Livet med Vit Herdehund

Friskare hundar, Stora Hund 2011 och valpplaner

2011-12-11T21:04:00.001+01:00

Till att börja med så kan jag gladeligen berätta att båda hundarna har avslutat sina kurer och mår bra! Det var ett par tuffa veckor vi hade, men som vi tacklade med gott mod och som vi hoppas slippa uppleva igen. Det positiva var att båda hundarnas "skador" var små, ofarliga och behandlingsbara. Och att de annars faktiskt är i mycket gott "skick" :)
Taurus hade en benhinneinflammation i vänster baklår och Bailey hade förhudskatarr samt måttlig bakteriell tillväxt i urinen. Taurus rygg och leder röntgades och allt såg fint ut, vilket är skönt att höra nu när han är vuxen- 3,5 år. Baileys prostata ultraljudades och den är tydligen mycket finare än vad de brukar vara på femåriga hanar, snarare som en 1,5 årings! Hoppsan! :) Kändes som en lättnad då jag verkligen inte vill kastrera honom annat än i absolut nödfall.

Ok.. Liiiite ångest har jag väl över att jag inte ställde Taurus på Stora Hund iår. Nu är det ju visserligen karens för Metacam så jag hade ändå inte kunnat ställa. Men jag hade ju inte ens anmält, men motiveringen att konkurrensen garanterat skulle vara för stor ändå- plus att han behöver ju bara ett SBK cert för att bli champion så jag bryr mig inte om SKK just nu. Men det var ju trots allt Nordisk Vinnarutställning!
Har för mig att jag ställt för Stefan Sinko förut och fick då CK på Taurus. Hade nog t.o.m kunnat ställa Bailey nu när jag tänker efter för han verkade inte ha något emot färg! Kan ju vara roligt att ställa Bailey för honom nån gång i framtiden. Han verkade gilla Taurus typ, då halvsyrran Barvestad's Billie Jean ("Jeanie") som inte ens två år gammal tog hem BIR, CERT och CACIB och har ännu en titel att lägga till! :D Hon går i sin vackra mammas fotspår och har nu titlarna NORD JV-10, NV-11 och nu NORD V-11! För att inte tala om att hon även tävlas framgångsrikt i lydnad! Stort grattis Karina och Jappen på kennel Konglegrend i Norge till er fina tjej!! Inte nog med det, Barvestad's tog även hem båda juniortitlarna samt bästa uppfödargrupp! Härligt Annicka!!!!

Jag och Taurus representerade rasen i rasparaden på lördagen, vi hann precis i sista minuten! Det kändes spännande att gå där i den enorma ringen inför en jättestor publik! Taurus var en glad liten buse :) Nu hann jag då inte se något av herdarna i ringen alls, men fick höra nyheterna när vi kom dit! Grattis till alla!
På söndagen så skulle vi sitta i montern 09-11 med Camilla och Gus. Hade fruktansvärt ont i ryggen när jag vaknade och hade nog egentligen behövt spendera dagen liggandes. Men det vore inte likt mig, har jag planerat nåt så är det inte mycket som kan hålla mig därifrån. Vila kunde jag göra när jag kom hem! Tyckte jag åkte i god tid hemifrån, men när vi kom fram så var det bara Camilla som hittade en parkeringsplats, jag letade och letade. Blev till slut tvungen att skicka in Camilla och Gus till montern utan mig, bara så att någon skulle vara där kl nio! Till slut hittade jag en plats en bit bort, vilket kändes sådär med ryggen.. Slängde på mig ryggsäcken och när den dunkade till mot ländryggen så var det nära att benen vek sig. Men jag brukar säga att det är ju bara smärta, det är vad det är och det gäller att tackla det så gott man kan beroende på situation.

Men de närmsta timmarna så fick jag ju annat att tänka på i montern, vilket var bra! Vi hade hela tiden folk vid montern, vissa mer seriöst intresserade än andra. Sen kommer det förstås alltid förbi hundägare och uppfödare som redan har vit herdehund och vill snacka och titta på monterhundarna! Det alla har gemensamt är deras trevliga attityd, det är verkligen en av årets höjdpunkter att stå i montern på Stora Hund :) Tror det var fjärde året iår!

Får se hur det blir nästa år, förr har jag inte haft något emot att vara där hela dagarna och bara vara. Men det är skillnad nu när vi har Oliver, längtar ju självklart hem hela tiden. Fast o andra sidan så lär ju han bli medsläpad på diverse hundaktiviteter när han växer upp :)

Oliver har nu hunnit bli sju månader, han föddes ju fem veckor tidigt och jag minns förra julen när jag tänkte "Nästa Jul kommer han redan vara sex månader!", men nu är han lite äldre! Två tänder i mitten i underkäken har han hunnit få, han skrattar åt det mesta och det finns inget härligare ljud :) Han har ätit mer och mer vanlig mat i snart två månader. Springer runt som en galning i sin gåstol och det har både hundarna och katterna fått känna på! De är fantastiska med honom, även om han råkat få tag i pälsen så gör de ingenting, det klart dagen kommer när han blir riven, men så är det ju att växa upp med djur, lite små blesyrer får man vara beredd på. Bara att hålla djur och barn under så bra uppsikt som det bara går! Fast en skråma har det redan blivit. Det var väl kanske en månad sen, vi busade med hundarna i sängen och Taurus är ju en riktig liten naggis, han gör det ju i all välmening, men jävlar vad ont det gör om han får in för mycket hud mellan tänderna! Han naggade Oliver först på fötterna och sen på sidan under armen, där är han jättekittlig och han skrattade så han kiknade! Det verkade gå bra.. Men så fick han in lite skinn och nöp Oliver som naturligtvis fick ont och blev ledsen. Så det blev att trösta och sen inspektera "skadan", det syntes väl och blev lite blått och det hade inte gått hål. Blev inte arg på Taurus, vore helt onödigt. Ett misstag är ett misstag och han får inte nagga på honom längre helt enkelt!

Vi har haft en hemlighet. En hemlighet som nu har blivit offentlig :) En hemlighet som har varit planerad ett tag men som vi väntat med att avslöja!
Bailey, min fantastiska Bailey- ska bli PAPPA till sommaren! Äntligen någon som vill använda honom, som har en bra tik och som inte blir avskräckt av hans färg! För lets face it- en bra hund kan aldrig ha en dålig färg. Det står i rasstandarden att de ska vara vita, och Bailey är ju crémefärgad till stor del. Vackert tycker jag, men inte många andra. Är man utställningsfreak så kan jag kanske förstå om man vill ha en kritvit hund. Men jag hoppas ju att logiken säger att man hellre använder en färgad hane som ger friska, trevliga och arbetsföra avkommor. Än en vit utställningsstjärna som ger ev. trasiga avkommor?
Jag kommer definitivt behålla en hane, jag MÅSTE!! Bailey är alldeles för bra för att inte behålla en son efter <3
Om vi inte hunnit flytta till större när valparna är leveransklara, så kommer han att få bo hos fodervärd.
Det kommer bli en aktiv hund till ett aktivt hem som gärna får tävla honom i det han lämpar sig för. Hör av er vid intresse, det kommer ju finnas fler valpar i kullen som behöver hem ;)
Stamtavlan är nog unik i världen, tiken är importerad från Australien och Bailey har bl a svenska linjer på mammans sida. För tiken återstår ett MH till våren och Bailey ska MDR1 testas, sen är det grönt ljus! Önska oss lycka till :)

Här har vi fått snö som ligger kvar för första gången i vinter, hundarna är lyriska och jag med!

Vi åker till vackra Ånge över julen några dagar och där väntar mer snö :)

GOD JUL alla bloggläsare!

Bagarmossen fyra ggr på fem dagar

2011-11-29T23:45:00.001+01:00

Ja vilken jäkla vecka vi hade förra veckan. Har väl aldrig åkt sån skytteltrafik till Bagis..

Allt började förra söndagen. Jag, Oliver och Lillan var ute på långpromenad.
Efter två km märker vi att Taurus börjar gå orent, haltar med vänster bak.
De hade ännu inte rusat eller lekt utan bara lugnt travat framför oss på plant underlag och nosat i gräset. Verkade väldigt konstigt..?
Tänkte inte så mycket mer på det, det händer ju att de kan få tillfälligt ont en stund och sen försvinner hältan igen.
Men det blev snabbt värre. Plötsligt hoppade han på tre ben och ville inte stödja alls på vänster bak!
Oron ökade..
Vi hade runt fyra km kvar hem och ville absolut inte att han skulle behöva gå hela vägen. Stefan var inte hemma, så jag ringde till våra grannar Camilla och Peter (de äger Baileys halvbror Gus) och frågade om de kunde komma med bilen och köra hem Taurus.
De ställde upp som riktiga räddare i nöden och kom med Volvon. Men innan de hann komma så förvärrades Taurus smärta ytterligare. Han började vackla med hela bakdelen och det såg ut som att han skulle rasa ihop!! Fick en obehaglig tanke att det kanske var nåt i ryggen som spökade.. Jag bad honom lägga sig i vägkanten tills de kom med bilen, kände igenom honom snabbt men hittade inget speciellt.
Vi lyfte in Taurus i bilen och hemma fick Camilla bära upp honom för trappen, den är bara fem steg men han hade inte velat gå själv. Hon skulle stanna hos honom medan vi gick resten av vägen hem. Bailey visste så väl att Taurus var illa däran och försökte jaga på oss hela tiden att öka takten!

Väl hemma så kände jag igenom honom igen och ringde till veterinär för rådgivning. De tyckte att jag skulle avvakta till nästa dag, och deras gissning var korsbandet.. Korsbandet, snälla snälla inte det. Det skrämde skiten ur mig, såg framför mig hela proceduren med brutala operationer, väldigt lång konvalescens och intensiv rehab för att KANSKE bli bra :/
Syrran hade Metacam hemma som jag fick, så jag kunde ge så han iaf fick sova på natten. Fast det hjälpte knappt, han vankade av och an och kunde inte slappna av. Pep och var uppenbart smärtpåverkad.. Mattes lilla älskling. Hjärtat brister när man inte kan göra nåt.
Dagen därpå så åkte vi till Bagarmossen. Lillan följde med, kan hon så ställer hon alltid upp och följer med. Vilket är fantastiskt skönt när jag har Oliver med mig också, då kan jag koncentrera mig mer på hundarna och vad veterinären säger/gör. Och det mentala stödet jag får ska vi inte tala om! Skulle aldrig ta henne för given, hon vet hur mycket det betyder att hon följer med <3

Vi fick komma in på en akuttid. Det hela blev lite av ett mysterium, då ingen av de två veterinärerna kunde hitta ett enda fel på hela hunden, varken i vaket eller lugnat tillstånd. Han pep inte heller till en enda gång. Men de såg ju tydligt att han stod och höll upp vänster bakben.. Kan såhär i efterhand tycka att det är lite konstigt att de inte röntgade honom då.
De skrev ut Metacam att ge i en vecka, och det starkare morfinpreparatet Tradolan att ge vid behov. Samt enbart koppelpromenader och mycket vila.

Åkte hem både lättad och oroad.. Ok det är inte korsbandet, men vad är det då??
Dagen därpå, på tisdagen, så verkade han gå bättre. Vi gick på promenad och han fick gå i koppel. Jag var glad att han kunde gå med benet! Vid lunchtid så skrek han till när han reste sig från liggande, så jag beslutade att ge honom Tradolan. En timma senare bröt hela heletet lös.
Satt i vardagsrummet med Oliver framför mig i sin gåstol. Taurus kommer och sätter sig mellan mig och Oliver, sätter sig och ska tvätta sig i baken. Men när han rätar ut kroppen igen och ska ställa sig så börjar han gallskrika.. Skriker och skriker. Det var så öronbedövande höga skrik. Har aldrig hört en hund låta så. Det kanske inte var mer än 20 sekunder han skrek, men i chocken kändes det som en evighet. Oliver blev rädd och började gråta, Bailey stackaren satte sig i ett hörn och bara skakade. Jag försökte tänka klart.. Enda jag kom på var att öppna grinden ut ur rummet, Taurus stapplade ut och sjönk ihop i en darrande hög på hallgolvet. Jag började gråta och skaka i panik, tog upp Oliver ur gåstolen. Det var som att han förstod att det var allvar, för medan jag fipplade med mobilen för att hitta vem jag skulle ringa, så hängde han helt lugnt på min axel medan jag närapå hyperventilerade -eftersom jag mer eller mindre trodde att min hund var påväg att DÖ!! Ringde Bagis och de sa bara "Kom in!".
Lämnade Oliver och Bailey hos mina föräldrar, min snälla mamma åkte hem tidigare från jobbet för vår skull <3 Min kompis Cissi följde med mig, jag var chockad och mådde lite illa. Hade ingen lust att köra själv i bilen :/ Var oändligt tacksam att ha Cissi med mig.

Föga anade vi väl hur många timmar vi skulle få vänta..
Vi kom in, först fick vi vänta i 30-40 min i själva väntrummet. Sen fick vi ett eget rum. Timmarna gick och det enda vi fick veta var samma sak varje gång: "Veterinären har bara en patient innan det är ni, om det inte kommer in fler akutfall." Vi var själva där på en akuttid. Visst, Taurus såg absolut inte ut som något akutfall där när han tidvis låg och sov så gott. Men jag var så orolig, hade ju ingen aning om vad som var fel och om han hann bli sämre under tiden vi väntade! Vi väntade i hela fyra timmar.. Och när veterinären väl kom så spenderade hon nog hela typ åtta minuter i rummet innan det beslutades att Taurus skulle läggas in för vidare utredning och röntgen. Kunde inte vi ha klämts in någonstans? Och är det inte läge att kanske ha mer än EN veterinär på akutmottagningen?
Han följde snällt med djurvårdaren och det kändes bättre att han lämnade oss, än tvärtom.
Vid det laget så var jag och Cissi gruvligt jävla less på det där rummet, hungriga och trötta. Så därifrån bar det av till donken innan vi for hemåt igen. Tankarna malde i huvudet.. Tänk om mysteriet inte skulle få någon lösning? Tänk om de inte skulle hitta något ALLS på röntgen..?

Såhär i efterhand hade det kanske varit bättre att åka till Strömsholm den dagen. Men nu fick jag stå för mitt beslut!
Dagen därpå så vankade jag nervöst omkring hemma medan jag pysslade med Oliver och hemmet.. Kan de inte ringa snart?? Bestämde mig för att om de inte ringt senast kl 12 så skulle jag ringa dit själv! Sagt och gjort- klockan blev 12 så jag ringde. Tjejen jag pratades om läste innantill ur hans journal och det verkade inte vara några konstigheter och han var inte röntgad ännu. De skulle ringa mig efter stora ronden på e.m.
Men det hann bara gå någon timma till så ringde veterinären, han höll på att vakna ur narkosen efter röntgen! Hon sa att de kollat alla leder och ryggen och allt såg fint ut, det ENDA hon hade kunnat se som kunde förklara smärtan, var att det såg flammigt ut på lårbenet vänster bak. En trolig benhinneinflammation! Och sånt gör ONT! Tror mitt hjärta hoppade till av lättnad när jag fick höra det. Inget allvarligt trots allt.. Phu!!! Det är ungefär samma sak som när unga hundar får panosteit, ovanligt på vuxna hundar men har observerats hos äldre schäfrar. Eftersom raserna är besläktade så är det alltså med största sannolikhet rasbundet!
Hon sa att jag kunde komma och hämta hem honom! Äntligen! Mattes älskade lilla råtta!
Det var en lättad, trött men glad hund som mötte mig i väntrummet <3 Behandlingen blev två veckor med Metacam och lugn motion, fick även det starkare Tradolan utskrivet som jag kunde ge vid behov, om han fick riktigt ont. Kändes skönt att få hem honom igen, blir så tomt i huset utan lillprinsen. Kom dock på mig själv på kvällen att jag hade svårt att slappna av, jag var rädd för att han skulle skrika sådär igen! Minsta ljud han gjorde så ryckte jag till. Försökte tänka positivt och kunde till slut somna. Troligen så var det inte själva skriket jag var rädd för att uppleva, utan den där känslan jag hade av hjälplöshet och skräck.

Två dagar senare, på fredagen 25/1, så var det dags för nästa hund! Men då var det en, sedan långt tillbaka, bokad tid för Bailey-bus. Han har vid några tillfällen droppat blod från urinröret och stånkat lite när han bajsat. Det har dock gått långa perioder imellan, men jag uttryckte min oro vid senaste blodtappningen. Har varit fullkomligt livrädd för att det ska vara prostatan det är fel på.. Vilket i många fall leder till kastrering. Bailey är en sån hane som man bara skulle kastrera av rent medicinska skäl. Det skulle vara så tragiskt med en kastrering annan än i nödfall, dels för att han är ett otroligt bra avelsmaterial- men även för att han är en väldigt stabil hane och är en stor tillgång för flocken på jobbet.
Hur som helst så hade vi veterinärundersökning och ultraljud av prostata och urinvägar inbokat. Lillan var med mig och hjälpte mig ta hand om Oliver, förstår ni vilken bästis jag har? <3 Sen är hon Baileys extramatte och det är alltid skönt för oss att ha henne med som stöd.
Veterinären gjorde en noggrann undersökning, hon hittade lite förhudskatarr, och sen bar det av till ultraljudet.. Nervöööst. Nervositeten visade sig dock vara obefogad, riktigt obefogad! Vet. pekade ut prostatan på skärmen och sa att "Se så jämn och fin den är, det är sällan man ser att de är såhär fina på äldre hundar. Kanske på en 1,5 åring- men inte en som snart blir sex år!" What!?
Smälte väl mer eller mindre ihop till en pöl av lättnad efter det konstaterandet!!
Det var lite obehagligt när de tog en urinprov direkt ur blåsan med en nål när han låg där på rygg :/ Men han kände ingenting. Han var fruktansvärt spänd när han låg där uppochnervänd på britsen. Men han är så godhjärtad och skulle aldrig få för sig att göra något. Jag stod hela tiden vid hans huvud och pratade lugnande med honom, och han tog godis av veterinären direkt när han hoppat ner. Alltså inget större stress-påslag ändå, det har nog mest med hans stora kroppszon att göra. Han hade inte fått rasta sig sen kvällen innan (han skulle vara kissnödig för att ultraljudet skulle bli så tydligt som möjligt) så vi kilade ut och det tog inte många sekunder förrän han gjort det han skulle, stackarn! Ett sista snack med veterinären som rekommenderade förhudsrens i några dagar och hon skulle ta odlingar på urinen för att de om det fanns någon bakterietillväxt som kunde vara urinvägsinfektion.
Hon skulle återkomma på telefon.

Så det var fem dagar med känslomässig berg- och dalbana! Båda hundarna var friskare än jag trodde, vilket känns underbart!

Taurus har nu fem dagar kvar med Metacam och Baileys veterinär ringde faktiskt idag! Han har en måttlig bakterietillväxt i urinen och hon skrev därför ut en antibiotika-kur på 10 dagar. Ska hämta ut receptet imorgon. Har aldrig behövt ha någon av hundarna på medicin, så vips har jag båda hundarna medicinerade!? Så kan det gå, men så länge de blir bra så!

Har tagit det lugnt med hundarna, kortare och lugnare promenader än normalt och mycket godissök ute. Inte lätt alltid att hålla sig i skinnet när man är ett explosivt litet energiknippe som heter Taurus ;)

Hoppas verkligen jag slipper ha en sådan vecka igen!

Videor från Läsa Hund 11/9

2011-11-16T11:28:00.010+01:00

I September så var vi och "gästade" på mina vänner Emmas och Camillas(www.hundreda.se) kurs i Läsa Hund i Gillinge!

Här kommer en video på Bailey och en på Taurus.

Bailey mötte en väldigt arg och osäker liten dvärgpinschertik som inte ville ha något alls med honom att göra, mötet blev nyttigt för hennes del då Bailey respekterade henne totalt. Bailey hade agerat exakt likadant om det hade varit en hane. Man kan se på videon att han börjar jobba redan utanför hagen, smäller på med hela registret av signaler. Han är otroligt språksäker och blir han påhoppad så försöker han ändå vända bort sina hot. Han har så pass mycket pondus att han inte behöver ta till så mycket mer.

Taurus träffade Camillas Jack, en ung flat hane. Tjejerna har ju sett mina hundar förr så de visste vad de kunde vänta sig. Taurus är också mycket språksäker med gott självförtroende, han har ju blivit uppfostrad av Bailey och vill gärna uppfostra alla rung omkring sig på samma sätt. Speciellt unga hanar, de ska veta hut och ta det lugnt. Taurus kan reagera starkt på fart, så det var roligt att se de där två tillsammans. Jag var noga med att inte spänna kopplet när han fortfarande hade det på sig. Jack skötte sig helt superbt, så otroligt duktig!

Hundspråk är något av det mest fascinerande som finns och man blir aldrig fullärd, det har tagit flera år av träning för att kunna se alla detaljer som jag ser idag. Men sen finns det så många nyanser i språket som vi kanske aldrig kommer kunna se alls. Jag får ju träna ögat mycket på jobbet med flocken och det är både roligt och spännande!

Långpromenader och smakisar

2011-11-07T22:46:00.001+01:00

Är så glad!! Har hittat en blogger- app till iPhonen så jag kan blogga via den! Perfekt eftersom jag redan gör allt via mobilen :)

Senaste veckan har kretsat mest kring långpromenader på 5-7 km såväl själv som med vänner/familj. Hundarna är alltid med och såklart Oliver om han inte har pappa-tid hemma! Tar med mig reflexer, vatten, frukt, hundgodis och försvarsspray utifall att..
Hundarna har en liten träningspaus nu efter att Taurus blev uppflyttad till lägreklass spår den 23/10, men snart drar vi igång igen! Vintern ska fyllas med lydnad, lek, snöspår, mörkerspår och underbara långpromenader!
Sen ska väl jag som vanligt försöka hitta små guldkorn, föreläsningar, att gå på! Närmaste nu är Anders Hallgren den 9/11 och sen ev ADVENTure Dog Conference i December.

Dagarna med Oliver är underbara. Jag kommer för alltid sakna bebistiden när den är över <3 Han har börjat äta riktig mat nu i puré/gröt form. Listan kan redan göras lång! Potatis, morot, palsternacka, broccoli, gurka, ärtor, örter, banan, äpple, päron, aprikos, havregröt, laxgryta och majskrokar. Sen dricker han välling innan läggdags!

Nu har han blivit förkyld hastigt och hostar och snorar, ingen feber dock. Vi kämpar på med snorsug och näsdroppar och har höjt upp huvudändan på hans säng. Vårt älskade lilla busfrö har alltid humöret uppe, han ler precis lika mycket som vanligt och skiner som en sol :)

Det är så härligt att se honom med sin pappa, deras band är så otroligt starkt. Inte så konstigt med tanke på lilla O's start i livet.. Stefan är vår klippa i livet.

Har haft en gammal vän och hennes lilla dotter på två månader på besök här hos oss för första gången, vi var bästisar i grundskolan så det känns otroligt kul att ha börjat umgås igen. Vi delar så många minnen! Och nu framtiden!

Övrigt är att jag och Stefan är i full färd med att planera varsin tatuering med Olivers namn!

Min lillsyrra Marre har fått hyra ett helt fantastiskt ställe av samma familj som hon hyr stallplatsen av. Ett gammalt hus med tillhörande ytebyggnader, med utsikt över ängar och vatten! Ligger avskiljt och idylliskt. En hel del jobb med huset, men det har en enorm potential att bli riktigt, riktigt bra, är det någon som kan fixa det så är det syrran. Vi familj och vänner står bakom henne i allt hon gör och finns till hands!

Det är en pojke!

2011-03-14T13:38:00.009+01:00

Min nya ursäkt för mina dåliga bloggrutiner, är att jag är så sjukt less på datorer.
90% av tiden så använder jag min Iphone för att göra mina ärenden på Facebook och mailen..

Kanske vänder när jag blir mammaledig, vem vet?
På tal om det så vet vi nu lite mer om vem som gömmer sig i magen. Det är en liten kille! Vi var på ett extra ultraljud i v.25, hos Tittut Ultraljudsklinik på Östermalm i STHLM, anatomi och könsbestämning närmare bestämt. Han ville inte visa sig på rutin UL som vi gjorde i v. 18. Många har undrat varför vi vill veta barnets kön, vilket vi absolut kan förstå. Tvärt emot vad många verkar tro, så spelar det absolut ingen roll alls om det är en kille eller tjej. Jag är bara väldigt nyfiken, sen vill jag kunna SÄGA han eller hon, inte att "den" sparkar eller att "bebis" sparkar. Det blir en mer egen identitet som växer därinne! Det klart att det kan vara en bonus att kunna bestämma namn, men det kan ändras direkt när barnet är fött, det vet man aldrig. Bryr mig inte heller om att man kan bestämma vilka färger man kan köpa till barnet och sånt larv, rosa hade det inte blivit även om det varit en tjej! ;)
Han är en riktig buse som härjar omkring i magen! Helt underbart!
Får se om det blir samma visa utanför magen sen, hihi!

Nu sitter jag här, krasslig och febrig med inte så mycket ork till annat än att sitta vid datorn, så det är lika bra att ta tillfället i akt och blogga litegranna!

Andra nyheter är att Taurus tog sitt LPI den 27/2 i Timrå! Vi hade vinteruppehåll i nästan fyra månader, tränade sporadiskt och gick mest på långpromenader. Ett par veckor innan tävlingen så kollade vi av momenten några dagar i veckan.
Det här var hans tredje start i ettan och första tävling i ridhus, klart man var lite spänd men jag vet ju hur fin han känts de två tidigare tävlingarna.
Han gjorde det så himla bra och jag hade inte kunnat be om mer av honom, lite okoncetrerad under linförighet och läggande men han höjde sig snabbt.
Så vi gjorde det, lyckades ta hans första LP på tre starter med bättre poäng för varje tävling! Jag är en mycket glad och stolt matte :)

Platsliggning: 10
Tandvisning: 10
Linförighet: 7
Läggande: 8
Inkallning: 9
Ställande: 10
Apport: 10
Hopp: 9,5
Helhet: 10
= 180 poäng, 1:a pris, 1:a placering och LPI!

Stefan och delar av hans familj var där och tittade på, jätteroligt!

Vi har nu börjat nosa på tvåans moment och det vi lägger mest krut på är rutan och fjärrdirigeringen, resten blir det mest att finslipa för han kan det bra redan.
Vi gör väl som i ettan, att känns första starten i tvåan bra- så kör vi på ett LP där oxå, annars hoppar vi på trean direkt.
Ska försöka träna inför appellen samtidigt med tvåan, då jag tycker lydnaden i appellen är ganska likt tvåan. Spåret är inga problem och budföringen kommer gå snabbt att få in! Älskar brukset och ser fram emot hösten!

Sen i höstas så har hundarnas vänskapskrets utökats markant, vissa nya bekantskaper har varit enstaka möten, medans andra är regelbundna och oftare förekommande.
Det märks att Taurus är ungtuppen som utmanar andra hanar mer än vad Bailey gör, men båda är otroligt språksäkra och anpassar sig efter vem de träffar.
Båda har blivit "attackerade" på mindre vänliga sätt, de står på sig- men vänder bort och vänder bort tills gränsen är nådd och de vill säga "men nu får du väl GE DIG!"
Jag som matte och hunddagisfröken har nog också blivit väldans mycket bättre på att läsa hund, det blir så när man så gott som dagligen umgås med en flock om 10-20 hundar som är av väldigt varierande raser, åldrar och kön! Det är ett privilegium inte många "hundtokar" har, och jag är jättetacksam över vad flocken lär mig.
Bara en sån sak som att kunna se på två hundar om det som händer är en diskussion, eller om det är ett slagsmål. Har lärt mig att slagsmål är VÄLDIGT sällsynta, två hanhundar som brakar ihop har oftast allt överstökat på ca 5 sekunder. Och att kunna se om en hund som är på väg upp i för hög "energi" kanske kommer orsaka trubbel fem minuter längre fram, då är det bäst att bryta där och då. Flocken är verkligen en dynamisk, levande organism som ändras lite hela tiden. SÅ spännande!!
Vi har sagt på jobbet att vi ska filma flocken under en dag, och sen sätta oss ner och titta igenom allt i lugn och ro för att kunna se alla små signaler som vi missar när det är live ute i inhägnaden!
Sen får vi ju ibland in nya dagishundar, vi checkar noga av att det funkar med vår redan stabila flock, för ingenting är värt hundarnas välmående!
Förutom flocken på jobbet så har vi som sagt träffat/träffar bekantas och vänners hundar! Men bästa vännerna är nog Cissis två härliga rottweilertjejer- Hera och Indra, Taurus och Indra är riktiga soulmates!

Här kommer en blandad kompott av hundbilder från våran vinter!
Fler kommer!

2011 är här!

2011-01-06T19:42:00.012+01:00

Så har det gått två månader igen! Hopplöst det här, måste sätta som nytt mål att skriva ofta men kort!

Snön kom tidigt, mängderna har fyllt på i något saktare takt än förra vintern.
Hundarna har njutit av snön och det har jag med, fast mest har jag nog njutit av att vara gravid.. myyys! Älskar att känna rörelserna i magen och att livmodern växer, just nu längtar jag tilla jag får den riktiga runda gravidmagen, men det lär jag nog få äta upp sen på slutet när jag bara kommer vilja att allt ska vara över ;)

Är just nu i vecka 18 och nästa vecka å onsdag (12/1) så ska vi äntligen på ultraljud!! Får se om lilla knatten vågar visa oss om det är en kille eller tjej.. eller om hon/han kniper ihop benen hihi. Spelar absolut ingen roll, men vi vill gärna veta!
Har gjort misstaget några gånger att ha låtit det gå för lång tid mellan måltiderna, har mått dåligt och måste nu käka minst var tredje timma. Bebisen tar/kommer ta en hel del av det jag stoppar i mig!
Har hittat en riktig toppen barnmorska som jag går hos, eller jag har än så länge bara varit där en gång, det kändes otroligt bra! Länk till Carina Barnmorska

Jag blev positivt överraskad av hur bra mina prover såg ut! Jag är ju långt ifrån en atlet, är överviktig men långt ifrån en soffpotatis. Rör på mig mycket, och problemet är inte i huvudsak VAD jag äter, utan mängden. Äter mycket som är bra, men inte alltid. Hon sa att det syntes på mina blodvärden att jag äter mycket som är nyttigt, och att det är vanligt att unga tjejer idag har sämre blodvärden, oftast pga att de äter för lite, och av fel mat! När jag suttit en liten stund så tog hon blodtrycket, och det låg på 110/70! Också det väldigt bra vad jag förstår!
Jag ska till MVC en gång i månaden och på slutet blir det lite oftare, ca varannan vecka! Är MYCKET glad över att ha hittat Carina, så lugn och pedagogisk med lång erfarenhet. Dessutom så arbetar hon, vid sidan om sin mottagning, på förlossningen på Södertälje sjukhus! Så chansen finns att jag får henne när det är dags för mig att ta i :) Har för övrigt börjat känna av foglossning.. än så länge bara i ländryggen så det är lindrigt. Har fått låna en bok av Lillan- "Att föda" av Gudrun Abascal. Har börjat läsa och jag är fascinerad och konstigt nog så längtar jag extremt till förlossningen, den starkaste smärtan jag någonsin kommer att känna.. men också det vackraste smärtan jag någonsin kommer att känna, med tanke på vad den leder till.

På hundfronten så har grabbarna haft vinteruppehåll med lydnadsträningen sen Taurus senaste tävling, som ju gick riktigt bra med första pris med 177 poäng och klassvinst! Kändes som en bra finish innan uppehållet. Så gör vi comeback i Februari-Mars och tar det sista förstapriset för LPI :) Ska se hur pass jag hinner träna upp honom till appellen innan bebis får för sig att komma till världen! Sen tar vi ett härligt sommarlov med vår nya lilla flockmedlem! Till hösten siktar vi på en uppflyttning i brukset och ett LPII i lydnaden! Min största idol vad gäller att bolla barn och hundliv är Camilla Johansson och hennes BC Fia-Friends On-Off (Offe) Hon tävlade lydnads-SM bara veckor efter förlossningen av hennes son. Jag gillar tanken att planera vidare, förbi födelsen av det finaste jag kommer ha i livet, för hur mycket jag än älskar mitt barn- så är hundarna min stora passion och jag skulle inte kunna leva utan den delen. Camilla och jag kommer troligen har vår tredje gemensamma kurs till hösten 2011 ute på SBK, som sagt- diggar planering! Jag är väl medveten om att livet aldrig blir densamma när vi fått barn, men det innebär inte att jag måste göra avkall på allting annat. Det handlar om anpassning :)
Hundarna har iaf hunnit med lite klickerträning och uppletande under uppehållet, förutom alla härliga vinterpromenader hemma och på jobbet!

Helgen 12-14/11 så var jag och Bailey på Hundcampus i Hällefors, på grundkurs för att lära oss Specialsökets ädla konst!
Såhär i efterhand så vågar jag säga att det är något jag rekommenderar ALLA hundägare att prova på, vilket fantastiskt sätt att ta tillvara på hundens medfödda egenskaper i doftvärlden! Kloka ord sas som t ex att: hundens framgångar beror på hur duktig tränare man är.. vi jobbade med operant inlärning, vilket jag är bekväm med sen tidigare då jag jobbat mycket med klicker. Så det klart man hade en fördel mot de hundägare som knappt sett en klicker innan kursen!
Vi varvade helgen med teori och praktik, det blev intensiva pass då vi bara var två ekipage per lag och varje lag hade en egen instruktör! Helt lysande! Allt som allt så var vi ca 15 ekipage på kursen. Vi jobbade i sk labb, där hundarna ska lära sig markera ett specifikt ämne som ligger i en behållare, själv står man bakom en skärm när man flyttar behållarna för att man inte ska kunna påverka hunden. Klickar när den markerar rätt behållare och belönar! Ämnet vi sökte efter var té, hunden ska ju bara lära sig vad "leken" går ut på och man börjar med oskyldiga ämnen.
Till att börja med så hade vi té i en behållare, och de andra var tomma. När han lärt sig markera så la vi på störningar i de andra behållarna, men han skulle fortfarande endast markera téet. Det fixade han direkt och på sista dagen hade han kommit så pass långt att han hade störningar som t ex råttbajs, hästbajs och LÖPTIK i de andra behållarna! Jag var en mycket stolt matte då! :)
Det var sorgligt att åka hemåt igen.. att se Baileys glädje när han drog med mig mot labbet för att få jobba var underbart. Det vore en ren dröm att få arbeta med specialsök i framtiden, det kan varieras in i det oändliga och jag har gravt underskattat hundens fantastiska nos. Jag trodde jag visste något.. men efter att ha lyssnat på Hundcampus grundare Lennart Wetterholm på teorin, så insåg jag att mina kunskaper om hundens nos fortfarande är en liten fis i rymden!
En hund kan tränas till att söka vilket ämne som helst som finns på planeten..eller spåra exakt vart en person simmat genom en sjö..eller finna lik på flera hundra meters vattendjup..eller visa 100% rätt på vilka personer som har cancer..eller känna extremt gammal vittring, osv osv.
Och ju mer de lär sig, desto enklare har de att lära sig nytt.
Det finns fortfarande skeptiker som inte tror på hundens kapacitet,och som försöker uppfinna maskiner som kan göra ett lika bra jobb. Än så länge har ingen lyckats.

Specialsök är definitivt en värld som jag vill fördjupa mig i så mycket det går, men allt har sin tid och nu har jag annat att fokusera på känns det som :)

Annat som hunnits med är Nordisk Vinnarutställning i Norge, ADVENTure Dog Conference och HUND2010.

Det var jag med Taurus, och syrran med Devil som åkte till Norge. Vi bodde på ett fint hotell precis vid gränsen, åt julbord och hade det gött. Blev sjuuuukt stressad när vi skulle åka på morgonen mot utställningen, vi hade 10 mil att åka. Vi satte oss i bilen i bra tid, slängde ett öga på hotellnotan jag nyss hade betalat.. och ser att de debiterat oss 750 kr för mycket! Gick in igen och det tog en evighet innan hon i kassan kom på hur hon skulle göra för att fixa problemet. En halvtimma tickade förbi och min panik växte. Hade vi åkt så långt bara för att missa hela utställningen? Jag sprang ut ifrån receptionen, satte mig i bilen och släppte ut ett vrål av frustration.. Vägen kändes vääldigt lång och snöig. Som tur är så hålls ju sällan tiderna på utställningar, så vi kom fram i bra tid ändå som tur var!
Gick inget vidare på utställningen, men helgen som helhet var trevlig som tusan :)
Men grattis till Annicka som fick två Nordiska Juniorvinnare!!

ADVENTSkonferensen var en givande dag, ämnet som belystes iår var Hund i media. Så gott som alla Sveriges instruktörer som synts i media var på plats samt producenter, etologer m fl! Se mer på under länken.

HUND2010 på Älvsjömässan var en trivsam helg! Ställde ingen av hundarna, skulle bara jobba i rasmontern. SÅ SKÖNT. På lördagen var jag på plats flera timmar i förväg, tänkte att hundarna kanske behövde tid på sig att landa i miljön. Hehe, jag trodde fel. Det är ju trots allt Taurus andra år på mässan, och Baileys tredje år. Dessutom så har de ju varit med oss överallt sen de var valpar. Gick in och vi blev väl stoppade 3-4 ggr av människor som undrade över rasen, t.o.m av en kille från schweiz! Vi fick gå undan en stund så vi kunde sätta oss och ta det lugnt, satte mig på min jacka på golvet och hundarna la sig nöjt bredvid.
Vi satt i rasmontern ett par timmar båda dagarna, på lördagen hade vi sällskap av Gus med matte Camilla. Det var Gus första gång som monterhund och han skötte sig exemplariskt, jag är inte förvånad- han är otroligt social och go! På söndagen så var Marre snäll och satt med oss under passet.
Ett enormt grattis till Annicka och Taurus kullsyster Giza som blev BIR på söndagen! :) Henne kan ni se i rasgalleriet på SKKs hemsida eller i kommande Hundsport.
Tiden bara flög förbi, alltid härligt att svara på frågor, samt träffa vänner och bekanta!

På julafton åkte vi till Stefans föräldrar i Ånge, det var ett bra beslut att åka på självaste dopparedagen för det var knappt någon trafik under de 55 milen vi hade att åka. Tyvärr hade jag blivit förkyld dagen innan och jag mådde som värst 24-26 december.. brukar inte bli så medtagen av en förkylning första dagarna i vanliga fall men det blir väl lite värre när kroppen prioriterar att det lilla livet ska må bra. Däremot så har jag sluppit bronkit-hostan, har tagit astmamedicinen som jag ska ;)
Vi kom hem dagen innan nyårsafton. Nyåret spenderades hemma med trerättersmiddag! Stjärnan var definitivt varmrätten som bestod av Älgkalv! Lillan och Vickan var här och firade med oss, Stefan åkte dock till en kompis efter middagen. Den kompisen har en jättefamilj, men satt ensam på nyår.

På jobbet flyter allt på som vanligt, hundarna trivs och jag likaså.

Nu orkar jag inte skriva mer för tillfället! Men njut gärna av bilderna nedan! :)

HUNDCAMPUS

Hemmabilder

På jobbet

Ånge

HUND 2010

ADC 2010

Marre och Devil på hotellrummet på Norgeresan

Förmiddag i spårskogen

2010-11-06T13:13:00.006+01:00

Var ute i skogen i förmiddags med grabbarna för lite spårarbete och en sväng till sjön också, bäst att passa på innan isen lägger sig.

Hade nome-selen på båda idag, vanligtvis har de den vanliga läderselen med filt-fodring över bröstet. Har tänkt köpa en annan sele, med maximal tryckfördelning- men det känns ju helt onödigt när jag har en fullt duglig nomesele! Den sitter perfekt på Taurus, men den har blivit för liten för Bailey så han behöver nog en egen. Köpte den åt honom när han var runt året. Han har vuxit på sig sen dess och är nog i sitt livs form nu tror jag, vid 4,5 år. Syns på bilden där han står i vattnet, mattes biff :p

Taurus spår var ca 500 m långt, ca 6-7 vinklar och fyra föremål. Tre kampleksaker och en vanlig slutapport. Fy jädrans vilken DRIV lillkillen har! Jag hängde bara med och hans koncentration var på topp hela spåret, hittade alla föremål och jobbade fram fram fram hela tiden. Wow, han MÅSTE starta i brukset till nästa höst! (när mattes bebismage är borta med vinden ;) Försökte fota men det är inte så lätt när man samtidigt ska försöka undvika att snubbla i riset! Kopiöst nöjd med honom, vill inte ha något gjort annorlunda.
Baileys spår hade ungefär samma längd, men med tätare vinklar och tre föremål (tennisbollaaaar:) Han hade också ett härligt driv framåt och jobbade bra med behagligt tempo!
Om jag ska kommentera mig själv, så tyckte jag att jag litade på hundarna till 100% och att jag lät de jobba ostört. Hade en bra känsla :)

Efteråt åkte vi fram till sjön. Killarna fick leka och skvätta vatten och posera lite för kameran.

Väl hemma igen så fyllde jag på mina fem välbesökta fågelautomater med hampfrö, jordnötter och talgbollar. Hundarna fick mellis och jag käkade äggmacka, mums.
Resten av dagen: vila, andas, dammsuga, tvätta, bädda rent, Stefan ska skjutsa sin lillebror till sthlm central, han ska hem till Ånge igen. En kortis med hundarna innan mörkret faller för dagen.

"Skvalump"..

2010-11-05T20:42:00.005+01:00

.. så lät det i skogen idag när jag gick där i godan ro med hundarna på jobbet och helt plötsligt så schlurp satt ena kängan kvar i leran och jag trampar ner med bara strumpan i nästa steg. Underbart. Redan lagom lite humor kvar efter att ha jobbat en halvtimma med en fasligt tålamodskrävande hund i kopplet, gaah. Fältet öppnar sig framför oss och jag tänker åh så skönt att få slappna av.. i fem sekunder för sen dyker det upp en tant i skogen med två hundar, vi som aldrig möter någon när vi är ute med jobbhundarna annars. Så det var bara att koppla upp de sex hundarna och knata vidare! Myspys med spänningshuvudvärk, kassa lungor och sur strumpa, så mycket för den lugna fredagen :) Iofs med bara hälften så många hundar som vanligt.

Bailey och Taurus är ju med mig om dagarna på jobbet 09-16 och lever loppan. Går oftast med på skogspromenaden oxå. Innan vi åker hem för dagen så spolar jag av de med varm vatten, hemma väntar en stor middag och sen vila tills nästa dag. Tränar lydnad någon kväll i veckan och nosarbete på helgen. För er som inte vet så har syrran också två vita herdehundar, Zing och Devil. Läs mer om de på vitherdehund.nu
Zing har börjat följa med mig tre dagar i veckan, och han är fantastiskt duktig med flocken! Han väcker lekfullheten i alla, oavsett ålder och rang! Samma dagar så är Devil med vår storasyster Sofia och hennes två söner, har det toppenbra och är med på allt. Han har även blivit stallhund! Sen Marre fick hem sin häst Exelent, så är Devil ofta med i stallet och ute på äventyr, de två verkar forma ett starkt band till varandra! De har lite samma personlighet..coola grabbar som inte hetsar upp sig i onödan.

Har försökt hitta tävlingar att efteranmäla till nu i helgen, men alla har fullsatt. Ska försöka tävla helgen 20-21/11 istället, enda helgen kvar i November. Helgen innan det är jag och Bailey borta fre-sön på Specialsök på Hundcampus, och helgen efter åker jag och Marre till Norge för utställning med Devil och Taurus!
Skulle ju vara grymt roligt att lyckas ta LPI på tre raka förstapris med Mr.T :)

Den här veckan har jag känt mig väldigt ogravid! Gillart INTE! :(
Veckan som kommer blir vecka 9 och jag ÄLSKAR när det KÄNNS i magen att det händer saker! Dessvärre så vet jag ju att det finns perioder när det inte kommer kännas något speciellt.. Så hela vecka 8 nu så har jag mått precis som innan graviditeten, ingen skillnad i måendet och har bara känt av magen när jag vänt mig på natten och att jag blir kissnödig ibland och hungrig. Pigg och kry, inte tröttare än vanligt och mår väldigt BRA! Men.. vill som sagt känna mer. Haha den beskyddande morsan börjar växa till sig nu ;) Kanske lugnar mig på första ultraljudet när jag SER hjärtslagen med egna ögon. Mammas älskling <3
Har fått ett underbart vackert gravidsmycke av Sofia, ett av de första som gjordes och det kommer från Gotland. Ska köpa en lång kedja så bebis hör det vackra klämtandet utanför magen sen när hörseln är utvecklad.

För att byta samtalsämne radikalt, så kan jag berätta att jag vill ta jägarexamen inom de närmsta åren. Låter kanske helt bakvänt att en stor djurälskare vill ta jägarexamen.. men faktum är att jag funderat och kommit fram till flera anledningar varför jag vill göra det.
Det är klimatsmart kött och när"producerat", är hellre jägare som kan döda på ett ögonblick än att jobba på slakteri, skulle ha svårare för det och känna mig mer som en "bödel". Vilt kött är bra kött att äta och otroligt gott. Jag vill förstå jägarnas psyke och skillnader, förstå relationen med deras jakthundar och deras arbetssätt. Hunden har används tusentals år för jakt ihop med människan. Vill kunna ge mig in på allvar i rovdjursdiskussionen som pågår i landet. Hela konceptet med att ordna sin egen mat lockar också.
Så det finns fler vinklar från min sida, sen kanske jag ändå känner när jag är klar att jag inte vill gå längre. Men det får jag ta itu med den dagen.

Vädret är kallt, men inte tillräckligt. Det får gärna frysa på mer och komma snö!

Första bilden är på Marre, efter en lyckad privatlektion tidigare i höstas nere på Long Valley Ranch som ligger här i skogarna. Hästen heter Zoe och är en riktig läromästare.
Sen följer lite "tukt" bilder på när Bailey trycker till Taurus.. he can take it.
Samt några bilder tagna imorse utanför huset på våra vackra omgivningar.

Plutten did it again!

2010-10-30T22:31:00.006+02:00

Fick för mig att efteranmäla till en eller två lydnadstävlingar nu i helgen, fick plats hos Oxelösunds BK idag.
Det har hänt så mycket sen senaste tävlingen den 10/10(Taurus debut) att jag, ärligt talat, inte har tränat lydnad alls sen dess. Bara lite uppletande och fysisk motion. Gjorde en generalrepetition igår efter jobbet och kollade av momenten. Kändes bra!

Åkte runt kl 07 imorse, köpte mig lite frukost på vägen. Graviditeten har gjort att jag håller mig lugn oavsett vad i princip, det hjälper varken mig, kroppen eller det växande barnet om jag ska hålla på och bli nervös över tävlingar! Så det blev jag inte heller, hade bestämt mig. Hur skönt som helst.

Det var inga problem att hitta, tog väl en timma hemifrån. Anmälda min närvaro, tog ut båda hundarna så de fick göra ifrån sig. På dragningen så drog jag nr 6 av sju, vill helst ha nr 1. Men men, bara att göra det bästa av situationen :) Fick fem minuter på oss innan platsliggning. När jag väl har lagt honom så tittar jag ner i marken under kepsen eller blundar, har ingenting för att titta upp mot hunden eller någon annanstans. Det känns som att i det momentet så är båda hundarna genomtränade, och jag litar helt på dem. Händer det något så sägs det ändå till direkt. Jag vet att han ligger och orsakar ingen störning själv.
Tandvisningen gick jättebra och han var väl en av de få som faktiskt satt i fotposition när domaren kollade tänder :D Men alltid trevligt med glada hundar!

Värmde upp en stund och kollade sen på ekipaget innan oss, sen travade vi in med målet i sikte! Med Taurus verkar jag få anpassa uppvärmningen helt efter hans dagsform, medans med Bailey gör jag ungefär likadant oavsett tävling.

Linförigheten var lite väl luftig och ojämn, men med god kontakt! Läggandet gjorde jag medvetet DK på, det momentet är hans akilleshäl kan man säga. Inkallningen var perfekt. Ställandet likaså! Apporteringen var fin, han håller nästan för fint men släpper absolut inte. Tror det stod omtag i protokollet. Hoppet var bra med ngt seg start. Domaren tyckte verkligen om Taurus och kom och pratade med oss efteråt, sa att han tyckte det såg jättebra ut på plan och att vi kommer gå långt :) KUL!! :)

Treorna och eliten hade samling och sina gruppmoment innan vår prisutdelning, så jag satte Taurus i bilen och proppade honom full med köttbullar. Tog ut Bailey och satt i solen och njöt en stund. Fick i mig lite mellis.

När prisutdelningen kom så fick vi kliva upp på pallen igen! Vi vann klassen och tog 1:a pris med 177 poäng! :) Känns nästan overkligt att det gått så bra på hans två första starter! Han slog Baileys rekord i ettan som var 175 poäng :)

Poängen blev som följer:

Platsliggning: 10
Tandvisning: 10
Linförighet: 7
Läggande: 7,5
Inkallning: 10
Ställande: 9,5
Apportering: 8,5
Hopp över hinder: 9
Helhetsintryck: 9 (God kontakt genom tävlingen)
Summa: 177 p

Jag åkte hemåt direkt efteråt.
Ringde och sms:ade resultatet till de som brukar vilja veta.
Ville hem och vila. Vi var på middag och bio igår och kom hem rätt så sent, gick ju upp kl 06 imorse dessutom. Sen är det ju ett litet snickeri i magen just nu, som ber en att ta det lite lugnt och ta hand om sig själv :)

Jag mår fortfarande oförskämt bra och är snart i 8:e veckan! Är ganska rapig, blir som sagt hungrig/mätt snabbt, blir lätt kall/varm. Men det är ju små grejer och inget som stör heller. Sover som en prinsessa! Vilket jag la mig och gjorde när jag kom hem på e.m efter tävlingen. Hundarna åt mellis och la sig sen och nanna dem oxå.

Vi fick oväntat besök igår av Stefans mamma, storasyster och systerson! De bor 55 mil norrut så det var jätteroligt att träffa dem igen! Eller lite väntat var det ju, eftersom Stefans lillebror och hans fru fick en liten son här nyligen! Lilla Leo <3
Stefans nära vän Dima och hans tjej väntar också barn, i Februari, hihi alla förökar sig :)
Vi har varit ute och ätit med familjen nu ikväll på grekisk restaurang, mätta och belåtna. Stefan har somnat i soffan och ser så fridfull ut så.

Imorgon väntar sovmorgon, fika med la familia, Marre ville bjuda oss på middag som tack för att vi hjälpte henne hämta hem hennes häst, så hon ska laga lax. Mums, lax går alltid ner! Hundarna får sig nog en promenad eller cykeltur och varsitt märgben, och är som vanligt med överallt :)

Ska se om jag hittar en till tävling att efteranmäla till nästa helg!
Over and out!

Omtumlande tider

2010-10-24T15:03:00.007+02:00

Det har hänt mycket sen i början av September!
En omtumlande tid på många sätt, speciellt de senaste par veckorna.

Taurus är nu KORAD och har även startat 1:an den 10/10 på Hölö-Mörkö BK, med resultatet 164 poäng och delad klassvinst! Kändes väldigt speciellt att det gick så bra på första starten med min nu -andra-tävlingshund. För det tycker jag nog att han räknas som nu ;)
Han har ju fördelen att matte inte är grön på det här med tävling längre, med Bailey var vi ju båda nybörjare. Jag hade koll på alla DK:n och vi fick exakt de poäng jag trodde vi skulle få, med undantag för hoppet som gav två poängs avdrag för islag i hindret. Något ofokuserad, har inte riktigt uthålligheten för ett helt program.
Platsliggningen var lite dramatisk, av fem hundar så reste sig tre av fem hundar så efer 1½ minut fick vi återgå. Taurus hade inte ens tittat åt de andra, trots att en hund stolpade fram till den som låg bredvid honom. Så vi fick lägga om med en collie och det gick lika bra då, och vi blev till slut enda ekipaget med 10:a på platsen! Mattes duktiga pälskling! Väldigt trevligt med tävling och det kändes som att det bara var massa vänner och bekanta där!

Segerpuss efter tävlingen!

Jag jobbar på ute på Hundkompaniet och hundarna trivs som fisken i vattnet, har även börjat ta med syrrans Bamzing (Baileys bror) eftersom hon fått heltidstjänst på Telge Energi. Zing anpassade sig direkt och det är som att han alltid varit med! Som mest har vi 14 hundar i flocken, inkl personalhundarna. Inte alltid en dans på rosor, men det gäller att tänka som en hund och se när det bara är diskussioner och när det kan bli allvar. Läsa av alla små signaler hela tiden.

Dagen innan lydnadstävlingen, den 9/10, så var jag och lyssnade på Anders Hallgrens seminarium om Stress på dagen. Alltid lika intressant och rolig att lyssna på. Många citat fastnade hos mig, och ett lyder som följer "Uppfödarna ska avla för sina valpköpare, inte för utställningsdomarna."
Jag fick åka innan det var slut, för på kvällen väntade Volbeat konsert på Hovet! Det hade vi sett fram emot länge. Vi käkade innan och sen bar det av in i arenan.
I med öronpropparna och sen genomled vi förbanden, 30 min i kö för en cola.. och vad händer i pausen, 10 min innan Volbeat ska ut på scenen? Jo småbrudarna i raden bakom oss (ska ni till Hovet någon gång och har sittplats- varning - stolsraderna är så nära varandra att man typ har knäna i nacken på den framför) spiller ner ett ölglas så jag får allt i nacken, håret och över ryggen. Ironin ligger i att jag troligen var den enda nyktra människan av de tusentals som var på Hovet den här kvällen.. hade inte ens tittat åt en öl, men luktade nog mest öl av alla.
Jag kunde ändå njuta av konserten och Volbeat levererade verkligen.. vilket öööös.
Och faktum är: att hade inte Elvis funnits, så hade inte Volbeat funnits! "Elvis metal"! och jag är inget Elvis fan :)

Dagen efter, måndagen den 11/10, skulle bli en början på nästa era i vårt liv.
Nu har jag varit tyst ett par veckor och borde egentligen hålla tyst i fem veckor till, men jag vill så gärna berätta!!

Det är så att jag på måndagen tog ett graviditetstest- som var positivt! Jag blev förvånad och lyckotårarna rann, vi har inte planerat något. Men jag har sagt att händer det nu så händer det.. och jag skulle aldrig ta bort det. Det har tagit ett tag för mig att komma till det läget att jag känner så, Stefan har alltid varit redo för barn. Medan jag har haft svårt att se mig som mamma, ända tills iår. Så tanken har mognat under årens lopp. När jag tog testet så var jag ensam i mina föräldrars hus som hundvakt och var precis påväg därifrån- till apoteket för att köpa fler test!! Då kliver mamma in genom dörren och där står jag med tårarna rinnandes, självklart berättade jag :) Fast innan dess hade jag hunnit ringa Lillan- brukar vara den första med att få veta det mesta *ler*

Under loppet av två dagar så tog jag runt 3-4 test till, och jo- alla var positiva! Räknade ut att jag då var i 5:e veckan, vilket innebär att jag nu är i 7:e veckan. När jag tänker tillbaka så har jag känt av magen sedan vecka 4 ca, som mensvärk ungefär. Men nu när jag förstår vad det är jag känner så är det väldigt spännande att känna av allt "nytt" som händer i magen- för det känns verkligen att livmodern växer från första början! Har skojat senaste dagarna om att jag visserligen redan har hängbuk sen förut *höhö* men att om man känner efter under och trycker lite, så känner man den växande livmodern som en liten utbuktning där under. SKITHÄFTIGT!
Är inte illamående. Kan inte äta stora portioner längre, lite och ofta.. blir hungrig snabbt. Trött, har alltid haft bra termostat och varken varit för varm eller kall. Nu kan jag bli både för varm och för kall. Det rycker i magen, som "nervryckningar" och det kan göra ont om jag suttit ner och sen ställer mig upp för snabbt. Men oftast är det bara en känsla av något nytt därinne, som växer för varje vecka! Det KÄNNS iaf vill jag lova, jag kan bara lämna över till kroppen och låta allting hända. Vi är byggda för det här och det är trots allt ett litet liv som snickras ihop där inne. Jag som sover på mage mycket ska försöka göra det så länge det känns ok. Har Lillans kloka ord i bakhuvudet: "Lyssna på kroppen, och så länge det känns bra och du MÅR bra, så gör du inget fel."
Har räknat ut att den 11/6-2010 så föds "bebis"! Så får hon/han heta tills vi vet om det är en kille eller tjej, och om det bara är en..
Alla graviditeter är mer riskfyllda fram till vecka 12, därav kommer jag inte kunna slappna av riktigt förrän jag passerat den magiska gränsen. Men nu har jag berättat! Överlycklig och försöker ta hand om mig så gott jag kan, ser fram emot att bli mamma och jag känner ingen som helst oro för Stefan. Han kommer stötta mig i allt och kommer kräva pappaledighet, han är född in i papparollen och har alltid känts självklar. SÅ SKÖNT.

Lyckan fick sig en abrupt paus när nästa helg kom. Den 16/10 så skulle jag och Taurus tävla lydnad på hemmaklubben. Åkte hemifrån ca 10.15, Stefan åkte i bilen framför mig. Skulle till mamma och pappa en sväng för att byta bil. Hade väl hunnit åka i tre minuter. Från ingenstans så kommer det en schäfer, jag hinner se den framför bilen, som att den hoppade fram. Och det bara small. Det fanns ingen tid för reaktion och jag hann inte ens tänka broms. Det bara small.
Hunden slungades iväg många meter framför bilen och mitt undermedvetna visste direkt att den var borta. Jag hade kört i ca 70 km/h och jag körde runt förbi hunden, rullade fram ca 150 m och stannade bilen. Då bröt jag ihop och skrek rakt ut.
Stefan hade inte sett smällen, men såg att jag stannade. Så han var på plats snabbt. Jag hade sjunkit ihop på asfalten bakom bilen, dubbelvikt. Skrek och grät och var väldigt chockad. När Stefan varit hos mig något minut så säger han "den lever", men det visade sig att det var de sista rycken han såg. Hunden var redan borta. Nästa sekund hör jag förtvivlade skrik från hundens håll, och innan jag förstod att det inte var hunden.. så ser jag hundens matte komma upp ifrån motsatta sidan som hunden kom ifrån, men en till schäfer med sig. Det var hennes skrik som ekade genom luften.
Stefan får mig upp på fötter och jag kräks omedelbart. Skakar som ett asplöv.
Kan inte tänka mig hur jag skulle ha reagerat om det hade varit min hund som låg där, påkörd. Jag hade troligtvis svimmat och aldrig velat vakna igen.
Lillan var snart på plats och tog mig till sjukhuset, både med tanke på chocken och att jag är gravid. Men efter en halvtimma i ett eget rum så sa jag tack och hej, chockad kan jag lika gärna vara hemma. Magen kändes bra och inga blödningar..någon annan behöver vården bättre än mig. Stannade en snabbis hos mamma och pappa och berättade vad som hänt, och tårarna rann konstant förstås. När vi kom hem så kraschade jag i sängen och sov i tre timmar. Oroligt.
Det visade sig senare att den här hunden hade stuckit efter en hare och tydligen slitit sig, men jag såg inget koppel. Det känns tungt att veta att hunden var påväg tillbaka till matte när vi båda var på fel ställe vid fel tidpunkt, och hunden hann aldrig fram till matte.. Det betyder att den redan korsat vägen en gång en stund tidigare. Vi har en väldigt vilt-rik väg och jag har ständigt radarn på, men platsen var också extremt olycklig: lång högerkurva, brant slänt på högersidan där hunden kom ifrån och troligen hade den full fart ut ur skogen uppepå slänten, kastat sig ner och rakt ut ivägen. Så mycket hann jag se att den hade all fokus riktad framåt, över vägen, mot matte.

Självklart mår jag fruktansvärt dåligt över det här, och jag önskar att ägaren vill träffa mig en dag. Jag vill veta vem och hur hunden var, allt hon vill berätta för mig. Jag vet att hunden inte hann lida, att den var glad i sitt sista språng ur livet.. och att det inte hade funnits en chans för mig att vare sig märka den eller hunnit reagera överhuvudtaget. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda, hur mycket jag än önskar att jag kunnat det..
Det här tar jag med mig, och jag kommer vara gravallvarlig med mina framtida elever när vi pratar antijakt. Nu har jag sett, alldeles för nära, vad som kan hända på en sekund- en sekund- så kan hunden vara borta för evigt. Den här frågan ÄR på liv och död, och alla hundägare borde ha det i bakhuvudet. Så oerhört tragiskt att det här hände.. kommer bära med mig hunden i hjärtat för resten av livet och jag hoppas jag slipper vara med om en sån här sak igen. En av de absolut värsta dagarna i mitt liv hittills.
Dagen efter så var det planerat att vi skulle hämta hem Marres nya häst Exelent från Tingsryd. Stefan körde och vi hade lånat en fin transport. Han och Marre satt fram hela vägen ner och upp, medan jag mestadels sov i baksätet. Illamående och med tårarna rinnandes stundtals. Kändes inte som att jag gjorde någon nytta alls, men det kanske var bra att åka hemifrån. Exelent skötte sig bra under vägen och har nu installerat sig ordentligt i nya stallet! Underbar, stor och lugn arabvalack. Skimmel på 7 år, passar Marre som handen i handsken. Tanken är att de ska uvecklas inom westernridningen tillsammans. SÅ GLAD FÖR HENNES SKULL!!

I andra nyheter så kan jag berätta att jag lyckades smälla båda högerdäcken på bilen + en fälg. Så nu har vi köpt nya svarta fälgar och svidat om till nya dubbdäck.
Bailey tränar lite på skoj, och nästa projekt är att han och jag åker på Grundkurs i specialsök på Hundcampus nu i November! Ser mycket fram emot det!:)
Helgen efter ska jag och Marre åka med Taurus och Devil till Norge för utställning!

Så som ni förstår så har det hänt en hel del. Dessutom så har jag en period nu att jag nästan spyr på datorer och internet. Tar emot bara att sätta sig vid en dator. Men det går i perioder! :)

Nu vill jag skryta

2010-09-02T19:57:00.004+02:00

Eller vadå skryta.. det är inget fel i att berätta hur stolt man är över sina hundar.
Jag skulle aldrig påstå att jag har rätt i allt eller att jag kan allt.
Man är aldrig fullärd i djurens värld. Tack och lov!
Ju mer jag ser i andras hundar, hur tokigt det KAN bli, eller vad hundarna har i bagaget eller i generna, desto gladare blir jag åt mina egna.

Jag jobbar mest med positiv förstärkning och tror på att variera belöningar och verkligen hitta den bästa motivationen för ens individ, efter vad man tränar och om man vill dämpa eller höja hunden. Använder gärna klicker men är inte renodlad klickerfantast. Jag praktiserar frihet under ansvar, vara tydlig och konsekvent från stund ett och släppa på kraven när hunden börjat be om lov utan att ens tänka på att den gör det. Jag läser konstant av hundarna, och jag vet vilken känsla jag vill ha i hunden beroende på hur jag använder mig av röst och kroppsspråk. Försöker ha en tanke bakom det mesta. OM en korrigering ska ske så ska den komma snabbt och exakt, för att i nästa sekund lösas upp igen. Var tydlig EN gång istället för att tjata, lyssnar inte hunden på enbart rösten gång 1-2, förstärk med en "touch". Brytsignaler är precis vad det låter som, att hunden direkt ska avbryta det den håller på med och välja något annat. TONVIS med kärlek, skapa starka band och aldrig tappa med sociala med hunden.. låt hunden vara hund- och tänk trygghet och samarbete med ett stänk av bestämmande rätt. Nyckeln är alltid att INDIVIDANPASSA efter hund.

De flesta hundar, och även mina egna, har ofta en smula av det negativa som står nedan, men det behöver inte bli ett problem. Om och när mina grabbar visar något av det, så är det av så mild grad att det knappt kan räknas i ordets rätta bemärkelse.

Mina hundar..
..har inga aggresioner
..har inga rädslor
..vaktar bara om jag ber om det, varnar desto mer
..är sociala varelser
..går ihop med de flesta hundar, oavsett kön, ålder eller ras
..är språksäkra
..verkar lyckliga
..är inte stressade
..jagar inget annat än leksaker
..är lättmotiverade
..älskar att samarbeta och jobba
..har inga problem att vara ensamma hemma
..kan konsten att koppla av
..är friska och sunda
..kan gå lösa ute oavsett störning
..accepterar hantering utan problem
..vågar busa till det ordentligt

Såhär ser VÅR verklighet ut, och jag är GLAD över den.
Alla hundar kan ha en dålig dag, precis som vi människor.
TÄNK på det och känn av hunden! :)

Nu har jag öst ur mig tillräckligt med skryt till nästa årtionde.
Peace out and gonatt!

Vi..? Terrierägare?

2010-08-31T21:49:00.005+02:00

Under måndagen så tog vi det lugnt. Tvättade kläder och tog en skön cykeltur när solen dök fram på e.m. Hundarna fick göra många gångartsväxlingar.. har en ny teori om att om hästar kan stärkas av det så varför inte hundar? På köpet får man en lyhörd hund, nu är de iofs redan det men de fattade fort skillnad mellan orden skritt, trav och galopp.

Idag, tisdag, veckans första jobbdag. Känns att man haft en bra helg som verkligen varit återhämtande och gett energi. Kändes så skönt att träffa flocken igen. Vi har härliga marker att gå i, genom skog och över äng. Har provat nu några ggr att ha Bailey och Taurus lösa under hela promenaden medan resten av flocken går med oss i bälte. Det har funkat ypperligt, lyssnar lika bra som vanligt oavsett vad som händer och har stenkoll på resten av oss. Rutinmässigt så duschar vi alltid av hundarna efter promenaden, innan vi äter lunch och hundarna vilar sista halvtimman innan vi börjar skjutsa hem dem igen :)

Fick roliga nyheter igår när jag fick ett brev från Bolagsverket, mitt företagsnamn har blivit godkänt! Hundbasen. Nu är bollen i rullning..

Vi har börjat leta egen hund nu åt Stefan, har har som tur är också ett jobb där han kan ha med sig hunden om dagarna. Det blir ju även min hund litegrann och jag har ju alla chanser i världen att kunna ha med hunden.. så förutsättningarna kan ju inte vara bättre! Hade plockat fram diverse raser efter hans krav och nu står bara två kvar.. och BÅDA är terriers!! Trodde väl aldrig att vi skulle bli terrierägare. Men nu har vi hittat två terriers som verkar väldigt trevliga och som kan passa oss alldeles utmärkt! Raserna är Australisk Terrier och Cairn Terrier! Så nu är läget så att vi letar uppfödare att kontakta för att komma och träffa raserna på nära håll. Tik eller hane har vi inte bestämt oss om ännu, håller det öppet. Rätt individ är viktigare. Förhoppningsvis hittar vi en lika engagerad och positiv uppfödare som Annicka, B & T's uppfödare på Barvestad's kennel.

Kraven är en mindre ras utan enormt motionsbehov och komplicerad pälsvård, social och hyfsat lyhörd. Tålig och modig utan överdriven jakt eller vakt. Den kommer hänga med överallt och jag hoppas kunna tävla med hunden, även om det är Stefans hund och han sköter vardagslydnaden och vill ha sällskapsdelen. Skulle vara roligt att kunna ställa ut också. Blivande bruks och lydnadsstjärna tro? *hehe*
Vi kommer ju köra på som vanligt och göra MH och alla hälsokontroller osv.
Tidsplanen är att en valp eller vuxen individ flyttar in om 1-1½ år ca.

Här följer den snyggaste bildserien på hundarna.. EVER! :)
Imorgon är det jobb och på kvällen ska vi lyssna på Kenth Svartberg!

Trasig syster, livsglädje och fettobyxor

2010-08-29T22:43:00.010+02:00

Ja i torsdags efter jobbet så bar det av mot Rengsjö och hingsten Idomeneo med matte Maria, som är sin egen arbetsgivare med travhästverksamhet.
Vi kom iväg runt kl 17 och kom fram ca 20.30, vi hade gjort två stopp på vägen. Marre körde större delen av vägen dit. Stämningen i bilen var positiv och förväntansfull :)
Vi träffade Maria.. en ödmjuk, driven och varm travtränare med glimten i ögat.. som kan ta sig an det mest omöjliga fall och göra det möjligt igen. Med råge!
Efter att ha pratat en stund och träffat hingsten Nemo, som han kallas, så hade det blivit så mörkt att vi bestämde oss för att åka till en upplyst ridbana en bit bort. Maria har gjort Nemo otroligt väluppfostrad, och han visade sina färdigheter med att i princip kliva in i transporten själv *impad*

Väl på plats så red Maria honom först, han är ju unghäst och i början av sin inridning. Riden ca 15-20 ggr och mest i skog. Sen hoppade Marre upp och skrittade runt, sen gick det tokigt när hon försökte få fram honom i trav. Troligen så var han kittlig vid skänkelläget och sköt iväg och krängde av Marre ur sadeln. Jag zoomade in med blicken och när jag såg landningen så andades jag ut, det var lugnt. Hon låg väldigt stilla på sidan när Nemo travade iväg och tjejerna sprang fram, JAG stod däremot kvar några sekunder. Jag kände att hon ligger kvar och känner efter och har tappat luften, men det är inget fel på rygg/nacke/huvud. Hade jag trott att det gått riktigt illa så hade jag kastat mig fram som en iller på en rymdraket.
Mycket riktigt så hade hon dåligt med luft och mörbultad, Jossan hjälpte henne upp.
Vi skakade av oss och sen tog Jossan en vända på Nemo, hon har också lång erfarenhet av hästar och även unghästar. Det var på vippen att han rusade iväg för henne också men hon fick stopp på honom. Maria hade jättedåligt samvete över sin häst, som hon knappt kände igen när det här hände, men vi lugnade henne. Första gången vi faktiskt såg hans unga ålder och att han faktiskt är hingst. Så otroligt cool, väluppfostrad och snäll..och så välutvecklad och VACKER! :) Ett riktigt kap!

Åkte tillbaka för en borststund med Nemo och sen gick vi in för lite fika och pratstund med Maria. Marres smärta måste ha ökat under tiden, men hon är inte den som klagar utan verkade må som vanligt. När alla frågor var ställda så kom det fram att hon hade en till häst till salu, en travare som inte vill vara travare ;) Stor vacker fux med fyra vita strumpor och bläs. En valack vid namn Talisman. Jossan blev nyfiken, så innan vi åkte hemåt så följde vi med till betet där Nemo också går, för att se Talisman. Som sagt en stor kille, med snälla ögon och ett inre lugn. Vem vet skenet kanske bedrar? Sen tackade vi för oss och åkte hemåt. Maria lämnade ett positivt avtryck hos oss alla och vi hoppas kunna förbli vänner med henne, hästköp eller inte. För övrigt så hann jag under kvällen gosat med hennes hund Doris, liten huskytjej, och en av hennes stora råttor som hon hade inne. MYS <3

Jag körde hela vägen hem och det gick bra, men jag vädret irriterade mig!! Det var ju mitt i natten och fram till Gävle så är det bara motortrafikled med smala vägbanor. Mörker och regn.. grymt irriterande med mötande bilar + att vi har repor i rutan precis i ögonhöjd. Så jag körde lugnt och försökte ta rygg på andra bilar. Men så fort det inte regnade och vägbanan var torr så drog jag på, så det var nog regnet som var värst. Prån Uppsala gick det undan och ända från stockholm till södertälje så är vägen upplyst, vilket är skönt.
Det tog dryga tre timmar hem, vi passerade Söertälje kl 03.00.. vilket var tur. För hade vi passerat en timma senare så hade vi inte kommit någon vart. Runt 04.00 på fredag morgonen så kraschade två långtradare våldsamt vid Moraberg på motorvägen och en person omkom. Släppte av Marre hemma, halvvägs hemåt så ringer hon och säger att hon glömde sin mobil i bildörren, så det var bara att snällt vända igen ;) Hade väl aldrig kunnat ana att jag även skulle hinna med ett smärra krig innan jag skulle få sova..
Kommer hem, kliver in till två überlyckliga hundar, alla katterna vaknar till liv och vill ut. Så jag öppnat fönstret i ungefär 10 sekunder så de får gå ut, och vad händer? Jo FYRA getingar flyger in, pigga och alerta! De sökte sig antagligen till värmen som strömmade ut i den kyliga nattluften. Så jag slog igen dörren till badrummet, grabbade tag i en tidning och lekte mördarturné tills inga gulsvarta flög längre. Morr.
Härligt.. klockan fyra kom jag i säng och med adrenalinet i blodet så tog det en stund att somna.
Min gulliga chef sa åt mig börja lite senare på fredagen.. helt sjukt egentligen. Jag är inte VAN vid humana chefer. OOH på tal om jobbet.. är så grymt j*vla lycklig!! Den 31/10 så ska vi åka till Kolmården tillsammans för att hälsa på vargarna! Jag och Marre var ju dit på Temadag VARG 2008, en heldag med föreläsningar och besök hos vargarna. En oförglömlig dag och jag har sedan dess drömt om att återvända. Nu fick jag äntligen chansen, vi betalar inget utan chefen tycker att det här är utbildning och erfarenhet för oss som jobbar. Tror att jag kommer se vargarna och deras flockmentalitet på ett annat sätt den här gången, nu när man lever med en stor hundflock på vardagarna. Can't wait!!

Lite lagom seg och trött i fredags så introducerade jag en ny kille på jobbet, han ska ta måndagarna ett tag framöver och skulle lära sig rutinerna. På e.m så kom den en blivande heltidshund på besök. En stor, kraftig amstaff/boxer hane på 1½ år med kort, blank svartvit päls. Så vacker och i god kondition. Kastrerad. Vi checkade av honom och flocken med staket imellan och det såg så pass bra ut att vi bara tog in honom på en gång, matte var lite spänd men vi såg ju hur bra han fixade det hela. Veritas, som han heter, och Taurus fann varandra direkt och började leka som galningar. Härlig syn! Baileys hormoner tyckte att han luktade brud och jag satte honom i bilen efter en stund.. så han slapp bli stressad av den nya goda doften och en irriterad matte. Gillar inte när han ska klättra, hör till ovanligheterna och jag vet att det inte är någon dominanshandling utan ren och skär instinkt. Gud, killar alltså..
Veritas är som sagt en muskulös och stor grabb, Taurus pep till några gånger under lek av tacklingarna. Inte van vid såna hårda muskelpaket som han ;)
Vi lugnade matte, som spände sig vid minsta sak, med att han skötte sig exemplariskt. Jag var jätteimponerad och stolt över flocken också!
Väl hemma så tog jag en välbehövlig tupplur och sen lagade vi middag, mysig hemmakväll.
Pratade med Marre som hade spenderat dagen på akuten(!!), gissa om storasyster blev orolig!! Hon hade fått mer och mer ont under natten och blev rådd av vårdcentralen att åka in. Som tur är var inget brutet men muskler och senor har fått sig en rejäl smäll, vilket gör att smärtan strålar ner i hela benet. Så hon har modet lika starkt som vanligt, men rör sig som en åldring och käkar smärtstillande och antiinflammatoriskt. Vill aldrig att mina kära och kära ska skada sig.. fruktansvärd känsla och man önskar man kunde ta på sig deras smärta så de slipper.

Detta för oss vidare till lördagen. Marre började den här helgen sin terapihundsutbildning, men eftersom hon har så ont så fick Bamzing stanna hemma nu under första blocket. Jag ville följa med av nyfikenhet och som hjälp, men även för att träffa gänget på Rickardsviksparken. Har tillbringat en hel del tid där, det är som ett hundcenter med många olika aspekter inom hund samt hundcafé och två rastgårdar. Min kompis Kim håller också till där. Utbildningsanordare är Sara Karlberg på Hälsans Hundar.
Länk till Rickardsviksparken i Skogås, gör ett besök om ni får tillfälle!

Blev under dagen tillfrågad om att vara instruktör inom en kommande Hunddagisutbildning 2011, men endast för en delkurs i Flockmentalitet och flocksammansättning. WOW. Vilken ära och jag blev så GLAD.. men som vanligt kommer tvivlet om jag är tillräckligt duktig. Vill aldrig göra någon besviken. Får utbilda mig ännu mer fram tills dess, och studera flocken på jobbet såklart :)

Hundarna fick vara med under dagen och fick springa av sig i rastgårdarna, nöjda med det lilla, så länge de får vara med. Jag satt med under lektionerna på f.m men på e.m sen så gjorde jag en tripp till Sickla köpcentrum för att kika in på Naturkompaniet! tyvärr hade de inte de stövlarna som jag var ute efter, men jag köpte iaf ett par Gore-tex damasker. Skönt att ha i spårskogen nu under hösten så håller sig byxorna torra. Liknande såna här.

Det slog mig när jag gick runt i butiken att man inte gör riktiga fritidskläder för +size folk! Typ "Är man över storlek 44 så kan man ju inte kliva runt i fjällen eller vara aktiv utomhus alls utan bara sitta på sofflocket och jäsa!" Inget kunde vara mer fel.. jag är stor, men inte pga brist på motion! Jag är ute jämt och har bra kondis och skulle aldrig kunna tänka mig ett stillasittande liv! Däremot så äter jag gärna och mycket, och inte alltid av rätt saker. En last förstås.. men också min enda last vad jag vet! Jag vandrar, cyklar och spårar med hundarna. För att inte tala om på jobbet, där dagarna spenderas utomhus och vi är ute på skogspromenader i 1-2 timmar/dag med flocken! Skulle gärna börja på gym för att bli ännu starkare. Kanske tar tag i det till vintern. Sen ska ju jag och Lillan snart börja med bågskytte, men det är trots allt inte speciellt ansträngande ;) Ska bli skitkul! Ridningen ska jag också sätta igång igen. Kanske köper jag häst snart igen.. vem vet?

Idag söndag, så har Stefan fixat med bilen hela dagen och jag har varit flitigt och städat, diskat och tvättat. Hushållsarbete kommer lätt sist när båda jobbar vardagar, men när jag vant mig helt vid mina nya rutiner så kommer allt falla på plats och de dagliga sysslorna blir lätta igen! Hundarna har varit nöjda bara att få vara med och tuggat på grisöron. På tal om laster så hittade jag en saluhall i Sickla igår där det bl a fanns "Texas Smokehouse", som levererar till Texas Longhorn restaurangerna i Sverige. Köpte förutom lite goda såser, även 700 gr av Australiensisk Striploin(ryggbiff) som kommer från köttrasen Angus. Dyr? Mjo. God? JA. Vi lagade den till middag idag med lite potatis till. Fyfan det doftade restaurang hör hemma. Hade marinerat den i vitlöksmarinad under dagen. Vi är lite väl mycket livsnjutare ibland och unnar oss att må bra, och ibland lite sånt här extra ;)

Imorgon så återvänder Marre och Jossan till Rengsjö för en till träff med Maria och ett andra intryck av hästarna, Nemo och Talisman. Ska ringa de på e.m.. nyfiken ju!
Själv har jag och hundarna ledigt måndagar, och eftersom hemmet nu ser ut som det ska igen, så ska vi nog ta en cykeltur och sen ta't lugnt. Betala lite räkningar kanske.

För övrigt så blir det jobb i veckan, ska på föreläsning med Kenth Svartberg på onsdag kväll 19-22, om relation hund-människa. Spännande värre!

Och NU är ÄNTLIGEN Lillan hemma igen efter sin meditationshelg i Gävle, du har varit så saknad gumman!!!!

Bollnäs imorgon!

2010-08-25T20:21:00.003+02:00

Haft en härlig dag, mötte upp chefen efter 10 i förmiddags. Hon skulle visa vart två hundar bor, som jag inte träffat förut. Morgonen hade varit full med dramatik för hennes del, då de boende i området har varit drabbade av många inbrott på senare tid så har de självklart tagit notis om vår vita skåpbil som åkte där igår (jobbade inte igår). Så hon fick ett samtal från polisen imorse, men chefen förklarade ju bara saken så förstod de ju. Kände oss VÄLDIGT iakttagna när vi körde genom området och vi förklarade för de som närmade sig vilka vi var och vad vi gjorde. Så nu känner många igen oss iaf ;)
Inte blev det bättre när vi kom fram till det första huset där vi skulle hämta hund, utanför stod det en röd bil.. och de som bor där äger ingen röd bil. Däremot har det setts en skum röd bil i krokarna. Men precis när jag ska plocka ut Bailey och smyga fram till huset, så kommer en granne och förklarar att det är hennes bil som hon ställt där, just pga inbrottsrisken. Så småningom efter diverse samtal med omgivningen om att vi bara hämtar hundar och lämnar tillbaka dem samma dag, så verkade allt lugnt.
Har slagit mig nu, att det här säkert är något som vi kommer råka ut för annars också när vi minst anar det. Vi har strikta säkerhetsrutiner och kontrakt osv med ägarna var, när, hur vi ska hämta/lämna hunden. Men det kan ju inte alla grannar veta, och visst ser det skumt ut när det kommer en bil och hämtar upp hunden och åker! Sen är den ju hemma igen inom sex timmar ;)

Så för mina hundar blev det en ny individ idag, kastrerad hane på nästan fem år.
Taurus och Bailey vill ju gärna fram och hälsa och pussas, men det räckte att han drog upp läppen lite så flög killarna bakåt direkt! Respekt!
Jag har ännu inte provkört skåpbilen, så det gjorde jag idag. Visserligen manuell men det kvittar för mig, sen verkar jag ha ganska bra känsla för att köra stor bil, för det gick super såväl under provkörningen som när vi lämnade hundarna på e.m, t.o.m mitt i Södertälje centrum där man alltid får krångla lite. Me happy! Bilen är en Toyota Hiace, typ skåpbil.

Blev sugen på thaimat efter jobbet så styrde kosan mot nykvarn centrum + ICA.

Jag och lillasyster Marre har varit hästtjejer sen vi var små och ridit större delen av livet, hästar står oss väldigt nära kan vi säga. Ikväll var det en ny milstolpe, Marre red sin första lektion i westernridning! Vi har annars bara ridit klassiskt. Jag följde med som medhjälpare och åskådare, men mest av nyfikenhet. Western lockar även för mig och jag vill gärna börja i vinter/vår. Sålde hästen nu för två år sen och nu rycker det i hästnerven.. abstineeeens!!! Hon fick rida ett skimmelsto som heter Sandy, trevlig men som Marre uttryckte det. "Inte Speedy Gonzales direkt.." *flin* Marre jobbade på bra och när hon kom in i det och kände skillnader i hjälper osv, så såg det riktigt tryggt ut. Bra jobbat sis! Neckreining rules :p

Det var en helt annan känsla där än på vanliga ridskolor, lugnt..lyhörda hästar som lyder minsta vink, sammanhållning och små grupper.
Vi var på Long Valley Ranch, som ligger bara 4 minuter ifrån mig med bil. Nära och bra! Länk till deras hemsida

Ja på tal om hästar! Marre letar faktiskt egen häst, jag stöttar henne i allt hon tar sig för. Nu har hon hittat en treårig hingst i BOLLNÄS av alla ställen! En skimmel, Angloarab. Så imorgon efter jobbet så åker vi! Marre, jag och två av hennes kompisar. Vi kommer hem mitt i natten, gäsp!

Det finns ingen bättre mindfulness, än hästar.. att kliva in i ett stall och mötas av den goda hästdoften, stå och rykta hästen i timmar och se den sänka huvudet och somna av njutning.. sitta i stallet en mörk vintermorgon/kväll och höra hästarna tugga på sitt hö i boxarna, eller att sitta på hästryggen och känna samarbetet och förtroendet oss i mellan. Det är nog därför jag älskar lydnadsträningen med hundarna, det är jag och hunden i vår egen bubbla, där inga tankar utifrån kan komma åt oss.

Ett ekipage gör en slidestop:

Flockliv och fina resultat

2010-08-24T15:56:00.017+02:00

Allt hände så fort och på en gång efter semestern att jag helt enkelt inte haft tid eller ork att uppdatera. Har märkt att det är typiskt mig, oavsett vad det gäller, att jag vill koncentrera mig på att lägga ner hjärta och själ i en- eller ett par saker. Istället för att ha tusen bollar i luften samtidigt som blir halvdana.

Till att börja med så hade vi väldigt trevligt i Älvkarleby, förra helgen 14-15/8.
Jag åkte runt halv åtta tiden från Åre (13:e) för att vara säker på att hinna till Gävle Turistbyrå innan de stängde kl 17. Jag visste att det låg centralt.. men inte SÅ centralt som mitt på Gävles stora gågata! Åkte runt, lugnt och försiktigt för att hitta en parkeringsplats, och till slut så hittade jag en P-plats. Skyndade mig att hämta nyckeln och sen skyndade jag mig ut mot Långsand. Gillar inte städers hektiska livsstil..
Det gick bra att hitta ut till stugan, en stor fin timmerstuga mötte oss längst in i ett hörn av ett fritidsområde. Packade in alla väskor och mat i kylen, sen somnade jag på soffan i 1½ timma. Sen, ÄNTLIGEN, så dök Stefan och Lillan upp!! Vad kan få en på bättre humör än att ens fästman OCH bästa vän kom ut dit samtidigt? :) GOSH vad jag hade saknat dem under veckan i Åre!! De beundrade stugan och närheten till skogen, den började typ på altanen!
Kvällen spenderade vi på en restaurang som bevisade att det yttre kvittar, för maten och servicen var något utav det bästa vi upplevt. Så om ni är i Skutskär nån gång- ät på restaurang Skutan! Vi hann knappt innanför dörren förrän vi fick frågan "Vill ni ha en vattenskål till hundarna i bilen?" Vi blev helt paff och glatt överraskade! Sen njöt vi av en billig, otroligt god middag med stora portioner av thaimat :) Anka går alltid ner!

På lördagen så var det då rasspecial, Vit Herdehundklubb firar 10 år som rasklubb iår! Platsen var Älvkarleby Fiskecamp, hoppas verkligen vi kan ha fler rasspecialer där i framtiden. Vacker plats nära vattnet. Dock mycket getingar, men sånt vet man ju aldrig. Utställningen för Taurus del gick sådär, det blev en 1:a iaf! Många tycker att han inte är tillräckligt maskulin, eller att han har för brett mellan öronen. Verkar som om intrycket blir annorlunda när öronen är små är när de är stora, för det finns gott om championhanar med bredare mellan öronen. Fast de har nog iofs bredare skallar än Taurus också. Man tänker nog inte så mycket längre när det går bra, kanske är bra att det går dåligt för det sätter igång många tankar om utställningsvärlden. Alla domare har egen smak, trots att det bara finns en rasstandard. De kan ju inte vara omedvetna om vad det leder till när de endast premierar dessa stora maskulina hanar, som i vissa fall är fullpumpade med testosteron. Jag vet att fenomenet troligen är vanligare inom andra raser, och det är fortfarande en majoritet som inte bryr sig om att testa sina hundar mentalt utan baserar det mesta på det yttre. Det rimmar farligt i mina öron.. fler och fler blir hundägare och många har inte kunskapen som krävs. Då hjälper det inte att aveln baseras på helt fel saker.

Och skulle vi, inom våran ras, säga att vi avlar mer på mentalitet än utseende, så skulle vi ljuga. Vi skulle definitivt ljuga.. Guldkorn finns det alltid, men utseendet styr mer. So come on.. please prove me wrong. Please.

Under lördagen så fick Bailey göra sin exteriörbeskrivning och kan nu titulera sig KORAD.. jag älskar korningen. Ännu en debatt. Vissa anser att det inte är en merit, för mig är det en absolut en merit. Hunden ska vara friröntgad, måste ha genomgått MH, ska ha gjort ett godkänt MT och ha ett godkänt exteriör. Jag tror på att vi har ett ledande system i Sverige för att utvärdera våra raser, men varför har vi inget liknande system för att utvärdera hundÄGARNA? Visst skulle det krävas enorma resurser från såväl stat som samhälle att införa t ex hundkörkort, och att man måste följa upp och förnya det kanske vart 3:e år.. Men det är värt att prova, för alla skulle vinna på det. Speciellt hundarna. Rasförbud anser jag leder ingen vart, då kan vi lika gärna förbjuda hundar helt och hållet. Jag tycker vi har den bästa hundhållningen i världen och vi värderar våra hundar högt, men vill vi våra hundars bästa så är det vår skyldighet att skaffa oss kompetensen också. Trots detta så är många "Svensson-hundägare" idag, och även om hunden är en kär familjemedlem och lever ett långt, lyckligt liv utan problem.. så är det inom dessa flockar som många problem uppstår. Det är skillnad på att vilja sin hunds bästa, tro sig ge hunden det bästa, och att faktiskt göra det. Kunskap till folket!

Så fort jag var färdig med Taurus i ringen så stoppade vi in honom i bilen och Stefan åkte för att köpa lunch. Jag och Lillan skulle gå och köpa något svalkande vid campingreceptionen, men hinner knappt iväg förrän jag känner en skarp svidande smärta i högra handen och nog sitter det en JÄVLA GETING där som jag inte hade känt.
Får tag i en sockerbit som jag lägger på och brännandet lindras litegrann, sen började pekfingret, där sticket satt, att svullna. AAJ. Det gjorde inte inte direkt lättare att visa Bailey under exteriörbedömningen, men äh det var bara att bita ihop.
Förutom Bailey så var det tre andra hundar som också gjorde sin exteriörbedömning, härligt!

Jag är inte allergisk mot getingar, svullnaden höll i sig resten av dagen och nästa dag så gjorde det fortfarande ont men helt ok ändå. Under rinnande vatten däremot så gjorde det ont flera dagar efteråt!?
På lördagkvällen hur som helst så hade vi riktigt mysig kräftkväll med massa gott tilltugg och gott att dricka. Hann faktiskt träna med Bailey en sväng också inför klubbmästerskapet nästkommande dag! La oss ändå i god tid.

Skillnaden inför KM:et med Bailey var att jag behövde lägga lite mer krav på honom än normalt, för det är trots allt extra störning när det bara är rasfränder överallt. Kommandona gäller på en gång, oavsett störning. När koncentrationen brister så kommer det även pip och det vill vi inte ha, på plan så koncentrerar vi oss. Vi kollade på fantastiskt duktiga Johanna och Grimm som var ensamma i elitklass.. känns faktiskt lite löjligt att tävla alla mot alla på samma villkor, för ekipage i eliten är på en helt annan nivå än en själv! Bättre vore isf att ha ett KM för 1:an och 2:an och ett för 3:an och eliten.. eller alt att det blir en klubbmästare i varje klass. Jag tycker absolut Johanna och Grimm skulle ha vunnit alltihop.
Bailey låg bra under platsliggningen, trots att tiken bredvid fick för sig att springa till husse efter två minuter. Duktiga mattes pälskling :) Det kändes bra under programmet, inte den bästa tävlingen vi gjort direkt men det gick bra iaf.
Och ja, jag blev lika förvånad som vanligt under prisutdelningen, eftersom jag trodde och tyckte att Johanna och Grimm skulle bli Klubbmästare. Men hör på tusan jag och Bailey fick 77% och vann!(?) Hoppsan! Klubbmästare i lydnad 2010 ringer ganska bra i örat hihi. Fick ett vandringspris och en riktigt snygg buckla!
Så nöjda i hågen åkte vi mot Gävle för att lämna nyckeln och sen köra hemåt.
Vi stannade i Uppsala för att äta lunch, jag sov som en stock ända från Gävle..
TACK till Stefan och Lillan, vad skulle jag göra utan er? Bättre stöd kan man inte ha. Och Tack till rasklubben för det fina arrangemanget, en härlig helg!

Om vi går tillbaka i tiden lite, till under veckan i Åre.. Min kompis Cissi ringde en dag och berättade om en tjänst som behövde tillsättas hos hennes bekant som driver hunddagis med hämtning och lämning. Så hon vidarebefodrade mailet till mig och jag svarade med ett litet mail med mina hundmeriter m m
Fick svar snabbt och vi bestämde att jag och hundarna skulle dit dagen efter vi kom hem, dvs Måndag 16/8, för att träffa henne och flocken.
Allt verkade lite för bra för att vara sant.. jag menar: umgås med en hundflock på vardagarna och få betalt för det? Hmm. Men tänk att det visade sig vara sant, och alldeles underbart dessutom. Jag var lite spänd på hur mina killar skulle hantera en hel flock med nya hundar, hundmöten har vi haft med aldrig med mer än två nya hundar åt gången. Först träffade de min nya chefs egna hund Rover, Ridgeback på sju månader. Sen slussade vi in hundarna en och en, först ledartiken-schäfern Arga. Klockren tik. Vi har även en liten terrorist i gänget, testosteronmonster som gärna utmanar, men som aldrig hade kunnat bli ledare i det vilda.. där hade han blivit antingen dödad eller ivägkörd. Fast beteendet har en förklaring, hans chipkastrering håller på att gå ur kroppen.. men snart väntar en ny spruta eller helt avklippta bollar.
Jag är så stolt över mina grabbar för de fixade alla i nya flocken gallant, det blev fem nya hundar på en gång, men T och B antog anonyma roller och anpassade sig efter individerna. Taurus som har varit en påflugen individ, förändrades till en mycket lugn och språksäker individ när han kastades in med likasinnade. Undviker konflikter men tar inte heller skit. Bailey kör hela registret och fortsätter vara den kloka, lugna, vuxna individen han alltid varit.

Chefen ville att jag skulle börja dagen efter och jag var inte sen att haka på!!
Så veckan som var så jobbade jag min första vecka på Hundkompaniet, har lärt mig massor av flocken. Vi hämtar hundarna på morgonen hemma i deras egna hem, de får umgås som en flock under dagen i en 1800 kvm stor inhägnad, samt att vi går på långpromenad i skogen med dem, sen blir det lite vila och sen skjutsar vi hem allihop igen. Ett drömjobb, vilken chans att få umgås med en större flock hundar och kunna läsa av språk och flockdynamik.. kan inte fatta vilken tur jag har haft. Sen var det en ganska skön känsla att ringa till Arbetsförmedlingen och säga att jag har fått JOBB, sayonara!! Jag jobbar tis-fre kl 09-16. Perfekta tider. Sen är det ju en STOR bonus att kunna ha med sig sina egna hundar under dagarna <3 Hoppas få ha kvar det här jobbet länge länge..
Har lärt mig att det är skillnad på dispyter, konflikter och regelrätta slagsmål. Inom flocken finns det dispyter, vilket jag först innan jag verkligen koncentrerade mig- tyckte verkade som slagsmål. Men det blir inte ett märke på hundarna, för att de ska kunna umgås som en flock så behöver de ha sina diskussioner. Jag har blivit tvingad att acceptera deras språk och flockmentalitet på ett helt annat plan nu än förut. Och även om det känts tufft vissa dagar, så VET jag att jag har fått en unik chans som inte många andra får, och att jag kommer bli en bättre människa men framförallt: en bättre hundmänniska! Flocken är ju i en process att även acceptera mig som är ny, för vi låter inte vad som helst hända.. onödiga gräl bryter vi innan det hinner hända något. Så jag ska också ta min plats och kräva vissa saker av flocken.. jag har mitt lugn till min fördel och att jag kan Läsa hund. Vilket är A och O. Jag kommer i huvudsak ha ansvar över dagisverksamheten, med hjälp av Ewe. En 21-årig tjej med inte så mycket erfarenhet, men desto mer känsla- för hund. Även hon är lugnet själv. Vi kommer riktigt bra överens :) Min nya chef Cathy är en riktigt skön och human kvinna som vet vad hon vill och hur hon vill ha det, beundrar hennes målmedvetenhet och evigt positiva attityd! TACK för allt boss!!
Nu ÄR det ju ändå så att det ÄR ett JOBB, och precis som med vanliga jobb så måste man tänka på att lämna jobbet på jobbet när man slutat för dagen.

Nu gick jag tyvärr och blev sjuk i lördags så idag, tisdag, så har jag varit hemma.
Men jag vill även berätta om helgen!! Planen var ju att Taurus skulle göra sitt MT under nästa år, när han mognat lite till. Men så blev vi övertalade att göra det på Södertälje BK den 21/8!! Det är bara att göra om det senare om det inte skulle gå bra (visste iofs inte då att gång nr 2 blir inofficiell om det är så att hunden fixade det första gången..). Så jag tyckte väl att vi inte hade något att förlora, jag vet att han är ung, fyllde två den 29/7. Under testet kändes det bra, på vissa saker märktes den unga åldern visserligen men det var ungefär vad jag väntade mig. Så även om Baileys MT kändes bättre, så gjorde Taurus RIKTIGT bra ifrån sig för åldern (JA, jag tycker faktiskt att jag kan få suga på den karamellen!!)och jag tror han är yngst i rasen att göra MT hittills. Det är ingen tävling men det klart det känns kul.. för han slog Baileys MT med två poäng! 414 poäng skrapade han ihop, och hade han varit 1-2 år äldre så hade han antagligen hamnat närmare 500 strecket än 400. Min gissning ;) Viktiga är ju inte hur många poäng, utan vart kryssen sitter på protokollet. Det enda konstiga egentligen är att de upplevde honom som socialt osäker för att han kampade bättre när testledaren var passiv, än när han var aktiv? Och sen att han fick en 4:a på skottet för att han såg sig omkring under passiviteten? Borde fått en 5:a tycker jag, men men. KAN iofs ha och göra med att han såg en hund kvällen innan bli rädd för fyrverkerier, who knows.
Han är inte berörd och fick en 1:a på MH:t i höstas.

Bailey gjorde illa sig på jobbet i onsdags när han fastnade i en grind med frambenet, jag hade varit och lämnat dagishundarna och hundarna studsade och skrek av glädje när jag kom tillbaka. Gick fram och lugnade dem och när Bailey skulle ner från grinden så hör jag hur hans glädjerop snabbt förvandlas till ren panik.. den sekunden det tar för ögonen att skicka informationen till hjärnan, när jag ser att han sitter fast, har aldrig känts längre. Adrenalinet sparkade igång och jag pratade lugnande med Bailey när jag tog tag i benet med båda händerna, jag kände det knaka i benet och kände att jag var tvungen att få loss honom NU. Jag tog tag och gjorde ett ryck och då kom han loss, sprang ut genom grinden och flög in i bilen. jag tog ut honom och kollade att han kunde gå på benet. Det kunde han, men jag vet att när hans eget adrenalin går ur kroppen så kan ev smärta kännas i efterhand. Så jag höll ett noga öga på honom, benet svullnade förstås men inget mer. Jag la på is några gånger om dagen och han fick vara hemma från jobbet torsdag och fredag, med hundvakt.
Nu mår han bra och verkar inte känna av det längre. Men fy sjutton vad han skrämde mig.. vill aldrig någonsin höra den där paniken igen.

Jag har tagit beslutet att lägga Taurus utställningskarriär på hyllan t.o.m vår/sommar 2011. Det har gått åt pipan med utställningarna iår, samt att det är onödigt att konkurrera med min systers hane Devil. En titel är väl roligt, det innebär inte att man ska använda den där titeln till att göra fel saker. Jag kommer koncentrera mig på lydnaden och viltspåret med Taurus under hösten och vintern, precis som planerat. Ser fram emot tävlingarna med lillråttan! Sen ska vi försöka få in en exteriörbedömning i september också, så är även han korad sen.

För övrigt så händer det mycket med familj och vänner.. det kommer födas ungar under vintern och hästar ska köpas.. det ska flyttas och ändras på saker och ting. Spännande :)

Vet inte om jag blev så nöjd med det här inlägget.. har alltid så mycket att berätta att jag bara häller ut det, plus alla tankar runt omkring.

Bilder från jobbet <3

Tack för allt Åre. vol.5

2010-08-12T23:32:00.004+02:00

Lite lätt oengagerat inlägg, är så otroooligt trött just nu och ska strax lägga mig för natten..

Igår, onsdag, så sov jag ut efter föregående dagens strapats och pappa var snäll och rastade hundarna på f.m. Sen åkte han iväg med Zing och Devil för en dags härlig vandring.

Vi vaknade långsamt till liv. På e.m så stack jag och hundarna iväg mot Vålådalen och åkte in lite här och där för att se lite fina vyer. Åkte hem och lagade middag runt 16 och pappa hade inte hunnit hem ännu.

Fortsatte mot Handöl och Storulvån, där vi var och vandrade i söndags, men jag åkte bara in en liten bit på vägen och sen gick vi och satte oss på fjället med utsikt flera mil bort. Tankade energi av naturen, bakom oss hade vi Storsnasen som sträcker sig över en kilometer upp mot himlen. Hundarna verkade njuta av de svala vindarna, fjällens dofter och att det bara var vi. Satt där en timma säkert.
Vi var bara en mil ifrån gränsen.. fick för mig att åka in i Norge en sväng!
Åkte in ca tre mil och jag hade då sju mil kvar till Trondheim, sen vände jag. Saknade mitt eget land :p Vi var hemma igen runt 21.30, nöjda och trötta.

Idag tog vi det också lugnt, pappa åkte med hundarna för att leta bär.
Jag städade lite inför imorgon, vi ska åka tidigt så det är skönt att ha en del gjort redan. Åkte till chokladfabriken, för andra gången :) Fick i uppdrag att handla lite priser åt domare och ringsekreterare på Rasspecialen nu i helgen, vår rasklubb- Vit herdehundklubb, har 10 års jubileum iår! :) Hurra hurra.
Har ju iofs bara varit med i leken i fyra år, men ändå.
Taurus ska som sagt ställas ut under själva utställningen, sen ska Bailey få sin exteriörbeskrivning gjord så han äntligen kan titulera sig KORAD! På söndagen så ska Bailey tävla 2:an i klubbmästerskapet i lydnad. Till sist så ska jag vara tävlingsledare för eliten.

Vi har idag även hunnit gå en promenad på en fin led med underbar utsikt, som överallt. Pappa bjöd mig på middag på restaturang eftersom det är sista kvällen, åt black and white.. vad annars? ;) När vi kom hem så kom jag på vad jag glömt.. att bada hundarna! Så jag blandade en 1½ liters flaska med utspätt schampo och sen drog vi till Ottsjön där vi hittade en vacker badplats igår. Fin botten och långgrunt!
Haha märks det vilken engagerad hundutställare man är? Släng hunden i sjön och klafsa på lite schampo så är vovven ren sen :p

Nu väntar sängen, trött som sjutton!!
Imorgon åker vi i god tid, ska hämta nyckeln inne i Gävle senast kl 17 och sen fortsätter vi ut till timmerstugan jag hyrt vid havet i Långsand. Men det blir bara jag och hundarna som åker dit, pappa åker rakt ner genom landet och hem.
När vi kommit hem ordentligt, när helgens äventyr också är över, så kommer jag sätta mig ner och reflektera här i bloggen om veckan som varit här uppe i underbara Åre. Många minnen för livet har det blivit..

Sen kommer min älskling Stefan till Långsand och även bästaste bästisen Lillaaaaaan!!! Ord kan inte beskriva hur mycket jag saknat dem den här veckan!
På lördag kvällen efter utställningen så ska vi ha lite myskväll bara vi tre med lite kräftor och gott o dricka :)

"Ta höger där leden delar sig.." MY ASS. Åre vol.4..

2010-08-10T22:45:00.011+02:00

Jag har en envis finne inom mig som aldrig ger sig, utan bara går och går och går, som nån jävla dynamo.

Idag har jag och hundarna utmanat våra sinnen och kroppar igen. Oavsiktligt men vadå, nu är vi trötta och möra efter ett äventyr som hade passat som manus för ännu en sällskapsresan-film. "Idioten på fjället" eller varför inte "Finnen i floden"..

Började dagen lugnt, pappa stack med hundarna vid 11 tiden och jag åkte innan 13 tiden med vovvarna. For runt som en skållad råtta och letade efter Åre Brukshundklubb för lite lydnadsträning, men jag hittade ingen klubb och sen började det regna som fasen så jag sket i det. Åkte till Rista-fallet, som ligger bara en liten bit ifrån här vi bor. Vi kom RIKTIGT nära fallet så det kändes mer i magen än Tännforsen föregående dag. Gick en sväng i skogen runt fallet och sen åkte vi vidare. Styrde kosan mot Vålådalen och hamnade efter några mil på Vålådalens Fjällstation, med allt för turister och fina vandringsleder. Efter söndagens jätteprojekt över fjällen så var vi fortfarande lite stela, såg en lagom lång tur på typ 3 km.. skönt och kort. Hade ändå med mig min midjeväska med lite att äta åt både mig och hundarna och annat nödvändigt. Tur var väl det för den där korta rundan skulle bli bra mycket längre än väntat..

Fin led i början, breda stigar och vad stöter vi på sen om inte en HÄNGBRO, precis vad vi lyckats undvika i söndags. Men jag tog tjuren vid hornen, kortade kopplen och vi tog oss med försiktiga steg över den svajiga bron. Mattes prinsar.. tack för förtroendet <3 Det var bara att hålla blicken högt och gå på framåt, fanns inte mycket att hålla i sig i och gliporna under fötterna/tassarna var breda. Brr.
Naturen skiftade och stigarna var av varierande slag, följde skyltningen så länge den fanns. Hittade en vacker utsiktspunkt där vi stannade ca 10 min.
Sen mötte vi en familj och jag frågade om de gått förbi någon skylt som visade åt rätt håll, mamman i familjen sa att JAG skulle "ta höger där leden delar sig" så skulle jag komma rätt.

Lyssna aldrig på någon i skogen, för de har uppenbarligen ingen susning om vad de snackar om. Jag hade fattat för längesen att vi var på en annan led och att vi gått mer än 3 km, men nyfikenheten och envisheten drev på framåt och i tron att leden vi var på tillslut skulle hitta fram vid fjällstationen.

Kom fram till en bred flod och jag ser hur ledens röda markeringar fortsätter på andra sidan vattnet. Vända om? Sällan! Av med strumpor och skor och vada över!
Superhala stenar och kaaaaallt vatten, men skam den som ger sig.
Vi var nu långt ifrån de vanliga lederna där människor rör sig varje dag.. men ändå en markerad led. Gick och gick och gick, kunde inte stanna för då ville myggen och knotten äta upp oss. Hade glömt myggmedlet i bilen. Hundarna gick lösa och jag var uppmärksam på minsta lilla sak deras radar märkte, de lämnade knappt stigarna och jag är så tacksam över att de var med mig långt därute i vildmarken utan nåt som helst tecken på civilisation i närheten.

Vi korsade några mindre vattendrag, och sen så ändrades terrängen igen och vi hör ett dånande i närheten. Vi hade nått Vålåfallet! Stort fall med grönt vatten. Otroligt vackert. Gick uppströms en bit men ingenstans att ta sig över, och i samma andetag så märker jag att de röda ledmarkeringarna har tagit slut.. återvändsgränd! :O
Så efter nästan tre timmars vandring så får vi vända! Snopet!
Hundarna fick sin mat och sen bar det av tillbaka.. suck.
Kändes lite läskigt att gå samma väg där vi lämnat så mycket vittring, med tanke på att det finns såväl björn som varg i området. BJÄRVEEEN!!

Kommer fram till floden vi korsade tidigare, men vi är lite längre nedströms så passagen över blir lite längre och djupare. Hundarna trampar över utan problem, sen kommer smidiga matte. Bär skor och koppel i ena handen så jag ska kunna ta emot mig med den andra om jag halkar på de aphala stenarna *plums* Ena skon halkar ur handen och jag fiskar snabbt upp den och är så pass nära land att jag kan hiva upp den på torr mark. Kastar upp kopplen och ska sen hiva upp sko nr 2.. ÅåååhHEJ *Flyger* *BAJS jag kastade för högt och inte långt* *PLUMS* *IGEN* *SKIT* Jag ser hur strömmen börjar dra med sig skon, och jag ropar förtvivlat till Bailey som står på strandkanten och kollar in spektaklet- "BAILEY - SÖÖÖÖÖÖK!!!!" Han plumsar i vattnet, frågar mig vad det är han letar efter och jag pekar mot skon och han når fram till skon, tar upp den ur vattnet och kommer fram och lämnar av till en tacksam, förtvivlad och på alla sätt utmattad matte som står där, knädjupt i strömmen på snorhala stenar.. Lyckas kravla mig upp på torra land, vrider ur strumporna och kliver ner i dyngsura skor, min vana trogen blähähä.
Tack o lov så hade jag massa skavsårsplåster på fossingarna och det var inte så farligt att gå sista två timmarna i sjöblöta pjucks..den här gången mina gympaskor då mina kängor inte hunnit torka från söndagens äventyr ännu.

Lyckas få hyfsad mottagning i bushen och får prata en stund med bästisen Lillan, såå skönt med lite stöd och råd. Behövde tanka lite energi för att ta mig över den där förbaskade hängbron igen. Ingen stor grej för någon annan kanske, men för mig var det en stor grej. Dessutom en enorm förtroendeövning mellan mig och hundarna, som måste lita på att det går bra och att jag fixar oss över säkert.
Jag kände mig säkrare den här gången och var tvungen att fokusera på hundarna, Taurus klämde tassen en gång och två ggr tvärnitade de mitt på bron! Jag sa bara ett tydligt "NU går vi!" och sen gick jag och de följde snällt efter. Inte mycket marginal på hängbroar inte, ett felsteg kan räcka för att trilla ner. Inget nät varken under träplankorna vi gick på eller på sidorna, där det bara fanns en tunn kabel att hålla i. Det var dagens fjärde adrenalinpåslag! (Flodx2 och brox2) Phu!

Vi tog oss över och hade då inte långt kvar, vilken lättnad att se fjällstationen och se BILEN! Heaven on wheels när man är så utmattad!
Lastade in hundarna, gick in på stationen och lånade muggen. Lydde Lillans råd sen och stretchade INNAN jag satte mig i bilen och sen blev det banan och Loka, mums!
Började regna på hemvägen så vi hade iallfall tur med vädret under dagen!
Här i huset väntade en oxfilé pizza på mig som pappa köpt :) Hundarna fick varsin stor portion mat med lite kött i. Vilka killar <3

Vi hade gått leden till Vålåfallet, som visade sig vara 8 km enkel väg och klassad som "Svår" vandringsled, men mest med tanke på vattenövergångarna tror jag. Så 1,6 mil på fem timmar, startade kl 15 och var tillbaka kl 20.
Jätteglad över upplevelsen, trots att den var ett litet missöde :)

Imorgon sover jag och hundarna ut, det har vi förtjänat så som vi kämpat.

Vår vita flock väcker uppmärksamhet.. Åre vol.3

2010-08-09T20:29:00.010+02:00

Ja vart vi än kommer med vår flock på fyra vita, varglika, hanhundar av samma ras så tittar och ler folk. Många frågar om rasen.. "är det såna som drar slädar?" och den vanliga "Är det schäfrar?" hehe. Det klart att vi syns, jag menar EN herdehund syns väl i massan eller på håll. Men fyra i grupp är svårt att missa. Vi tänker ju inte på det själva förrän folk stirrar på oss, och man för en bråkdels sekund undrar om ens hund har blivit utbytt mot något annat i koppeländan. Visst är de vackra på alla sätt, men så värst förvånad tror jag inte jag ser ut varje gång jag ser mina hundar ;)

Nedan är fler bilder från gårdagens vandring, varav en på Bamzing när han LA SIG i en fjällbäck för att dricka, sötnöten! <3
Jag är stolt över mig och hundarna att vi klarade av vandringen så bra, nu vet man mer vad man klarar av om det skulle krävas och jag är väl motsatsen till en atlet, en "antilet"! En överviktig, trasig naturfantast med en vilja som kan lyfta berg, sen har jag en svag högerfot också som jag bröt för fem år sen som aldrig blir sig lik. Men tänk att jag trooor att det döljer sig en del muskler under allt det där mjuka?? Är speciellt glad över att jag varken snubblade eller vrickade mig en enda gång på hela turen, trots terrängen. Har nog mina underbara Haglöfs kängor att tacka för mycket. What would I do without you..?

Idag har pappa varit iväg med hundarna på egen hand och jag har varit på Åre Chokladfabrik och shoppat loss och fotograferat det estetiskt vackra som insidan utgjorde, gott i mun men godis även för ögonen! Jättetrevlig personal.
När jag kommer t därifrån och ska åka mot Tännforsen (vattenfall) så ringer jag pappa och när jag tittar neråt, vem står där och pratar i luren om inte pappa! Så vi gjorde sällskap till Tännforsen :) Jag var in en vända till souvenirbutiken innan vi tog ut hundarna och gick ner till själva fallet. Naturens krafter som forsar över kanten i 500 kubikmeter i sekunden.. behöver jag säga att det dånade duktig i öronen?
Det var branta vägar att klättra i och det kändes i benen vill jag lova!

Jag lagade en enkel middag bestånde av pasta och pastasås av bacon, champinjoner, lök och smaksatt creme fraiche. Gottgottigottgott.

Får se hur vi gör nu resten av veckan, ser ut som att vi kommer sära på oss för att göra äventyr på egen hand. Huvudsaken är att det blir semester för både oss och hundarna och inte en ond cirkel som gör oss irriterade så vi retar gallfeber på varandra, hundarna känner ju av det och blir oroliga. Då är det sundare att bara dela på oss och njuta av en härlig semester med våra respektive hundar! It's a win win, så att säga ;)

Vill slutligen säga att "EN KVINNA UTAN MAGE- ÄR SOM EN SÄNG UTAN KUDDE!"

Åre vol.2.."Vi börjar lite lätt.."

2010-08-08T21:36:00.006+02:00

Imorse sa vi att "vi börjar lite lätt", med vandringarna.. nu 12 timmar senare så är det årets skämt. För vi har idag vandrat i 8 timmar, över vidder, över floder och älvar, uppför fjäll, nerför fjäll, genom ris, genom sankmark och över broar. Ja sen så har vi gått på stigar och leder också, litegrann iallafall..
Började vandringen kl ca 11, gick tillsammans första tre timmarna innan vi särade på oss och gick över samma fjäll men olika vägar och slöt upp igen ca fyra timmar senare. Vi hade Storulvåns fjällstation som utgångspunkt.

Under dagen så har jag lyckats blöta ner mina fötter, genom skor och strumpor ända in på skinnet, mm härligt. Vi har mött ensamma renar spridda över fjällen, Taurus har blivit nypt i näsan av en förbaskad Lemmel och vaaad upptäcker man när man sitter och pissar i klorofyllen.. jo att min "kvinnliga vecka" börjat. Kan timingen bli bättre liksom..?

Hundarna.. vad kan man säga. Fantastiskt uthålliga och bäst på att hitta vägar, underbara att ha med sig. Kämpade på in i det sista och nu ligger de som klubbade dörrmattor över hela golvet.

Att sätta sig i bilen igen, efter de åtta intersiva timmarna (ja vi pausade bara i ca 30 min på hela dagen), kändes lite lätt overkligt. Och att komma hem och ställa sig i en varm dusch kändes ännu mer overkligt.. man hade nog en väderbiten odör av svett och myggmedel.
Första halvan av dagen så hade vi fullt solsken, och vindstilla. På fjället hallå!??
Sen började vinden svepa in mer och mer.
Jag var solbränd innan den här resan, TRODDE jag. Har alltid trott att det fanns en gräns för hur solbränd man kan bli, guess not. Vi har knaprat på nötter, frukt, choklad och dextrosol under dagen och druckit kopiöst med vatten och även Resorb (tack Lillan, genius idea :) Hundarna käkade sin lunch på e.m och höll riktigt bra, de har druckit ur alla dessa otaliga bäckar och floder som rinner överallt.

Imorgon: VILA. Kolla in Åre chokladfabrik och handla till mina gals (yes you know who your are :) Promis och massage åt stela hundmuskler efter dagens strapats.
Någon dag dra vi till Nor-yeah! (nörje..äh- norge)

Vem tror ni kommer somna ovaggad inatt? :)
Lägger upp fler av dagens bilder imorgon!

Åre vol.1

2010-08-07T22:55:00.007+02:00

Resan gick bra.. men det gick undan vill jag lova.
Normalt tar det tre timmar till Tönnebro hemifrån oss, jag körde dit på 2 h 15 min..
Stannade flera ggr och rastade hundarna, men hade inte ro själv att äta, tror vi åkt i sex timmar innan jag fick i mig något *kurr* 67 mil är ju 67 mil och energin behövs under resan. Stannade till på ICA Järpen så jag kunde fylla kylskåpet när jag kom fram. Vi startade 11.40 från Nykvarn och kom fram 20.15, möttes upp av gårdsägaren som vi hyrt huset av och sen var det bara att packa in allt.

Vägen blev såklart vackrare ju högre upp vi kom.. jag uppskattar alltid naturen omkring mig, även hemma, men jag har alltid haft en dragning norrut. Det har ju sina förklaringar. Mamma kommer högt uppifrån norra Finland, pappa är en friluftsmänniska som ända sen vi var små släpat med familjen på resor med vandringar och fiske i såväl Sverige som Norge. Stefan kommer som sagt från Ånge, passar mig alldeles utmärkt ;) Jag kan rysa av vacka vyer.. men det är få vyer som får mig att fälla en tår, men att se dessa magnifika fjäll, berg och dalar är ett av de tillfällena.. Finns inga ord! Känns som att återse en god gammal vän. Man har nog haft en saknad och en längtan nu i vuxen ålder att återvända, och nu är vi här.. äntligen.

Huset är gammalt, från 1905, med utsikt över dalen. Ser inte mycket ut för världen utanpå, men är modernt och fräscht inuti. Fast jag skrattade gott åt toan och duschen, dörrarna dit in ser ut som skafferidörrar! :) Stora rum med väldisponerade ytor. Allt som allt ca 90 kvm. Hög trivselfaktor. Hundarna stormtrivs!
Vi bor i Undersåker, ca en mil från Åre C.
Vi kommer vandra på både norska och svenska sidan den här veckan, dagarna blir långa. Middag lagar vi när vi återvänder hem och vi ska lyxa till den någon kväll med kräftor!! Mums. Fast jag har redan lyxat till den själv med riktigt fina jämtländska jordgubbar!

Imorse packade vi in oss för att åka på utställning i Svenstavik, 11 mil enkel väg.
Träffade underbara människor där men det var inte vår dag utställningsmässigt. Allt som var bra för den förra domaren, för en vecka sen, passade inte alls den här domaren i smaken. Han tyckte Taurus hade för kort huvud, för brant kors, för korta steg, för framskjuten skuldra osv Vi åkte ut med en 2:a, tänka sig!
Lustig värld, denna utställningens värld. Men det är det som är charmen också, man vet aldrig hur det går! :) Solen sken och vi åkte därifrån lika glada som vi kom!
Svängde förbi hemma hos huset och fortsatte sen mot Storlien och norska gränsen!
Stannade till vid älven Enan för en stunds njutning, naturens krafter när de är som bäst. När vi kom hem igen så somnade vi pladask och sov i två timmar.
Sen 1½ timma senare så kom pappa och hundarna äntligen fram hit! Så nu är det jag, pappa och fyra hundar i huset :) Flocken är samlad! (eller ja det fattas ju några..som e kvar hemma)

Har hört att det var skitväder med stort S i stockholmsområdet, dvs hemma, idag. Stefan skulle ju ha gått på festivalen Sonisphere men hittade på annat skoj i huvudstaden istället :) Bl a bowling och öööl. Går ingen nöd på den mannen! Saknar honom nåt otroligt.

Nedan följer vol. 1 från vår Åre-semester.. vänta er fler bilder under veckan. Försöker uppdatera varje kväll efter dagens bravader. Gonatt från fjälls!

Nedräkning fjällen 3..2..1..

2010-08-05T12:18:00.004+02:00

Innan jag åkte med Saga till kliniken igen för hennes andra dag med dropp, så kändes det jobbigt eftersom det tagit på oss alla den här historien. Hon är ingen lätt katt att ha och göra med och den natten var ingen dans på rosor kan jag säga.. vi sov bara några timmar. Hon lyckades ta av sig tratten och försökte klösa och bit sig ur att behöva ta på sig den igen, jag kunde inte gulla mig till det heller för då hade hon nog ätit upp mig.. kunde bara ta henne i nackskinnet och trä på tratten igen.
Men däremellan så glömdes allt gruff bort och hon la sig på min mage och somnade så gott så.. <3 Hade varit lättare med hjälp men Stefan var ju inte hemma då.
Men till vår stora lycka så kom han hem samma dag! :)Han skulle ha jobbat i Uppsala t.o.m fredag men blev klar tidigare.

Åkte hem och tog igen några timmars sömn. På e.m så blev det promenad med hundarna och sen åkte jag med hundarna till vår veterinär (inte där Saga var) för vaccination med Taurus och munkonsultation med Bailey. Taurus hälsade glatt på djurvårdaren och märkte inte sprutan, iår var det bara kennelhostan vi vaccinerade mot. Bailey verkade tänka "nä fy vad ska du göra med mig..?" och visade lugnande signaler mot henne, han trodde säkert han skulle lämna blod och bli omkullvräkt, dofterna är ju ganska lika på veterinärklinikerna. Hon kollade tänderna men det visade sig att tänderna är för fina för en munsanering! Borstar jag bara tänderna så kommer den lilla tandstenen han har att försvinna. Bailey har nog som sagt gjort en associationsinlärning med detta att vara hos veterinär, han är ingen reserverad hund och accepterar hantering och gosar gärna. Kroppszonen är däremot större än vad Taurus har, Taurus ligger avslappnad vid t ex kloklippning osv, medan Bailey står och tittar bort medan han får sina klor klippta.
Det finns många elaka tungor inom vår ras som trycker ner en hund som visar det minsta tecken på att inte älska vissa saker, well be my f*cking guest säger jag bara-kom och träffa mina hundar så ska vi blåsa bort fördomarna om att herdarna är rädda hundar.. Hur som helst, Bailey skakade av sig allt på en gång och gick ut därifrån med stolt kroppshållning! Precis så kommer jag min Bailey.

Hälsade på hos Emma och Markus som bor bredvid veterinären och äger en liten herdekille som heter Logan som kommer från Azizis kennel. (Hans mamma är Baileys halvsyster) Logan är nu tre månader och matte och husse, som är förstagånshundägare, frågar om tips och råd och vi försöker träffas så ofta vi hinner. Kanonroligt verkligen!! :)

Hemma igen så blev det middag med bästaste Lillan med dotter, chililax.. finns det nåt godare? och enklare!? Kanske får lägga ut receptet någon gång.. måste fråga Lillan, det är nämligen hennes recept ;)
Efter maten så åkte jag och Stefan och hämtade Saga, behövde inte betala ett öre för den dagen, var på vippen att jag fick 300 kr i handen istället. Wow! Hon skulle inte behöva komma tillbaka för mer dropp utan ska behandlas hemma i 7 dgr och sen komma in för nytt blodprov om två veckor för att se att infektionen lagt sig. Benet är inte svullet alls längre.
Saga blev så GLAD att se husse, så jag fick köra hem och han hade henne i knät, herregud vilket gosmonster hon kan vara, husses kisse alla gånger.
Hon ser lite rolig ut nu när hon är rakad på ett bakben, båda frambenen och på halsen, pudel! Ingen lätt match att försöka hålla henne inomhus, tidvis skriker hon rakt ut och vill ut men därimellan så försöker vi leka eller vila. Hon måste ju vara trött efter allt som hänt.. Men när hon ätit färdigt kuren så kan hon få gå ut.

Nu är det uppladdning på allvar inför semestern!! Har inhandlat det sista och idag blir det packa, tvätta m m Ska hinna träffa Logan en stund ikväll också.
Ska försöka komma iväg runt kl 10-12 imorgon f.m.

Det känns skönt att vi har ett hus att återvända till efter dagens vandringar och äventyr där uppe. Vi kommer bo i Undersåker öster om Åre. Kanske tar en tripp in i Norge under veckan också. Stort hus på 90 kvm, fast jag och pappa med fyra hundar lär nog fylla det ändå :) Jag ser det som en vecka med kvalitétstid, underbara vyer och en oförglömlig semester. Jag kommer blogga därifrån och lägga ut bilder under veckan. Glad över mina Haglöfs-kängor <3

Hundarna kommer få bära klövjeväska på turerna, men bara en, så de får turas om. Hade vi varit ute en vecka i sträck och tältat på nätterna så hade båda fått bära egna väskor. Kanske tar med den andra så kan Devil och Bamzing turas om med den.
Jag är ju häst-nörd sen.. ja hela livet egentligen.. och tänker lite sadel/ryttare, bära upp vikt osv, när det gäller klövjeväskan på deras rygg.
Jag fäster hellre kopplet i öglan på själva väskan, så de får fritt spelrum med huvudet och kan jobba upp ryggen. Hellre jobba i lite lägre form. Jag vill inte dra upp huvudet på dem med ett halsband så de tappar ryggen och inte trampar under sig med bakbenen. Taurus har kortare rygg, är mindre i storlek och är yngre och har inte samma erfarenhet som Bailey, som har burit klövjeväska en hel del förr. Bailey är mer balanserad och kan även röra sig långsamt med väskan på ryggen, Taurus vill gärna pinna iväg snabbare för att slippa tänka på att hålla balansen. Nog för att trav är en mer ekonomisk gångart, men inte med en väska på ryggen som skumpar. Undrar om man ska lära väskan att rida lätt kanske..? :D Se bilderna nedan från i vintras.

Ja ni hör ju.. hästtjejen har talat.
Bailey är mer ekonomisk med sin energi oavsett vad han gör (ok inte lydnadsträning för då kör han järnet), så han får bära lite mer. Taurus får bära i början av turen och sen växlar vi flera ggr under dagen. Inte för tungt.

Så imorgon blir det att rasta hundarna ordentligt, köra ca åtta timmar genom Sverige med några stopp på vägen och sen installera oss i huset i Undersåker. Lördag morgon åker vi till Svenstavik och Taurus kanske tar sitt utställningschampionat där, uppdaterar på e.m. Sen tillbaka till huset och sen kommer pappa med hundarna.
Sen blir det som sagt "semesta" (på ren j*vla gotländska) med fjällturer och adventures för hela slanten! Kan hända att Stefan kommer upp i veckan.
På fredagen blir det sen 50 mil åt sydöst ner till Älvkarleby och årets rasspecial för Vit Herdehund! Utställning på lördagen för Taurus och KM i lydnad på söndagen för Bailey. Sen är det tillbaka till verkligheten igen v. 33!

Stefan ska på festivalen "Sonisphere" i Stockholm på lördag :)

Skriver från norr nästa gång! Tjo!

Trattkatt

2010-08-02T22:40:00.002+02:00

En dag som var tänkt som en vilodag blev en inte vilodag.

Igår natt när jag skrivit det förra inlägget så kastade jag en blick på min katt Saga (har tre kattdamer här hemma) som låg bredvid mig i soffan. Hennes vänstra bakben var dubbelt så tjockt som den högra! Jag kände försiktigt på benet och det var väldigt svullet. Höll ögonen på henne tills jag gick och la mig och hon verkade pigg, åt och drack som hon brukar. Min oro för henne slog upp mina ögon kl 06.00 när jag kom ihåg att jag hade Metacam för katt i skafferiet, hon hade ju ont i benet så hon fick en dos. Ringde senare runt till alla veterinärer i närheten och alla sa samma sak "Vi har inga tider närmaste dagarna och då behöver du en akuttid, det kostar en extra akutavgift samt +50% på allt de gör med katten". Jiihoo, jag skulle betala vad som helst och jag förstår att de måste ta extra betalt för akutfallen- men ibland känns det som om man blir straffad för att ens djur råkat skada sig akut..

Alla djuren är förstås försäkrade och jag ringde och dubbelkollade med Agria att de ersätter även om det är akut och det var inga problem.
Fick en tid på e.m så det var bara att packa in kisse i transportbur och åka, hundarna fick följa med och åka bil en sväng.
Det gick väl fem minuter i bilen så smäller Saga upp takluckan på buren!! Jäkla katt, utbrytar drottning!! Den sitter ändå ganska hårt men då fick jag ändå sitta och hålla ner den. Hade buren delvis övertäckt.

Hon är en envis individ som kan ha ett j*vla humör ibland men hon var jättelugn hos veterinären, jag la armarna om henne och hon började spinna och blundade. De kunde raka henne på bakbenet utan lugnande, såg ut som ett ormbett som tagit precis i bakhasen.
Hon blev inlagd i fem timmar så de kunde göra röntgen för att se att hasleden inte blivit skadad, ta blodprov för att se infektionsbilden och ge henne dropp m.m

Åkte hem och la mig i soffan, pratade i telefon med nära och kära. Åt middag. Gick med hundarna en sväng. Kl 20 var det dags att hämta hem Saga igen!
De hade inte hittat några skelettskador tack och lov, men dock en infektion i blodet vilket det ofta blir av ormbett. Därför ville de att hon ska komma in imorgon bitti igen och ligga inne under dagen för observation och dropp.

Agria ersatte hela 6000 kr av 8000.. guld verkligen!

Hon har fortfarande kanylen kvar i benet och får ha tratt på sig, hon var pigg och glad att komma hem. Men vad hon svär över tratt-helvetet! På vägen hem i bilen så lyckades hon kränga av sig den två ggr! Här hemma har hon också lyckats två ggr och blev skitförbannad när jag skulle ha på den igen och eftersom Stefan inte är hemma så blev det liksom hårt mot hårt.. bara att ta tag, säga åt henne att hålla käften och trä den över huvudet igen. Sen är hon lika gullig igen och vill bli matad, vilket jag såklart gör eftersom det är svårt att äta med tratten. Hon skulle ju kunna få ha den av medan jag har koll, men jag vill inte bråka med henne i onödan heller..

Hon sover med mig och hundarna i vardagsrummet inatt så hon inte hoppar runt i hela huset. Sen går vi upp vid 07 imorgonbitti och åker till veterinären igen.
Hundarna har tagit dagen med ro och verkade njuta av en vilodag.

Blir mycket fara runt till vet. imorgon, Saga på morgonen, hämta henne på e.m, sen till vår egen veterinär kl 16 med hundarna för vaccination. Efter det så ska vi träffa lilla Logan, en vit herdehund grabb på tre månader som bor nära oss :)
Lillan och hennes dotra kommer hit och äter middag, chili-lax, mmm :p

En annan spännande sak som hände idag var att jag fick en faktura på 3000 kr från Basta hundpensionat som hundarna bodde på 3 dgr/v förra sommaren när jag jobbade heltid. Tydligen så har mina hundar varit inackorderade på deras pensionat 15-31 Juli iår!? Hmm är det nåt jag missat? :) Jag ringde upp och undrade om det kanske blivit någon miss, de skulle höra av sig imorgon igen, haha.

Nu ska den elaka matten sova.. Saga tittar på mig som om hon ska implodera snart.. alt. flyga på mig och sätta sig som en liten alien i ansiktet på mig. Brr.

Klubbdagar

2010-08-01T23:03:00.003+02:00

Åh vilka härliga dagar, till större delen iaf!

I lördags så kom min kompis Emma hit med sin fina lilla aussie Arrac, hane på 10 månader och ett riktigt busfrö! :) Vi möttes upp på klubben (för er som inte vet så är Södertälje BK vår hemmaklubb och där spenderas det mycket tid varje vecka) och lämnade inte området på hela sju timmar! Träning och massor med hundprat med varandra och andra på klubben. Nyttigt för hundarna att bara dega på en plats där det annars är fullt ös jämt, låg i gräset i solen och mådde gott.Hjälpte till att kommendera träningskompisen Liselott och hennes schäfertik Diva som skulle tävla 2:an dagen efter.

Lagom mosiga i huvet så åkte vi hemåt och plockade upp god mat påvägen, black and white.. min favvo! Hade behövt gå och lagt oss tidigt men vi är ganska duktiga på att snacka så klockan var väl midnatt när vi la oss.. ops.

Lagom när vi sov som bäst runt 02 tiden, så hör vi genom sömnen ett jäkla bankande. Det blir högre och högre och jag inser att det är utanför OSS någon bankar på dörrar och fönster!! Jag vaknar helt när personen utanför börja ropa "STEEEFAAAAAN", jag menar hallå- det var helt nedsläckt hos oss och vi sov ju som sagt allihop. Jag kör upp Stefan som ligger i godan ro och sover bredvid mig och när han sticker ut huvudet genom fönstret så står en granne där som är av polsk härkomst, stupfull, och undrar om Stefan ska vara med. Stefan blåljuger och säger att han ska jobba imorgon och när grannen undrar "varför då?" så svarar Stefan på sitt vanliga klockrena sätt: "Varför inte..?" *flin* Sen kom han och la sig igen, tog en stund att somna igen efter det här och både jag och Emma svor nog för oss själva.. Det här har aldrig hänt förut, men nu när vi skulle upp kl 06..

När vi då vaknade så blev det att packa, äta frukost och rasta hundar.. tänkte i mitt stilla sinne när jag gick förbi grannens hus om jag skulle banka på fönstret.

Vi kom till klubben kl 07.30 och sen kollade vi lydnad hela förmiddagen, hann med en fika också. Grattis till Cissi som tog sitt andra 1:a pris i klass 1 men sin fina Hera (rottis) och Anders som tog 1:a pris och klassvinst i klass 2, han hoppar direkt till 3:an och sen eliten. Det är typ SM-mål med den hunden, och han är just nu 17 månader. Det var skönt för jag fick parkera ändå inne på området så jag hade hundarna nära hela tiden och kunde lätt gå och rasta eller hämta dem.
Bailey fick köra lite lydnad bland alla störning och med rätt motivation så stör ingenting honom och han kan jobba hur länge som helst (läs: leksak).

På e.m så var det då äntligen dags för de vita herdehundarna att som sista ras bedömas i ring 2, Taurus hade hårt konkurrens idag men fick underbar kritik och var nära ett CK. Det var hans första gång i öppen klass eftersom han fyllde två i torsdags. Med andra ord så står han nu för ett utställningschampionat eftersom han har två CERT sen tidigare! Det ska nog gå vägen.
Det enda domaren anmärkte på var att han hade ngt brett mellan öronen, han har bättre öronsättning än vad han visar.. han fäller nämligen ner öronen lite i ringen. Dum som jag var så tog jag inte med hans leksak in i ringen, för när jag gjorde det sen i uppfödargruppen så blev det stor skillnad. Men men, man lär sig! :)

Taurus fick iaf en 1:a i kvalité och var ensam i klassen.
Kritiken: Bra huvud, korrekt bett. Öronen något lågt placerade. Mycket bra skuldra, rygg och kors. Välutvecklad bröstkorg. Bra benstomme. Bra proportioner. Bra päls och färg. Mycket goda rörelser. Fint temperament.

Jag är MYCKET nöjd och vi har all tid i världen för det där championatet, sen blir det inte så mycket mer utställningar för våran del. Någon då och då sådär :)
Utställningar kan vara roligt, men inget jag brinner för.

Hans kullsyster Giza, som har haft en lysande utställningskarriär hittills, tog sitt championat idag. STORT GRATTIS Annicka och Giza!! Grattis också till unghunden Spiro, som tog CERTet och blev dessutom BIR!
Med uppfödargruppen så blev det ett HP, och i finalen sen så blev vi slagna av Schäfrarna och hamnade på en 2:a plats. Grattis igen Annicka!

Klockan var nära 17 när vi var klara för dagen och allt hade tagit längre tid än vad vi räknat med. SÅ trötta och hungriga.. hundarna med.
Emma åkte hemåt och jag åkte hem för middag för oss och hundarna och sen några timmars välbehövlig sömn. Har blivit ännu mer solbränd i helgen och det känns i ansiktet.. Imorgon rör vi oss inte i många knop utan tar igen oss.

Som vanligt med många hundar på samma ställe så har man sett stressade hundar och stressade förare, vilket gjorde mig stressad. Men då körde jag lydnad med Bailey och glömde bort omvärlden. Då är det bara vi som existerar.
Samtidigt så ska jag erkänna att min hjärna, så som andras, funkar så att när man ser andras bekymmer så blir man tacksam över sina egna balanserade hundar som fixar det mesta. Kan inte hjälpas, det går per automatik. Jag är långt ifrån en perfekt hundägare och tränare, men jag påstår mig veta vad som passar mina hundar och jag påstår mig även vara duktig på att anpassa mina metoder och sätt efter individ.

I hundvärlden är alla experter, och hade alla varit lite mer ödmjuka så hade stämningen ibland varit trevligare. Respektera varandra, hur svårt kan det vara?

Är lite ledsen för nu får jag inte träffa Stefan igen förrän på fredag! :(
Han ska jobba i Uppsala och bo på hotell under tiden, som att det inte räcker att han redan jobbar 12 timmar om dagen. Ska inte gnälla, vi har det väldigt bra, men jag vill ju ha min underbara man hemma hos oss om man får vara lite självisk ;)

Lägger ut två bilder på Taurus, så ser ni skillnaden på hans öronställning:

Sommaren fortsätter

2010-07-30T23:02:00.011+02:00

Två veckor sen sist och vi har hunnit med en hel del!

Lydnadslägret var en kopiös succé och vi var ett härligt blandat gäng med raser som t ex rottis, amstaff, golden och pudel m fl! På vår klubb är alla möjliga och omöjliga raser välkomna!
Tack till Camilla, Karin, Lina, Anders och Micke för er tid, kunskap och tålamod!
På lördag kvällen hade vi dessutom grillkväll, mycket trevligt.
Vi hade en så bra sammanhållning och fick mycket feedback och olika synvinklar på moment och träning, riktigt bra upplägg med fasta grupper om 3-4 hundar med flera instruktörer som cirkulerade mellan oss. Repris nästa år tack!

Gjorde slag i saken efter lägret och skapade en facebook-grupp som heter Hundgemenskap Nykvarn-Södertälje, så kan man skriva där när och var man ska träna/promenera/spåra osv och om man vill ha sällskap! :)

Har för övrigt varit flitigt ute på klubben och tränat med nya och gamla träningskompisar, ni är helt underbara och helt oumbärliga. GULD att ha er! <3
Taurus närmar sig mer och mer en tävlingsdebut i lydnaden och det känns riktigt riktigt bra, momenten är så när som på klara, lite finslipning och uthållighetsträning så får ni se upp på plan! ;)
Bailey är ju och har alltid varit en fantastisk hund att jobba med, han kan hålla på hur länge som helst och även om han är trött så märks det inte! Vi SKA starta i lägre spåret i höst/vinter/vår. Hans krypteknik har blivit bättre, och även om han kryper med bakbenen under sig och inte bakom sig, så är rumpan ändå låg. Mig gilla :)

Har en liten plan om att träna hoppteknik med Bailey, för då är det inte heller helt omöjligt att vi kan ställa upp i en hoppklass i agility, han är snabb men han väger trots allt 40 kg så om vi startar så är det mest på skoj för att vi båda tycker det är vansinnigt roligt! Med hoppteknik så blir det många liknande övningar som man även kör med t ex hästar.

Har hunnit en vända till Kolmården med bästa tjejerna Lillan och dottern Viktoria. Vi hade en härlig dag, men det är alltid skönt att besöka Kolmården när det INTE är högsäsong.. lite väl mycket folk för vår smak.
Delfinerna är ju som vanligt höjdpunkten och en dag så ska vi dit för att träffa dem på riktigt nära håll. Det blir ett minne för livet.
Vi tog en vända i safariparken och höll på att få bilen full med strutsar :)

Jag och Bailey skulle ha haft vallkurs 26-29/7 ute på Tyresö, men på kvällen den 25:e så blev allt inställt i sista minuten! De hade upptäckt att fårhagen där kurserna hålls var proppade med jordgeting-bon och flera hundar hade redan blivit stuckna!! Tråkigt såklart men hundarnas säkerhet går ALLTID först, så nya datum sätts till hösten.

Taurus har nu fyllt två år, känns som att tiden har rasat fram sen jag fick hem den gulliga lilla ullbollen, som jag hade tingat två år tidigare (2006). Första gången jag såg hans mamma Bianca, som nyimporterad valp från Frankrike, så föll jag som en fura och drömmen var en valp efter henne.
Drömmen blev sann och nu har underverket bott här i två år.. efter att ha haft en så lätt hund som Bailey, så har jag slitit håret många gånger över Mr. T! Blod, svett och tårar har gått åt men vilken fullkomligt underbar hund han har blivit.
Liten på jorden- stor i orden! Ett talesätt som passar perfekt på mitt lilla nöt!
Han är en framåt och social grabb som gärna snackar med en i tid och otid, skärpan kan slås på som med en knapp, och han är mjuk och fin att jobba med. Glömmer aldrig hans fina MH hösten -09..
Hans hundspråk var oartigt under hans första 1½ år, men vi har jobbat på det senaste halvåret och massor har hänt! Nu har han respekt för vad hundar runt omkring honom säger!

Han är en liten kille men för övrigt mycket rastypisk, vilket har resulterat i HPx2, CKx6, CERTx2 och BIM x1! :) Sen lyckades han ju faktiskt med bedriften att bli Bästa Junior samt 3:e bästa hane totalt på 2009 års rasspecial, inte dåligt av en ettåring!
Jätteroligt naturligtvis, men utställningar kommer aldrig ligga mig varmast om hjärtat.. jag brinner för arbetande hundar med ett bra psyke i en sund kropp.
Ska försöka få championatet undanstökat nu när han fyllt två, så han ställs inte mindre än FEM gånger bara nu i Augusti! I Södertälje, Svenstavik, rasspecialen i Älvkarleby, Eskilstuna och Norrköping.
Viltspårchampionatet plockar vi till hösten och sen blir det satsning fullt ut på lydnaden och bruxet.

Jag har efter två års velande fram och tillbaka ÄNTLIGEN tagit mod till mig och skickat in en företagsregistrering till bolagsverket, väntar bara på att få namnet godkänt och sen blir det att skicka till skatteverket också. Namnet blir skyddat i stockholms och södermanlands län. Ska bli så SKÖNT att bli sin egen.. Kontaktnätet är det inget fel på och ingen brist på kunder är det heller!
Har hittat en tvåårig utbildning som jag kanske ska hoppa på parallellt nu med att jag jobbar med mitt egna.. det finns fyra profiler att välja mellan och jag dras mest till Tjänstehundsdressyr. 28 veckor är praktik på arbetsplats, så det känns som att man kan få in en viktig fot i hundsverige och knyta desto fler kontakter för framtiden.

Nu på söndag är det årets stora dag på klubben när vi anordnar SBK-utställning samt lydnad alla klasser, många anmälda hundar! Emma och hennes aussie Arrac kommer hit redan imorgon lördag och sen ska vi ha det bra och kolla lydnad hela söndagmorgonen och sen ska jag ställa Taurus runt kl 11-12 när det är herdarnas tur. Det är hela 16 VH som ska ställas vilket är jätteroligt och stort antal för att vara en SBK utställning! Hög kvalité på hundarna med flera, sedan tidigare, championhundar! Det blir en uppfödarklass också med Barvestad's hundar.

Har shoppat lite inför fjällsemestern vecka 32! Vi åker till svärföräldrarna i Ånge redan fredag den 6/8, sover över där till lördagen och fortsätter upp till Svenstavik för SKK-utställning. När vi är klara där så åker vi direkt till stugan vi hyrt i Åre, stort fint hus på 90 kvm och det ligger avsides på en gård. Wunderbar!
Det blir mycket vandra i fjällen under veckan och jag har investerat i en top-of-the line klövjeväska som hundarna ska få turas om att bära. Själv har jag köpt en rejäl midjeväska från Arrak outdoor som jag ska ha med mig på vandringarna. Sen har jag köpt något jag ALDRIG trodde jag skulle köpa- inte en utan TVÅ j*vla FLEXIKOPPEL! JAG!?! Jag är väldigt anti, men nu är det så att det verkar inte som att jag får ha hundarnas lösa i fjällen oavsett hur bra lydnad jag har och lite spelrum vill jag ändå att de ska få.. därav flexi. Ovant!

Har börjat ge hundarna 50% högaktivitets foder/mål nu inför semestern, visst kan de gå på enbart sitt normala men det blir trots allt en skillnad och jag vill göra allt jag kan för att underlätta för dem. Försöker tänka allt, tänka helbild.

Från Åre så åker vi raka vägen ner till Älvkarleby den 13:e och sen spenderar vi helgen där för årets Rasspecial för Vit Herdehund samt KM i lydnad på söndagen. Har hyrt en fin timmerstuga på en skogstomt intill havet, så oss går det ingen nöd på :)

Igår torsdag 29/7 så regnade det enorma mängder och vi var mitt i stormens epicentrum, översvämningar överallt. Vi bor dock på en kulle så för att det ska bli översvämning ända hit upp så krävs nog en syndaflod.. Det var ju också Taurus födelsedag så det blev att fira inne med jättestora märgben istället! :)

BILDER I URVAL FRÅN SENASTE VECKORNA

Snälla någon släck solen

2010-07-14T01:22:00.005+02:00

Det här börjar bli borderline löjligt med den här ökenhettan mitt i Sweden.. går ju för i helsike knappt att träna hund ens en gång. Dammsuga = duscha. Diska = duscha. Vaknar i sängen = fastklistrad i lakanen = DUSCHA. GAAAH.

Extrem starka vindar hjälper inte för de är lika varma, sjövattnet är snart lika varmt som luften och fläktar i huset hjälper marginellt. Dygnet går mest åt att duscha av sig svett efter aktiviteterna man dumt nog måste göra om dagarna, och ska det jobbas med hundarna så är det bäst att jobba korta stunder. Hundarnas aktiviteter är i huvudsak att duscha i vattenslangen eller bada i Yngern.. men de verkar mer än nöjda.
De har fått vila från hjärngympa sen förra helgen då vi hade noshelg på problemhundsutbildningen. Taurus visade sig där vara en riktig klippa på ID-spår och klarade av att följa rätt spår trots att vi gått tre personer i armkrok för att sedan dela på oss åt olika håll. Matte impad!! Bailey jobbade uppletande och lär sig nu spikraka skick som sparar tid och energi.

Nu väntar fyra dagars lydnadsläger på klubben för mig och Taurus torsdag-söndag. Dock så tränar vi bara 09-13 varje dag så det är ju bra. Ska bli så GRYMT jäkla roligt, vi är ett riktigt roligt gäng som samsas om fyra instruktörer under dagarna. Varav en är Camilla Johansson som jag haft två kurser tillsammans under senaste året, hon och hennes Fia-Friends On-Off (Offe) lyckades komma på plats 20 under lydnads-VM i Danmark nyligen. GRATTIS till ER!! Vilken enorm prestation! :)

I slutet av månaden så ska jag och Bailey gå på nybörjarkurs i Vallning hos Stardogs. Kursen hålls ute på Tyresö med liknande upplägg som lydnadlägret, fyra dagar på raken kl 09-12. Har sett fram emot att prova på vallning länge och det är något totalt annorlunda från allt vi gjort förut! Det är sex ekipage med raser som t ex Aussie, BC och blandras. Uppfriskande att prova på nytt och kanske se anlaget för vallningen dyka upp hos honom. Går allt väl så ska vi träna det målinriktat och klara ett anlagsprov. Hoppas få med någon på kursen som kan fota..

För övrigt så är planerna för Bailey att han ska genomföra sin exteriörbeskrivning den 1/8 på klubben så han äntligen blir korad.

Inte undra på att man frivilligt vänder på dygnet, på natten kan man åtminstone andas utan att svetten rinner..

Saknar vintern som var.. då var man inte lika handikappad.
Men skönast är nog ändå milt väder, oavsett årstid.

Här kommer lite härliga bilder för att minnas den fina vintern vi hade..

Sommar sommar sommar...

2010-07-11T21:06:00.008+02:00

Tiden har rört sig allt för snabbt och ju mer man gör, desto mer vill man berätta om..men ju mer man gör, desto mindre tid har man att skriva på :) Jobbig cirkel. Ska försöka skriva kortare inlägg än vad jag gjort i tidigare bloggar..

Säga mer med färre ord.

Jag jobbade som tusan i Maj och Juni och har nu ledigt men jobbar timmar vid behov.

Har haft lite kurser i spår och även privatekipage som bara vill träna för mig. Jätteroligt och smickrande men de gör det på eget bevåg och de vet att jag inte har företag ännu. På tal om det så har jag sparkat igång processen med att starta eget nu och ska till nyföretagarcentrum i augusti för möten. ÄNTLIGEN.
Hundarna har fullt schema i sommar med lydnadskurser, vallningskurser, utställningar men självklart mycket semester. I Augusti är det dags för rasspecial och KM i lydnad.
V 32 bär det av till fjällen för att vandra, vi passar på att ställa Taurus i Svenstavik på ditvägen och så tar vi rasspecialen på hemvägen :) Har hittat ett fint, stort och billigt hus i Åre och sen i Älvkarleby så har vi hyrt en timmerstuga på en skogstomt nära havet.. ska bli såå underbart!

Stefan njuter av sin semester och har hunnit med att vara till sina föräldrar i Ånge, varit på Power Meet i Västerås och i skrivande stund så är han iväg med sina bröder på streetrace! Duktig arbetsnarkoman att kunna slappna av ;)

Hundarnas respektive mammor, Bianca och Blondie, har blivit filmsstjärnor nu i helgen, en musikvideo som spelades in i Sala Silvergruva :) Läs mer här

Jätteroligt! Håll utkik på MTV inom en snar framtid!

Mobil-bilder från senaste två månaderna!

2010-07-06T15:42:00.005+02:00

Ny blogg igen!

2010-07-06T01:12:00.001+02:00