liten bit på vägen och sen gick vi och satte oss på fjället med utsikt flera mil bort. Tankade energi av naturen, bakom oss hade vi Storsnasen som sträcker sig över en kilometer upp mot himlen. Hundarna verkade njuta av de svala vindarna, fjällens dofter och att det bara var vi. Satt där en timma säkert.
Vi var bara en mil ifrån gränsen.. fick för mig att åka in i Norge en sväng!
Åkte in ca tre mil och jag hade då sju mil kvar till Trondheim, sen vände jag. Saknade mitt eget land :p Vi var hemma igen runt 21.30, nöjda och trötta.

Idag tog vi det också lugnt, pappa åkte med hundarna för att leta bär.
Jag städade lite inför imorgon, vi ska åka tidigt så det är skönt att ha en del gjort redan. Åkte till chokladfabriken, för andra gången :) Fick i uppdrag att handla lite priser åt domare och ringsekreterare på Rasspecialen nu i helgen, vår rasklubb- Vit herdehundklubb, har 10 års jubileum iår! :) Hurra hurra.
Har ju iofs bara varit med i leken i fyra år, men ändå.
Taurus ska som sagt ställas ut under själva utställningen, sen ska Bailey få sin exteriörbeskrivning gjord så han äntligen kan titulera sig KORAD! På söndagen så ska Bailey tävla 2:an i klubbmästerskapet i lydnad. Till sist så ska jag vara tävlingsledare för eliten.

Vi har idag även hunnit gå en promenad på en fin led med underbar utsikt, som överallt. Pappa bjöd mig på middag på restaturang eftersom det är sista kvällen, åt black and white.. vad annars? ;) När vi kom hem så kom jag på vad jag glömt.. att bada hundarna! Så jag blandade en 1½ liters flaska med utspätt schampo och sen drog vi till Ottsjön där vi hittade en vacker badplats igår. Fin botten och långgrunt!
Haha märks det vilken engagerad hundutställare man är? Släng hunden i sjön och klafsa på lite schampo så är vovven ren sen :p

Nu väntar sängen, trött som sjutton!!
Imorgon åker vi i god tid, ska hämta nyckeln inne i Gävle senast kl 17 och sen fortsätter vi ut till timmerstugan jag hyrt vid havet i Långsand. Men det blir bara jag och hundarna som åker dit, pappa åker rakt ner genom landet och hem.
När vi kommit hem ordentligt, när helgens äventyr också är över, så kommer jag sätta mig ner och reflektera här i bloggen om veckan som varit här uppe i underbara Åre. Många minnen för livet har det blivit..

Sen kommer min älskling Stefan till Långsand och även bästaste bästisen Lillaaaaaan!!! Ord kan inte beskriva hur mycket jag saknat dem den här veckan!
På lördag kvällen efter utställningen så ska vi ha lite myskväll bara vi tre med lite kräftor och gott o dricka :)

"Ta höger där leden delar sig.." MY ASS. Åre vol.4..

Jag har en envis finne inom mig som aldrig ger sig, utan bara går och går och går, som nån jävla dynamo.

Idag har jag och hundarna utmanat våra sinnen och kroppar igen. Oavsiktligt men vadå, nu är vi trötta och möra efter ett äventyr som hade passat som manus för ännu en sällskapsresan-film. "Idioten på fjället" eller varför inte "Finnen i floden"..

Började dagen lugnt, pappa stack med hundarna vid 11 tiden och jag åkte innan 13 tiden med vovvarna. For runt som en skållad råtta och letade efter Åre Brukshundklubb för lite lydnadsträning, men jag hittade ingen klubb och sen började det regna som fasen så jag sket i det. Åkte till Rista-fallet, som ligger bara en liten bit ifrån här vi bor. Vi kom RIKTIGT nära fallet så det kändes mer i magen än Tännforsen föregående dag. Gick en sväng i skogen runt fallet och sen åkte vi vidare. Styrde kosan mot Vålådalen och hamnade efter några mil på Vålådalens Fjällstation, med allt för turister och fina vandringsleder. Efter söndagens jätteprojekt över fjällen så var vi fortfarande lite stela, såg en lagom lång tur på typ 3 km.. skönt och kort. Hade ändå med mig min midjeväska med lite att äta åt både mig och hundarna och annat nödvändigt. Tur var väl det för den där korta rundan skulle bli bra mycket längre än väntat..

Fin led i början, breda stigar och vad stöter vi på sen om inte en HÄNGBRO, precis vad vi lyckats undvika i söndags. Men jag tog tjuren vid hornen, kortade kopplen och vi tog oss med försiktiga steg över den svajiga bron. Mattes prinsar.. tack för förtroendet <3 Det var bara att hålla blicken högt och gå på framåt, fanns inte mycket att hålla i sig i och gliporna under fötterna/tassarna var breda. Brr.
Naturen skiftade och stigarna var av varierande slag, följde skyltningen så länge den fanns. Hittade en vacker utsiktspunkt där vi stannade ca 10 min.
Sen mötte vi en familj och jag frågade om de gått förbi någon skylt som visade åt rätt håll, mamman i familjen sa att JAG skulle "ta höger där leden delar sig" så skulle jag komma rätt.

Lyssna aldrig på någon i skogen, för de har uppenbarligen ingen susning om vad de snackar om. Jag hade fattat för längesen att vi var på en annan led och att vi gått mer än 3 km, men nyfikenheten och envisheten drev på framåt och i tron att leden vi var på tillslut skulle hitta fram vid fjällstationen.

Kom fram till en bred flod och jag ser hur ledens röda markeringar fortsätter på andra sidan vattnet. Vända om? Sällan! Av med strumpor och skor och vada över!
Superhala stenar och kaaaaallt vatten, men skam den som ger sig.
Vi var nu långt ifrån de vanliga lederna där människor rör sig varje dag.. men ändå en markerad led. Gick och gick och gick, kunde inte stanna för då ville myggen och knotten äta upp oss. Hade glömt myggmedlet i bilen. Hundarna gick lösa och jag var uppmärksam på minsta lilla sak deras radar märkte, de lämnade knappt stigarna och jag är så tacksam över att de var med mig långt därute i vildmarken utan nåt som helst tecken på civilisation i närheten.

Vi korsade några mindre vattendrag, och sen så ändrades terrängen igen och vi hör ett dånande i närheten. Vi hade nått Vålåfallet! Stort fall med grönt vatten. Otroligt vackert. Gick uppströms en bit men ingenstans att ta sig över, och i samma andetag så märker jag att de röda ledmarkeringarna har tagit slut.. återvändsgränd! :O
Så efter nästan tre timmars vandring så får vi vända! Snopet!
Hundarna fick sin mat och sen bar det av tillbaka.. suck.
Kändes lite läskigt att gå samma väg där vi lämnat så mycket vittring, med tanke på att det finns såväl björn som varg i området. BJÄRVEEEN!!

Kommer fram till floden vi korsade tidigare, men vi är lite längre nedströms så passagen över blir lite längre och djupare. Hundarna trampar över utan problem, sen kommer smidiga matte. Bär skor och koppel i ena handen så jag ska kunna ta emot mig med den andra om jag halkar på de aphala stenarna *plums* Ena skon halkar ur handen och jag fiskar snabbt upp den och är så pass nära land att jag kan hiva upp den på torr mark. Kastar upp kopplen och ska sen hiva upp sko nr 2.. ÅåååhHEJ *Flyger* *BAJS jag kastade för högt och inte långt* *PLUMS* *IGEN* *SKIT* Jag ser hur strömmen börjar dra med sig skon, och jag ropar förtvivlat till Bailey som står på strandkanten och kollar in spektaklet- "BAILEY - SÖÖÖÖÖÖK!!!!" Han plumsar i vattnet, frågar mig vad det är han letar efter och jag pekar mot skon och han når fram till skon, tar upp den ur vattnet och kommer fram och lämnar av till en tacksam, förtvivlad och på alla sätt utmattad matte som står där, knädjupt i strömmen på snorhala stenar.. Lyckas kravla mig upp på torra land, vrider ur strumporna och kliver ner i dyngsura skor, min vana trogen blähähä.
Tack o lov så hade jag massa skavsårsplåster på fossingarna och det var inte så farligt att gå sista två timmarna i sjöblöta pjucks..den här gången mina gympaskor då mina kängor inte hunnit torka från söndagens äventyr ännu.

Lyckas få hyfsad mottagning i bushen och får prata en stund med bästisen Lillan, såå skönt med lite stöd och råd. Behövde tanka lite energi för att ta mig över den där förbaskade hängbron igen. Ingen stor grej för någon annan kanske, men för mig var det en stor grej. Dessutom en enorm förtroendeövning mellan mig och hundarna, som måste lita på att det går bra och att jag fixar oss över säkert.
Jag kände mig säkrare den här gången och var tvungen att fokusera på hundarna, Taurus klämde tassen en gång och två ggr tvärnitade de mitt på bron! Jag sa bara ett tydligt "NU går vi!" och sen gick jag och de följde snällt efter. Inte mycket marginal på hängbroar inte, ett felsteg kan räcka för att trilla ner. Inget nät varken under träplankorna vi gick på eller på sidorna, där det bara fanns en tunn kabel att hålla i. Det var dagens fjärde adrenalinpåslag! (Flodx2 och brox2) Phu!

Vi tog oss över och hade då inte långt kvar, vilken lättnad att se fjällstationen och se BILEN! Heaven on wheels när man är så utmattad!
Lastade in hundarna, gick in på stationen och lånade muggen. Lydde Lillans råd sen och stretchade INNAN jag satte mig i bilen och sen blev det banan och Loka, mums!
Började regna på hemvägen så vi hade iallfall tur med vädret under dagen!
Här i huset väntade en oxfilé pizza på mig som pappa köpt :) Hundarna fick varsin stor portion mat med lite kött i. Vilka killar <3

Vi hade gått leden till Vålåfallet, som visade sig vara 8 km enkel väg och klassad som "Svår" vandringsled, men mest med tanke på vattenövergångarna tror jag. Så 1,6 mil på fem timmar, startade kl 15 och var tillbaka kl 20.
Jätteglad över upplevelsen, trots att den var ett litet missöde :)

Imorgon sover jag och hundarna ut, det har vi förtjänat så som vi kämpat.