2011 är här!

Så har det gått två månader igen! Hopplöst det här, måste sätta som nytt mål att skriva ofta men kort!

Snön kom tidigt, mängderna har fyllt på i något saktare takt än förra vintern.
Hundarna har njutit av snön och det har jag med, fast mest har jag nog njutit av att vara gravid.. myyys! Älskar att känna rörelserna i magen och att livmodern växer, just nu längtar jag tilla jag får den riktiga runda gravidmagen, men det lär jag nog få äta upp sen på slutet när jag bara kommer vilja att allt ska vara över ;)

Är just nu i vecka 18 och nästa vecka å onsdag (12/1) så ska vi äntligen på ultraljud!! Får se om lilla knatten vågar visa oss om det är en kille eller tjej.. eller om hon/han kniper ihop benen hihi. Spelar absolut ingen roll, men vi vill gärna veta!
Har gjort misstaget några gånger att ha låtit det gå för lång tid mellan måltiderna, har mått dåligt och måste nu käka minst var tredje timma. Bebisen tar/kommer ta en hel del av det jag stoppar i mig!
Har hittat en riktig toppen barnmorska som jag går hos, eller jag har än så länge bara varit där en gång, det kändes otroligt bra! Länk till Carina Barnmorska

Jag blev positivt överraskad av hur bra mina prover såg ut! Jag är ju långt ifrån en atlet, är överviktig men långt ifrån en soffpotatis. Rör på mig mycket, och problemet är inte i huvudsak VAD jag äter, utan mängden. Äter mycket som är bra, men inte alltid. Hon sa att det syntes på mina blodvärden att jag äter mycket som är nyttigt, och att det är vanligt att unga tjejer idag har sämre blodvärden, oftast pga att de äter för lite, och av fel mat! När jag suttit en liten stund så tog hon blodtrycket, och det låg på 110/70! Också det väldigt bra vad jag förstår!
Jag ska till MVC en gång i månaden och på slutet blir det lite oftare, ca varannan vecka! Är MYCKET glad över att ha hittat Carina, så lugn och pedagogisk med lång erfarenhet. Dessutom så arbetar hon, vid sidan om sin mottagning, på förlossningen på Södertälje sjukhus! Så chansen finns att jag får henne när det är dags för mig att ta i :) Har för övrigt börjat känna av foglossning.. än så länge bara i ländryggen så det är lindrigt. Har fått låna en bok av Lillan- "Att föda" av Gudrun Abascal. Har börjat läsa och jag är fascinerad och konstigt nog så längtar jag extremt till förlossningen, den starkaste smärtan jag någonsin kommer att känna.. men också det vackraste smärtan jag någonsin kommer att känna, med tanke på vad den leder till.

På hundfronten så har grabbarna haft vinteruppehåll med lydnadsträningen sen Taurus senaste tävling, som ju gick riktigt bra med första pris med 177 poäng och klassvinst! Kändes som en bra finish innan uppehållet. Så gör vi comeback i Februari-Mars och tar det sista förstapriset för LPI :) Ska se hur pass jag hinner träna upp honom till appellen innan bebis får för sig att komma till världen! Sen tar vi ett härligt sommarlov med vår nya lilla flockmedlem! Till hösten siktar vi på en uppflyttning i brukset och ett LPII i lydnaden! Min största idol vad gäller att bolla barn och hundliv är Camilla Johansson och hennes BC Fia-Friends On-Off (Offe) Hon tävlade lydnads-SM bara veckor efter förlossningen av hennes son. Jag gillar tanken att planera vidare, förbi födelsen av det finaste jag kommer ha i livet, för hur mycket jag än älskar mitt barn- så är hundarna min stora passion och jag skulle inte kunna leva utan den delen. Camilla och jag kommer troligen har vår tredje gemensamma kurs till hösten 2011 ute på SBK, som sagt- diggar planering! Jag är väl medveten om att livet aldrig blir densamma när vi fått barn, men det innebär inte att jag måste göra avkall på allting annat. Det handlar om anpassning :)
Hundarna har iaf hunnit med lite klickerträning och uppletande under uppehållet, förutom alla härliga vinterpromenader hemma och på jobbet!

Helgen 12-14/11 så var jag och Bailey på Hundcampus i Hällefors, på grundkurs för att lära oss Specialsökets ädla konst!
Såhär i efterhand så vågar jag säga att det är något jag rekommenderar ALLA hundägare att prova på, vilket fantastiskt sätt att ta tillvara på hundens medfödda egenskaper i doftvärlden! Kloka ord sas som t ex att: hundens framgångar beror på hur duktig tränare man är.. vi jobbade med operant inlärning, vilket jag är bekväm med sen tidigare då jag jobbat mycket med klicker. Så det klart man hade en fördel mot de hundägare som knappt sett en klicker innan kursen!
Vi varvade helgen med teori och praktik, det blev intensiva pass då vi bara var två ekipage per lag och varje lag hade en egen instruktör! Helt lysande! Allt som allt så var vi ca 15 ekipage på kursen. Vi jobbade i sk labb, där hundarna ska lära sig markera ett specifikt ämne som ligger i en behållare, själv står man bakom en skärm när man flyttar behållarna för att man inte ska kunna påverka hunden. Klickar när den markerar rätt behållare och belönar! Ämnet vi sökte efter var té, hunden ska ju bara lära sig vad "leken" går ut på och man börjar med oskyldiga ämnen.
Till att börja med så hade vi té i en behållare, och de andra var tomma. När han lärt sig markera så la vi på störningar i de andra behållarna, men han skulle fortfarande endast markera téet. Det fixade han direkt och på sista dagen hade han kommit så pass långt att han hade störningar som t ex råttbajs, hästbajs och LÖPTIK i de andra behållarna! Jag var en mycket stolt matte då! :)
Det var sorgligt att åka hemåt igen.. att se Baileys glädje när han drog med mig mot labbet för att få jobba var underbart. Det vore en ren dröm att få arbeta med specialsök i framtiden, det kan varieras in i det oändliga och jag har gravt underskattat hundens fantastiska nos. Jag trodde jag visste något.. men efter att ha lyssnat på Hundcampus grundare Lennart Wetterholm på teorin, så insåg jag att mina kunskaper om hundens nos fortfarande är en liten fis i rymden!
En hund kan tränas till att söka vilket ämne som helst som finns på planeten..eller spåra exakt vart en person simmat genom en sjö..eller finna lik på flera hundra meters vattendjup..eller visa 100% rätt på vilka personer som har cancer..eller känna extremt gammal vittring, osv osv.
Och ju mer de lär sig, desto enklare har de att lära sig nytt.
Det finns fortfarande skeptiker som inte tror på hundens kapacitet,och som försöker uppfinna maskiner som kan göra ett lika bra jobb. Än så länge har ingen lyckats.

Specialsök är definitivt en värld som jag vill fördjupa mig i så mycket det går, men allt har sin tid och nu har jag annat att fokusera på känns det som :)

Annat som hunnits med är Nordisk Vinnarutställning i Norge, ADVENTure Dog Conference och HUND2010.

Det var jag med Taurus, och syrran med Devil som åkte till Norge. Vi bodde på ett fint hotell precis vid gränsen, åt julbord och hade det gött. Blev sjuuuukt stressad när vi skulle åka på morgonen mot utställningen, vi hade 10 mil att åka. Vi satte oss i bilen i bra tid, slängde ett öga på hotellnotan jag nyss hade betalat.. och ser att de debiterat oss 750 kr för mycket! Gick in igen och det tog en evighet innan hon i kassan kom på hur hon skulle göra för att fixa problemet. En halvtimma tickade förbi och min panik växte. Hade vi åkt så långt bara för att missa hela utställningen? Jag sprang ut ifrån receptionen, satte mig i bilen och släppte ut ett vrål av frustration.. Vägen kändes vääldigt lång och snöig. Som tur är så hålls ju sällan tiderna på utställningar, så vi kom fram i bra tid ändå som tur var!
Gick inget vidare på utställningen, men helgen som helhet var trevlig som tusan :)
Men grattis till Annicka som fick två Nordiska Juniorvinnare!!

ADVENTSkonferensen var en givande dag, ämnet som belystes iår var Hund i media. Så gott som alla Sveriges instruktörer som synts i media var på plats samt producenter, etologer m fl! Se mer på under länken.

HUND2010 på Älvsjömässan var en trivsam helg! Ställde ingen av hundarna, skulle bara jobba i rasmontern. SÅ SKÖNT. På lördagen var jag på plats flera timmar i förväg, tänkte att hundarna kanske behövde tid på sig att landa i miljön. Hehe, jag trodde fel. Det är ju trots allt Taurus andra år på mässan, och Baileys tredje år. Dessutom så har de ju varit med oss överallt sen de var valpar. Gick in och vi blev väl stoppade 3-4 ggr av människor som undrade över rasen, t.o.m av en kille från schweiz! Vi fick gå undan en stund så vi kunde sätta oss och ta det lugnt, satte mig på min jacka på golvet och hundarna la sig nöjt bredvid.
Vi satt i rasmontern ett par timmar båda dagarna, på lördagen hade vi sällskap av Gus med matte Camilla. Det var Gus första gång som monterhund och han skötte sig exemplariskt, jag är inte förvånad- han är otroligt social och go! På söndagen så var Marre snäll och satt med oss under passet.
Ett enormt grattis till Annicka och Taurus kullsyster Giza som blev BIR på söndagen! :) Henne kan ni se i rasgalleriet på SKKs hemsida eller i kommande Hundsport.
Tiden bara flög förbi, alltid härligt att svara på frågor, samt träffa vänner och bekanta!

På julafton åkte vi till Stefans föräldrar i Ånge, det var ett bra beslut att åka på självaste dopparedagen för det var knappt någon trafik under de 55 milen vi hade att åka. Tyvärr hade jag blivit förkyld dagen innan och jag mådde som värst 24-26 december.. brukar inte bli så medtagen av en förkylning första dagarna i vanliga fall men det blir väl lite värre när kroppen prioriterar att det lilla livet ska må bra. Däremot så har jag sluppit bronkit-hostan, har tagit astmamedicinen som jag ska ;)
Vi kom hem dagen innan nyårsafton. Nyåret spenderades hemma med trerättersmiddag! Stjärnan var definitivt varmrätten som bestod av Älgkalv! Lillan och Vickan var här och firade med oss, Stefan åkte dock till en kompis efter middagen. Den kompisen har en jättefamilj, men satt ensam på nyår.

På jobbet flyter allt på som vanligt, hundarna trivs och jag likaså.

Nu orkar jag inte skriva mer för tillfället! Men njut gärna av bilderna nedan! :)

HUNDCAMPUS








Hemmabilder










På jobbet








Ånge






HUND 2010





ADC 2010



Marre och Devil på hotellrummet på Norgeresan

Förmiddag i spårskogen

Var ute i skogen i förmiddags med grabbarna för lite spårarbete och en sväng till sjön också, bäst att passa på innan isen lägger sig.

Hade nome-selen på båda idag, vanligtvis har de den vanliga läderselen med filt-fodring över bröstet. Har tänkt köpa en annan sele, med maximal tryckfördelning- men det känns ju helt onödigt när jag har en fullt duglig nomesele! Den sitter perfekt på Taurus, men den har blivit för liten för Bailey så han behöver nog en egen. Köpte den åt honom när han var runt året. Han har vuxit på sig sen dess och är nog i sitt livs form nu tror jag, vid 4,5 år. Syns på bilden där han står i vattnet, mattes biff :p

Taurus spår var ca 500 m långt, ca 6-7 vinklar och fyra föremål. Tre kampleksaker och en vanlig slutapport. Fy jädrans vilken DRIV lillkillen har! Jag hängde bara med och hans koncentration var på topp hela spåret, hittade alla föremål och jobbade fram fram fram hela tiden. Wow, han MÅSTE starta i brukset till nästa höst! (när mattes bebismage är borta med vinden ;) Försökte fota men det är inte så lätt när man samtidigt ska försöka undvika att snubbla i riset! Kopiöst nöjd med honom, vill inte ha något gjort annorlunda.
Baileys spår hade ungefär samma längd, men med tätare vinklar och tre föremål (tennisbollaaaar:) Han hade också ett härligt driv framåt och jobbade bra med behagligt tempo!
Om jag ska kommentera mig själv, så tyckte jag att jag litade på hundarna till 100% och att jag lät de jobba ostört. Hade en bra känsla :)

Efteråt åkte vi fram till sjön. Killarna fick leka och skvätta vatten och posera lite för kameran.

Väl hemma igen så fyllde jag på mina fem välbesökta fågelautomater med hampfrö, jordnötter och talgbollar. Hundarna fick mellis och jag käkade äggmacka, mums.
Resten av dagen: vila, andas, dammsuga, tvätta, bädda rent, Stefan ska skjutsa sin lillebror till sthlm central, han ska hem till Ånge igen. En kortis med hundarna innan mörkret faller för dagen.

"Skvalump"..

.. så lät det i skogen idag när jag gick där i godan ro med hundarna på jobbet och helt plötsligt så schlurp satt ena kängan kvar i leran och jag trampar ner med bara strumpan i nästa steg. Underbart. Redan lagom lite humor kvar efter att ha jobbat en halvtimma med en fasligt tålamodskrävande hund i kopplet, gaah. Fältet öppnar sig framför oss och jag tänker åh så skönt att få slappna av.. i fem sekunder för sen dyker det upp en tant i skogen med två hundar, vi som aldrig möter någon när vi är ute med jobbhundarna annars. Så det var bara att koppla upp de sex hundarna och knata vidare! Myspys med spänningshuvudvärk, kassa lungor och sur strumpa, så mycket för den lugna fredagen :) Iofs med bara hälften så många hundar som vanligt.

Bailey och Taurus är ju med mig om dagarna på jobbet 09-16 och lever loppan. Går oftast med på skogspromenaden oxå. Innan vi åker hem för dagen så spolar jag av de med varm vatten, hemma väntar en stor middag och sen vila tills nästa dag. Tränar lydnad någon kväll i veckan och nosarbete på helgen. För er som inte vet så har syrran också två vita herdehundar, Zing och Devil. Läs mer om de på vitherdehund.nu
Zing har börjat följa med mig tre dagar i veckan, och han är fantastiskt duktig med flocken! Han väcker lekfullheten i alla, oavsett ålder och rang! Samma dagar så är Devil med vår storasyster Sofia och hennes två söner, har det toppenbra och är med på allt. Han har även blivit stallhund! Sen Marre fick hem sin häst Exelent, så är Devil ofta med i stallet och ute på äventyr, de två verkar forma ett starkt band till varandra! De har lite samma personlighet..coola grabbar som inte hetsar upp sig i onödan.

Har försökt hitta tävlingar att efteranmäla till nu i helgen, men alla har fullsatt. Ska försöka tävla helgen 20-21/11 istället, enda helgen kvar i November. Helgen innan det är jag och Bailey borta fre-sön på Specialsök på Hundcampus, och helgen efter åker jag och Marre till Norge för utställning med Devil och Taurus!
Skulle ju vara grymt roligt att lyckas ta LPI på tre raka förstapris med Mr.T :)

Den här veckan har jag känt mig väldigt ogravid! Gillart INTE! :(
Veckan som kommer blir vecka 9 och jag ÄLSKAR när det KÄNNS i magen att det händer saker! Dessvärre så vet jag ju att det finns perioder när det inte kommer kännas något speciellt.. Så hela vecka 8 nu så har jag mått precis som innan graviditeten, ingen skillnad i måendet och har bara känt av magen när jag vänt mig på natten och att jag blir kissnödig ibland och hungrig. Pigg och kry, inte tröttare än vanligt och mår väldigt BRA! Men.. vill som sagt känna mer. Haha den beskyddande morsan börjar växa till sig nu ;) Kanske lugnar mig på första ultraljudet när jag SER hjärtslagen med egna ögon. Mammas älskling <3
Har fått ett underbart vackert gravidsmycke av Sofia, ett av de första som gjordes och det kommer från Gotland. Ska köpa en lång kedja så bebis hör det vackra klämtandet utanför magen sen när hörseln är utvecklad.

För att byta samtalsämne radikalt, så kan jag berätta att jag vill ta jägarexamen inom de närmsta åren. Låter kanske helt bakvänt att en stor djurälskare vill ta jägarexamen.. men faktum är att jag funderat och kommit fram till flera anledningar varför jag vill göra det.
Det är klimatsmart kött och när"producerat", är hellre jägare som kan döda på ett ögonblick än att jobba på slakteri, skulle ha svårare för det och känna mig mer som en "bödel". Vilt kött är bra kött att äta och otroligt gott. Jag vill förstå jägarnas psyke och skillnader, förstå relationen med deras jakthundar och deras arbetssätt. Hunden har används tusentals år för jakt ihop med människan. Vill kunna ge mig in på allvar i rovdjursdiskussionen som pågår i landet. Hela konceptet med att ordna sin egen mat lockar också.
Så det finns fler vinklar från min sida, sen kanske jag ändå känner när jag är klar att jag inte vill gå längre. Men det får jag ta itu med den dagen.

Vädret är kallt, men inte tillräckligt. Det får gärna frysa på mer och komma snö!

Första bilden är på Marre, efter en lyckad privatlektion tidigare i höstas nere på Long Valley Ranch som ligger här i skogarna. Hästen heter Zoe och är en riktig läromästare.
Sen följer lite "tukt" bilder på när Bailey trycker till Taurus.. he can take it.
Samt några bilder tagna imorse utanför huset på våra vackra omgivningar.

Plutten did it again!

Fick för mig att efteranmäla till en eller två lydnadstävlingar nu i helgen, fick plats hos Oxelösunds BK idag.
Det har hänt så mycket sen senaste tävlingen den 10/10(Taurus debut) att jag, ärligt talat, inte har tränat lydnad alls sen dess. Bara lite uppletande och fysisk motion. Gjorde en generalrepetition igår efter jobbet och kollade av momenten. Kändes bra!

Åkte runt kl 07 imorse, köpte mig lite frukost på vägen. Graviditeten har gjort att jag håller mig lugn oavsett vad i princip, det hjälper varken mig, kroppen eller det växande barnet om jag ska hålla på och bli nervös över tävlingar! Så det blev jag inte heller, hade bestämt mig. Hur skönt som helst.

Det var inga problem att hitta, tog väl en timma hemifrån. Anmälda min närvaro, tog ut båda hundarna så de fick göra ifrån sig. På dragningen så drog jag nr 6 av sju, vill helst ha nr 1. Men men, bara att göra det bästa av situationen :) Fick fem minuter på oss innan platsliggning. När jag väl har lagt honom så tittar jag ner i marken under kepsen eller blundar, har ingenting för att titta upp mot hunden eller någon annanstans. Det känns som att i det momentet så är båda hundarna genomtränade, och jag litar helt på dem. Händer det något så sägs det ändå till direkt. Jag vet att han ligger och orsakar ingen störning själv.
Tandvisningen gick jättebra och han var väl en av de få som faktiskt satt i fotposition när domaren kollade tänder :D Men alltid trevligt med glada hundar!

Värmde upp en stund och kollade sen på ekipaget innan oss, sen travade vi in med målet i sikte! Med Taurus verkar jag få anpassa uppvärmningen helt efter hans dagsform, medans med Bailey gör jag ungefär likadant oavsett tävling.

Linförigheten var lite väl luftig och ojämn, men med god kontakt! Läggandet gjorde jag medvetet DK på, det momentet är hans akilleshäl kan man säga. Inkallningen var perfekt. Ställandet likaså! Apporteringen var fin, han håller nästan för fint men släpper absolut inte. Tror det stod omtag i protokollet. Hoppet var bra med ngt seg start. Domaren tyckte verkligen om Taurus och kom och pratade med oss efteråt, sa att han tyckte det såg jättebra ut på plan och att vi kommer gå långt :) KUL!! :)

Treorna och eliten hade samling och sina gruppmoment innan vår prisutdelning, så jag satte Taurus i bilen och proppade honom full med köttbullar. Tog ut Bailey och satt i solen och njöt en stund. Fick i mig lite mellis.

När prisutdelningen kom så fick vi kliva upp på pallen igen! Vi vann klassen och tog 1:a pris med 177 poäng! :) Känns nästan overkligt att det gått så bra på hans två första starter! Han slog Baileys rekord i ettan som var 175 poäng :)

Poängen blev som följer:

Platsliggning: 10
Tandvisning: 10
Linförighet: 7
Läggande: 7,5
Inkallning: 10
Ställande: 9,5
Apportering: 8,5
Hopp över hinder: 9
Helhetsintryck: 9 (God kontakt genom tävlingen)
Summa: 177 p



Jag åkte hemåt direkt efteråt.
Ringde och sms:ade resultatet till de som brukar vilja veta.
Ville hem och vila. Vi var på middag och bio igår och kom hem rätt så sent, gick ju upp kl 06 imorse dessutom. Sen är det ju ett litet snickeri i magen just nu, som ber en att ta det lite lugnt och ta hand om sig själv :)

Jag mår fortfarande oförskämt bra och är snart i 8:e veckan! Är ganska rapig, blir som sagt hungrig/mätt snabbt, blir lätt kall/varm. Men det är ju små grejer och inget som stör heller. Sover som en prinsessa! Vilket jag la mig och gjorde när jag kom hem på e.m efter tävlingen. Hundarna åt mellis och la sig sen och nanna dem oxå.

Vi fick oväntat besök igår av Stefans mamma, storasyster och systerson! De bor 55 mil norrut så det var jätteroligt att träffa dem igen! Eller lite väntat var det ju, eftersom Stefans lillebror och hans fru fick en liten son här nyligen! Lilla Leo <3
Stefans nära vän Dima och hans tjej väntar också barn, i Februari, hihi alla förökar sig :)
Vi har varit ute och ätit med familjen nu ikväll på grekisk restaurang, mätta och belåtna. Stefan har somnat i soffan och ser så fridfull ut så.

Imorgon väntar sovmorgon, fika med la familia, Marre ville bjuda oss på middag som tack för att vi hjälpte henne hämta hem hennes häst, så hon ska laga lax. Mums, lax går alltid ner! Hundarna får sig nog en promenad eller cykeltur och varsitt märgben, och är som vanligt med överallt :)

Ska se om jag hittar en till tävling att efteranmäla till nästa helg!
Over and out!

Omtumlande tider

Det har hänt mycket sen i början av September!
En omtumlande tid på många sätt, speciellt de senaste par veckorna.


Taurus är nu KORAD och har även startat 1:an den 10/10 på Hölö-Mörkö BK, med resultatet 164 poäng och delad klassvinst! Kändes väldigt speciellt att det gick så bra på första starten med min nu -andra-tävlingshund. För det tycker jag nog att han räknas som nu ;)
Han har ju fördelen att matte inte är grön på det här med tävling längre, med Bailey var vi ju båda nybörjare. Jag hade koll på alla DK:n och vi fick exakt de poäng jag trodde vi skulle få, med undantag för hoppet som gav två poängs avdrag för islag i hindret. Något ofokuserad, har inte riktigt uthålligheten för ett helt program.
Platsliggningen var lite dramatisk, av fem hundar så reste sig tre av fem hundar så efer 1½ minut fick vi återgå. Taurus hade inte ens tittat åt de andra, trots att en hund stolpade fram till den som låg bredvid honom. Så vi fick lägga om med en collie och det gick lika bra då, och vi blev till slut enda ekipaget med 10:a på platsen! Mattes duktiga pälskling! Väldigt trevligt med tävling och det kändes som att det bara var massa vänner och bekanta där!

Segerpuss efter tävlingen!



Jag jobbar på ute på Hundkompaniet och hundarna trivs som fisken i vattnet, har även börjat ta med syrrans Bamzing (Baileys bror) eftersom hon fått heltidstjänst på Telge Energi. Zing anpassade sig direkt och det är som att han alltid varit med! Som mest har vi 14 hundar i flocken, inkl personalhundarna. Inte alltid en dans på rosor, men det gäller att tänka som en hund och se när det bara är diskussioner och när det kan bli allvar. Läsa av alla små signaler hela tiden.

Dagen innan lydnadstävlingen, den 9/10, så var jag och lyssnade på Anders Hallgrens seminarium om Stress på dagen. Alltid lika intressant och rolig att lyssna på. Många citat fastnade hos mig, och ett lyder som följer "Uppfödarna ska avla för sina valpköpare, inte för utställningsdomarna."
Jag fick åka innan det var slut, för på kvällen väntade Volbeat konsert på Hovet! Det hade vi sett fram emot länge. Vi käkade innan och sen bar det av in i arenan.
I med öronpropparna och sen genomled vi förbanden, 30 min i kö för en cola.. och vad händer i pausen, 10 min innan Volbeat ska ut på scenen? Jo småbrudarna i raden bakom oss (ska ni till Hovet någon gång och har sittplats- varning - stolsraderna är så nära varandra att man typ har knäna i nacken på den framför) spiller ner ett ölglas så jag får allt i nacken, håret och över ryggen. Ironin ligger i att jag troligen var den enda nyktra människan av de tusentals som var på Hovet den här kvällen.. hade inte ens tittat åt en öl, men luktade nog mest öl av alla.
Jag kunde ändå njuta av konserten och Volbeat levererade verkligen.. vilket öööös.
Och faktum är: att hade inte Elvis funnits, så hade inte Volbeat funnits! "Elvis metal"! och jag är inget Elvis fan :)

Dagen efter, måndagen den 11/10, skulle bli en början på nästa era i vårt liv.
Nu har jag varit tyst ett par veckor och borde egentligen hålla tyst i fem veckor till, men jag vill så gärna berätta!!

Det är så att jag på måndagen tog ett graviditetstest- som var positivt! Jag blev förvånad och lyckotårarna rann, vi har inte planerat något. Men jag har sagt att händer det nu så händer det.. och jag skulle aldrig ta bort det. Det har tagit ett tag för mig att komma till det läget att jag känner så, Stefan har alltid varit redo för barn. Medan jag har haft svårt att se mig som mamma, ända tills iår. Så tanken har mognat under årens lopp. När jag tog testet så var jag ensam i mina föräldrars hus som hundvakt och var precis påväg därifrån- till apoteket för att köpa fler test!! Då kliver mamma in genom dörren och där står jag med tårarna rinnandes, självklart berättade jag :) Fast innan dess hade jag hunnit ringa Lillan- brukar vara den första med att få veta det mesta *ler*

Under loppet av två dagar så tog jag runt 3-4 test till, och jo- alla var positiva! Räknade ut att jag då var i 5:e veckan, vilket innebär att jag nu är i 7:e veckan. När jag tänker tillbaka så har jag känt av magen sedan vecka 4 ca, som mensvärk ungefär. Men nu när jag förstår vad det är jag känner så är det väldigt spännande att känna av allt "nytt" som händer i magen- för det känns verkligen att livmodern växer från första början! Har skojat senaste dagarna om att jag visserligen redan har hängbuk sen förut *höhö* men att om man känner efter under och trycker lite, så känner man den växande livmodern som en liten utbuktning där under. SKITHÄFTIGT!
Är inte illamående. Kan inte äta stora portioner längre, lite och ofta.. blir hungrig snabbt. Trött, har alltid haft bra termostat och varken varit för varm eller kall. Nu kan jag bli både för varm och för kall. Det rycker i magen, som "nervryckningar" och det kan göra ont om jag suttit ner och sen ställer mig upp för snabbt. Men oftast är det bara en känsla av något nytt därinne, som växer för varje vecka! Det KÄNNS iaf vill jag lova, jag kan bara lämna över till kroppen och låta allting hända. Vi är byggda för det här och det är trots allt ett litet liv som snickras ihop där inne. Jag som sover på mage mycket ska försöka göra det så länge det känns ok. Har Lillans kloka ord i bakhuvudet: "Lyssna på kroppen, och så länge det känns bra och du MÅR bra, så gör du inget fel."
Har räknat ut att den 11/6-2010 så föds "bebis"! Så får hon/han heta tills vi vet om det är en kille eller tjej, och om det bara är en..
Alla graviditeter är mer riskfyllda fram till vecka 12, därav kommer jag inte kunna slappna av riktigt förrän jag passerat den magiska gränsen. Men nu har jag berättat! Överlycklig och försöker ta hand om mig så gott jag kan, ser fram emot att bli mamma och jag känner ingen som helst oro för Stefan. Han kommer stötta mig i allt och kommer kräva pappaledighet, han är född in i papparollen och har alltid känts självklar. SÅ SKÖNT.

Lyckan fick sig en abrupt paus när nästa helg kom. Den 16/10 så skulle jag och Taurus tävla lydnad på hemmaklubben. Åkte hemifrån ca 10.15, Stefan åkte i bilen framför mig. Skulle till mamma och pappa en sväng för att byta bil. Hade väl hunnit åka i tre minuter. Från ingenstans så kommer det en schäfer, jag hinner se den framför bilen, som att den hoppade fram. Och det bara small. Det fanns ingen tid för reaktion och jag hann inte ens tänka broms. Det bara small.
Hunden slungades iväg många meter framför bilen och mitt undermedvetna visste direkt att den var borta. Jag hade kört i ca 70 km/h och jag körde runt förbi hunden, rullade fram ca 150 m och stannade bilen. Då bröt jag ihop och skrek rakt ut.
Stefan hade inte sett smällen, men såg att jag stannade. Så han var på plats snabbt. Jag hade sjunkit ihop på asfalten bakom bilen, dubbelvikt. Skrek och grät och var väldigt chockad. När Stefan varit hos mig något minut så säger han "den lever", men det visade sig att det var de sista rycken han såg. Hunden var redan borta. Nästa sekund hör jag förtvivlade skrik från hundens håll, och innan jag förstod att det inte var hunden.. så ser jag hundens matte komma upp ifrån motsatta sidan som hunden kom ifrån, men en till schäfer med sig. Det var hennes skrik som ekade genom luften.
Stefan får mig upp på fötter och jag kräks omedelbart. Skakar som ett asplöv.
Kan inte tänka mig hur jag skulle ha reagerat om det hade varit min hund som låg där, påkörd. Jag hade troligtvis svimmat och aldrig velat vakna igen.
Lillan var snart på plats och tog mig till sjukhuset, både med tanke på chocken och att jag är gravid. Men efter en halvtimma i ett eget rum så sa jag tack och hej, chockad kan jag lika gärna vara hemma. Magen kändes bra och inga blödningar..någon annan behöver vården bättre än mig. Stannade en snabbis hos mamma och pappa och berättade vad som hänt, och tårarna rann konstant förstås. När vi kom hem så kraschade jag i sängen och sov i tre timmar. Oroligt.
Det visade sig senare att den här hunden hade stuckit efter en hare och tydligen slitit sig, men jag såg inget koppel. Det känns tungt att veta att hunden var påväg tillbaka till matte när vi båda var på fel ställe vid fel tidpunkt, och hunden hann aldrig fram till matte.. Det betyder att den redan korsat vägen en gång en stund tidigare. Vi har en väldigt vilt-rik väg och jag har ständigt radarn på, men platsen var också extremt olycklig: lång högerkurva, brant slänt på högersidan där hunden kom ifrån och troligen hade den full fart ut ur skogen uppepå slänten, kastat sig ner och rakt ut ivägen. Så mycket hann jag se att den hade all fokus riktad framåt, över vägen, mot matte.

Självklart mår jag fruktansvärt dåligt över det här, och jag önskar att ägaren vill träffa mig en dag. Jag vill veta vem och hur hunden var, allt hon vill berätta för mig. Jag vet att hunden inte hann lida, att den var glad i sitt sista språng ur livet.. och att det inte hade funnits en chans för mig att vare sig märka den eller hunnit reagera överhuvudtaget. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda, hur mycket jag än önskar att jag kunnat det..
Det här tar jag med mig, och jag kommer vara gravallvarlig med mina framtida elever när vi pratar antijakt. Nu har jag sett, alldeles för nära, vad som kan hända på en sekund- en sekund- så kan hunden vara borta för evigt. Den här frågan ÄR på liv och död, och alla hundägare borde ha det i bakhuvudet. Så oerhört tragiskt att det här hände.. kommer bära med mig hunden i hjärtat för resten av livet och jag hoppas jag slipper vara med om en sån här sak igen. En av de absolut värsta dagarna i mitt liv hittills.
Dagen efter så var det planerat att vi skulle hämta hem Marres nya häst Exelent från Tingsryd. Stefan körde och vi hade lånat en fin transport. Han och Marre satt fram hela vägen ner och upp, medan jag mestadels sov i baksätet. Illamående och med tårarna rinnandes stundtals. Kändes inte som att jag gjorde någon nytta alls, men det kanske var bra att åka hemifrån. Exelent skötte sig bra under vägen och har nu installerat sig ordentligt i nya stallet! Underbar, stor och lugn arabvalack. Skimmel på 7 år, passar Marre som handen i handsken. Tanken är att de ska uvecklas inom westernridningen tillsammans. SÅ GLAD FÖR HENNES SKULL!!





I andra nyheter så kan jag berätta att jag lyckades smälla båda högerdäcken på bilen + en fälg. Så nu har vi köpt nya svarta fälgar och svidat om till nya dubbdäck.
Bailey tränar lite på skoj, och nästa projekt är att han och jag åker på Grundkurs i specialsök på Hundcampus nu i November! Ser mycket fram emot det!:)
Helgen efter ska jag och Marre åka med Taurus och Devil till Norge för utställning!

Så som ni förstår så har det hänt en hel del. Dessutom så har jag en period nu att jag nästan spyr på datorer och internet. Tar emot bara att sätta sig vid en dator. Men det går i perioder! :)