måndag 28 maj 2012

Rör inte mina hundar


Vill börja med att skriva att jag absolut är en förespråkare för att hundar ska få träffa andra hundar, det är viktigt för språkutvecklingen och för att tillfredställa det sociala behovet som hunden har.

Men jag blir fullkomligt vansinnig på detta dravel om att hunden "ska hälsa". Helst på allt som rör sig och då i synnerhet andra hundar!
Självklart finns det skillnader i kunskap hundägare emellan, eller andra omständigheter som påverkar. Men på det stora hela så tordes detta vara en av de grundläggande saker som man som hundägare bör lära sig innan man skaffar hund överhuvudtaget.
Ska vi se till etologin och läran om hundens beteende så är det allt annat än naturligt för hunden att hälsa på alla den möter. Det är lika onaturligt som att vi människor skulle hälsa och leka med alla vi ser på promenaden. Sociala varelser är vi visserligen, men med alla? Nej.

Vi har strikt hundägaransvar i det här landet och vi som ägare är skyldiga till allt som hunden gör eller orsakar.

Personligen så ser jag till att mina hundar får träna upp sin sociala kompetens från det att de är valpar, de får träffa olika hundar av olika raser. Men jag planerar mina hundmöten, t ex burdusa unghundar eller hundar med aggressiva/rädda tendenser går bort. Min valp vinner ingenting på att träffa sådana individer. Så tillvida det inte är en kompis vi möter, så hälsar vi inte på andra hundar på promenaderna. Hunden ska självklart ha lekkompisar, bekanta och liknande, men att kanske dagligen träffa främmande hundar innebär en enorm stress för de flesta hundar.

Jag har märkt att många hundägare har väldigt svårt att ta när jag säger att inte vill att min hund ska hälsa och/eller leka med deras hund. De tittar på mig med en blick som säger att jag 1) är en riktig hundplågare som inte låter mina hundar leka med någon, eller 2) "Jag måste ha hört fel, så jag frågar igen eller släpper bara min hund ändå." Väljer de att släppa sin hund så väljer jag genast att agera beskyddare till mina hundar. De ska ALDRIG behöva känna att de behöver ta ansvar över en lös, främmande hund som kommer springande. Matte har koll. Vilket innebär att jag håller mina hundar bakom mig medans jag med tydlig röst och kropp motar bort den andra hunden. Tydligt och bestämt. Inte stressat eller oroligt. Sen har jag nästan alltid in Hundattack-spray på mig, om jag inte har glömt den dvs. Säljes i vissa välsorterade djurbutiker. Sen talar jag bestämt om för ägaren att den får koppla sin hund och lämna oss ifred.
Det pågår en debatt just nu om att koppeltvånget på vissa platser i Stockholm inte respekteras och att SKK vill vidta åtgärder. När de intervjuade en ägare som hade sin hund lös trots förbudet så sa hon bl a att "Jag tar hellre böterna, för jag tycker att min hund behöver springa. Jag är en ansvarig hundägare som vet att min hund inte är aggressiv." Det spelar ingen som helst roll hur snäll hunden är, en hundrädd människa kunde inte bry sig mindre om det, och springer hunden fram till en rädd hund så kan den hunden få men för livet- hur snäll den andra hunden än är. Eller åk till ett ställe där du kan släppa hunden.

Nu har jag oftast koll på omgivningen och hinner koppla mina hundar innan en lös hund kommer fram. Men skulle det nu hända att det mot förmodan dyker upp en lös hund från ingenstans och det oundvikligen blir ett möte, så testar jag alltid med en inkallning först. Funkar inte det så stannar jag upp och iakttar vad som sker och agerar därefter.

Jag vet ingenting om hunden vi möter och detsamma gäller ägaren vi möter, hur vet denne att mina hundar inte är blodtörstiga bestar?
Har varit med om att ägaren då kontrar med "den risken tar jag". Så fruktansvärt respektlöst mot ens egen hund.
Ett "Nej" ska ALLTID respekteras! Vill den ena inte att hundarna träffas, så ska det inte vara svårare än så.

Mina hundar har aldrig blivit okontrollerat påflugna av andra hundar, för jag har skyddat de från sådana upplevelser. De är mycket självsäkra och socialt kompetenta och har umgåtts med extremt varierade raser och åldrar. Men jag är realist och jag känner mina hundar! Jag vill kanske inte utsätta andra för mina hundar heller, för jag vet hur de agerar och varför. T ex så kan deras "muller" lätt missförstås som aggressivt av de som inte vet bättre.
Ibland, i vissa snabba ögonblick, så önskar jag nästan att ett rykte skulle sprida sig att jag har aggressiva hundar som biter hål.. men att våra vänner vet sanningen. Bara för att få bli lämnade ifred!

Jag kommer ALLTID stå upp för mina hundar, och jag kommer ALLTID stå för mina åsikter.
Sen om andra har problem med det, så är det just precis det- deras problem. Inte mitt.

Sen kan vi även se det ur ett smittskydds perspektiv, jag vill inte att mina hundar smittas av något som den andra hunden kanske bär på!

Visa de ni möter och er egen hund den respekt de förtjänar. fråga kan man alltid- men respektera svaret.


4 kommentarer:

  1. Så bra skrivet!Vart finns respekten?? Det är som att jag skulle sätta mig nära en främmande människa på en uteservering och tycka att den andra bara ska gilla läget...snacka om fett obehagligt! Det med hundrädda, det kvittar om ägaren säger att hunden är snäll, det hjälper inte ett jäkla dugg om man är hundrädd man ser inte den glada viftande svansen och "leendet", man ser bara tänderna som kommer emot en...och är man riktigt rädd så kan väl en hund som inte är språksäker misstolka den hundrädda som aggresiv..nä, fram för hundkörkort tycker jag!

    SvaraRadera
  2. Jag lovar dig..ha ett rykte om din hund att den är farlig, vill du inte heller ha...men jag håller med dig fullt ut..
    Duktigt irriterande när hundägare tar för givet att det bara är fritt fram att komma och hälsa med sin hund..lr när barn/vuxna tar för givet att det är fritt o klappa..

    SvaraRadera
  3. Håller med dig om allt! Har själv en påflugen granne med hund som nästan gjort mig vansinnig. Mina hundar ska INTE hälsa på allt och alla, men hans hund MÅSTE göra det.

    Det började när Smali var liten och gullig. Mina hundar visste aldrig om denna hund skulle komma studsande i hela flexikopplets längd, eller om det gick bra. Till slut så hade jag 45kg hund som tyckte det var bättre att gå till försvar mot 15 kg hund, i förebyggande syfte. Då först började grannen "tänka", sen gick jag dit en dag och förklarade tydligt, på en 5 årings nivå att han inte bara kan släppa fram sin lilla hane på detta vis. Och att han såg väl att Smali gick på bakbenen. Bad honom att träna ihop med oss och peppar, peppar, så har det gått bra och de håller sig oftast undan när jag kommer. Och det roliga är att de har kommit på att de fått problem med sin ullboll, eftersom han ska hälsa på allt och alla ;-)

    Men det finns väldigt gott om idioter tyvärr!

    SvaraRadera
  4. bra skrivet Bella! jag tycker man ser nonchalansen och okunskap/obryddhet varje dag...

    SvaraRadera